onsdag 26 januari 2011

Den Nya Tiden...


Här på gården råder nu Den Nya Tiden.

Eller så kan man uttrycka sig så här:

Den Stora Husmodersflykten…

Vadan detta? Jo, nu arbetar Husmor borta i Långtbortistan igen och har därmed flytt gården. Åker i gryningen långt innan solen kastat ljus över åker och äng och kommer hem flera timmar efter att natten kapslat nejden i mörker och kyla.

Hundrundorna företas i mörker och jag trippar omkring ute på vägen med mina reflexförsedda vovvar. Svallis råder än här, än där och det flortunna lager av snö och rimfrost som natten skapat, ger ett förrädiskt intryck att marken är säker att beträda.

Men ack, så fel aktigt äro icke detta intryck!!! Jag har redan drattat omkull två gånger under hundrundan i dessa tidiga morgontimmar! Grrrr, morrande, muttrande, svärande och full av snö och väta reser jag mig och trippar ilsken vidare framåt med små, små steg.

Sannolikt en syn för gudar där jag går framåtböjd med händerna rätt ut från kroppen, ständigt beredda att ta emot vid nästa fall. Som en badboll på två pinnar, som min salig far skulle sagt…

Och det värsta är att då jag beklagade mig för Husfar om detta sa han;

- Men för schööen, du måste ju akta hunna när du far ikull så di inte hamnar under dej!

Grrrr igen. Så fräckt va!!!

Nåväl, det går dock inte att ändra rådande väglag, väderlek eller tillvaro utan det är bara att gilla läget.

Så jag har, trots allt, försökt åstadkomma grimasliknande rörelser i mitt anlete som ska föreställa slags förbindlighet och med hundögon, om misstänkt grislika sådana, tittat på Husfar och inställsamt frågat huruvida han kan tänka sig ta sin Massey Fergusson och pluttra iväg även över Stuvegärdet upp mot tarmen och skogsbrynet.

Detta för att jag och hundarna ska kunna företa våra rundor där så att vi slipper såväl den svallis som trafik som råder på allfartsvägen.

Varför då, undrar ni kanske? Jo, nu har ju plötsligt storstövlarna bytts till en mer civiliserad skobeklädnad vilken inte är lämpad att pulsa omkring i vare sig skarsnö eller djupsnö.

Har ni försökt att gå på hårdskarsnö med civiliserad skobeklädnad? Det är inte lätt. I alla fall inte för en badboll med två pinnar…

Ack, det är med stor glädje och förväntan som jag ser fram emot nästa gång vi kan företa morgonrunda då vi istället för beckmörker kan få möta dagen och välkomna solen som kämpar sig upp över skogsbrynet. Tids nog så…

Dessutom är det väl så att Nya tider är Skönsamma tider? Eller?

Nä hör ni, nu måste jag hasta iväg - Långtbortistan väntar…



måndag 24 januari 2011

Bred dina vida vingar...


Hello Goose Lovers!

Lotta gås här.
Pinsamt namn faktiskt. Jag är ju faktiskt en redig gåskarl och inte någon Lotta men när jag var liten fattade inte Husmor det utan gav mig namnet Lotta.

Och eftersom hon är trångsynt och förändringsobenägen så har jag även fortledes fått heta Lotta Gås....

Det tog tid att få plats här. Men det lönade sig för i gengäld ska jag få MYCKET plats.

Det har Hon bestämt. Hon som bestämmer alltså. Då menar jag inte Anki Anka. Jag menar förstås Husmor.

Men det är faktiskt Anki Anka som gjort att jag ville ta plats här. Jag tycker nämligen att det varit lite mycket Duck-Lovers-Tjöt här...

Ska jag vara ärlig har det där tjötet gjort mig rätt sur...

Framför allt har det varit ett jäkla tjatande om "En äkta proper välvårdad, hygienisk och mycket vacker Svensk Gul Anka".

Hmpfr.... Vadå!?

Som om hon är så jäkla snygg?

Vad kallar ni mig då då??? Spana in här vettja...
Helt seriöst hörni, vadå Mycket Vacker Anka???
Har du spanat in vingarna?

Hon är ju för fasen total felkonstruerad!

Hahahaha, jag tror jag skrattar på mig! Det här är vad jag kallar vinge!

Jag är således en Välutrustad Äkta Småländsk Gåskarl!

Och inte bara det! Nej, jag är även en hygienisk Gåskarl! Anki Anka pratar om att hon är så hygienisk men jag är lika dan ju!

Spana in badstilen!


Det ni bevittnar här, kära läsare, det är inget annat än en proper välvårdad hygieniskt och mycket vacker Småländsk Redig Gåskarl!!!

Och som sagt, en välutrustad sådan!
Här ska ni få se på vingar!

Husmor hon pratade om sin frälsislåt häromdagen då hon bluddrade om alla sina rådjur. Har för mig att hon stod och gapade på frälsislåten "De komma från öst och väst..." eller nåt i den stilen.

Men hörni, visst är det väl MYCKE BÄTTRE att hon står där på dyngan och vänder sig ner mot alekärret nere i Ängen och gapar:

Bred dina vida vingar...




- Sådärja, nu fäller jag ihop det här respektingivande vingpaketet och låter lilla fjantiga Anki Anka komma och visa upp sig. Det ska bli ett sant nöje, hehe.
-Varsegod Ankfjant! Visa upp ditt imponerande vingpaket nu då och fortsätt skryt om hur otroligt vacker du är... -Gulp, har Lotta Gås käkat taggtråd till frukost idag? Det här vill jag inte vara med om... Strutsen kan ju stoppa huvudet i sanden, jag provar stoppa huvudet i vattnet...
- Hahehe, jag tror jag skrattar på mig!

Bye Bye Goose-Lovers!
hälsar
Lotta Gås - en proper välvårdad hygieniskt och mycket vacker Småländsk Redig Gåskarl