Journalist - igen!!!

Är så glad och vill dela min glädje med dig!!! 

Vet ni vad??? Jag ska försiktigt ska ta mig tillbaka in i jobbet som reporter i dagspress igen. Tillbaka till att arbeta som journalist – det ilar till av glädje, förväntan och en smula pirr av nervositet när jag tittar på ramavtalet jag tecknade häromdagen som inhoppare på Vetlanda-Posten och som löper ända till valborg nästa år.

Jag har bara sex veckor klara för heltidsjobb ännu men om jag sköter mig och gör ett fullgott arbete, finns ju möjligheten att jag får hoppa in och jobba mer. Jag är så himla, himla glad över detta och det känns som att jag famlat mig fram till rätt tuva som kommer att bära mig.  Har famlat i flera år om ”vad jag ska bli när jag blir stor” och hur jag ska försörja mig. Hur jag ska få ett bättre självförtroende. Hur jag ska använda och utveckla de kunskaper man har begåvats med. Nu har de nattliga ångesttimmarna, grubblerierna och oron inför framtiden nästan helt upphört och istället känner jag förväntan, nästan lycka faktiskt.

Jag vågar inte gå tillbaka till vården på grund av min hälsa, är inte fullt så stark ännu, trots att jag är ganska trägen med att göra övningar för att stärka nacke och axlar. Har bland annat svårt för lyft och andra belastningar på kroppen. Men journalistjobbet hoppas jag klara!!!!!!

Måste även berätta hur det gick till att jag, likt en ung student, sökte sommarjobbet som journalist. Det var efter en av dessa jobbiga nätter då jag är vaken och grubblar och känner sådan uppgivenhet inför framtiden.

På morgonen då jag tittade i lokaltidningen föll genast min blick på en stor annons att man sökte sommarvikarier. Jag tog det som ett tecken ovanifrån och tänkte att det här måste vara meningen. Så jag sökte jobbet – och fick det! Såååååå… GLAD!!!

Hoppas att du vill dela min glädje!

Glimma är piggare!

Vår lilla valp Glimma har varit mycket svag och jag trodde ett slag att vi skulle förlora henne. Men vi har kämpat på med stödmatning, sockerlösning på tungan, värmekudde och jag har haft henne nedstoppad i behån så hon fått både närhet, värme och kärlek. 

Husfar har gått upp om nätterna och stödfodrat, vi vågar inte låta mig stappla ned för trappan mitt i natten då jag ju har dålig balans. 

Vi har stått i kontakt med hanhundsägarinnan som gett oss tips och råd genom de här dygnen. Lowisa har också engagerat sig och hjälpt till att stödutfodra Glimma. 

Nu har hon mirakulöst återhämtat sig en del och orkar dia själv och fajtas tappert om spenarna med sina kullsyskon trots att hon är minst. Hon har också ökat i vikt och visar mer vilja och iver att äta på mamma Mini. 

Vi är så oerhört tacksamma att det förhoppningsvis har vänt och att hon känns mycket starkare igen! 

Nu håller vi tassarna att det fortsätter i rätt riktning för lilla Glimma!!!