Grekland nr 6

Del 6 KLIPPRAS OCH KORTBEDRÄGERIER

Tragiki fredag morgon klockan 05.46

Vår sista morgon här på Caretta Paradise i Tragiki. Väskorna är packade och necessärerna står öppna och väntar endast på de allra sista persedlarna som tandborsten och tandkrämen som vi i all hast kommer knöla ned efter en snabb frukost.

Därefter är det transfer kl 08.40 till Zakynthos flygplats som är väsentligt mindre än Landvetter så vi får hoppas att det blir en lugnare incheckningsprocess idag jämfört med den för en vecka sedan. Kanske är det också mer moment som sker manuellt och med service här. 

Det är ju så här att till och med när man stannar till för att tanka, så kommer en trött kvinna i en solkig och för stor t-shirt hasandes med släpande tofflor och uttråkad frågar om man vill ha full tank!

Idag mår jag inte riktigt bra, är lätt illamående och har ont i halsen och är rosslig ända ned i lungorna. Säkert kombinationen av värme och kall AC samt att man, läs jag, sitter länge i blöta badkläder. Men det är tur att detta inte visat sig tidigare under veckan, idag är en resdag och då kan jag nog stå ut med min rosslande hals.

rolig infotavla va? Haha

Måtte illamåendet klinga av, minns en skräckresa då jag flög hem från Grönland och hade magsjuka och var tvungen att spy i påse bland folket. Minns en annan skräckresa med tåg upp till Madrid från Cordoba där jag varit och föreläst om svensk landsbygdsutveckling och fick magsjuka på natten efteråt. Då, på tåget, hann jag inte få fatt på någon påse utan fick i all hast fram den plastficka där jag förvarade mina handlingar och fick spy i den. Hua. 

Kommer också ihåg att jag började må illa då jag flög till Beijing i Kina och flög över Kazakstan, Uzbekistan och, vad det kändes som, alla -stan som finns och väl framkommen till hotellet tvangs tacka nej till välkomstlunchen på typ 78:e våningen för att istället lägga mig på rummet.

Om du tittar noga bakom vinkande Göran, så syns piratskeppet stäva fram

Gårdagen tillbringade vi till stor del på stranden. Vågorna var ganska höga så man fick hålla sig en bit upp, annars tog vågorna med sig både solhatt och badtofflor ut tillbaka uti det böljande blå. Jag börjar så smått lära mig hur man äntrar en solstol med någorlunda värdighet...

Efter ett par timmar gick vi upp till tavernan vid vars fot vi hyr våra solstolar. 

Kvinnan som serverade oss förra gången hälsade glatt och igenkännande på oss och sa att hon saknat oss ett par dagar. Vi berättade då att vi utforskat ön både med bil och båt och hon nickade inkännande och sa att det hade vi gjort rätt i. Så berättade hon att ”de flesta kommer hit och tar sina solstolar i besittning och sitter sedan där på samma stol på samma plats hela veckan och sen säger de att de har varit på Zakynthos – men de har ju inte sett nånting av ön, bara en och samma plats på en strand.”

Hon är så rar! Servitrisen vars namn jag redan glömt. Liten och nätt, mycket mörkt hår och kolsvarta plockade ögonbryn. Jämna fina regelbundna drag och mycket vackra ögon, brungröna med vackra ögonfransar och smilgropar i kinderna. Ovanför hennes leende mun syns mörka partier som indikerade att hon har stark hårväxt även här och måste raka sig för att hålla den ovälkomna mustaschen stången. Av någon anledning fattade hon liksom tycke för oss och kom till och med och satte sig bredvid mig ett par gånger. Hon gav oss den bästa service man kan önska sig. Det var så mysigt där på tavernan att jag gnuggade händerna av förtjusning.

Plötsligt kom hon-vars-namn-jag-redan-glömt fram till oss och sa: 

”Har ni hört, det har skett ett klippras i Smugglers wreck! Det orsakade en stor våg och båtar slog runt och flera personer är saknade. Sökhundar är på väg dit”.

Det kändes så himla overkligt! För bara två dagar sedan låg jag där och flöt i de enorma vågorna i över en timme! Tänk om… Usch…. Nä….

Hon-vars-namn-jag-redan-glömt kom sedan till oss flera gånger så fort hon hade mer uppgifter och fler nyheter om det som hänt. Det visade sig att brodern till han som äger tavernan vi var på, var kapten på den båt som vält och där man fortfarande saknade personer. Det rådde stor förstämning på tavernan och vi var också skakade.

Man tror att det var tisdagens jordbävning som kan ha orsakat klippraset i Smugglers wreck. Nu visade det sig dessbättre att ingen längre är saknad, sju är skadade varav en mycket allvarligt enligt rapporteringarna.

Vi åt lunch på tavernan, varsin rätt som servitrisen rekommenderade oss. Jag åt kyckling - förstås. Göran drack Mythos - förstås. 

När vi satt där på tavernan fick jag plötsligt ett sms från Länsförsäkringar Bank som berättade att mitt bankkort blivit spärrat då det varit utsatt för bedrägeri! Va? Jag har knappt använt det här nere, bara på ett par ställen – men det räckte tydligen. Hm. Men tacksam ändå att banken är så uppmärksammad på bedrägeriförsök och ingriper snabbt innan skadan är skedd.

Just nu råder här ett sällsamt rosa ljus över mig och balkongen orsakad av den snart uppstigande solen. Jag säger snart tack och farväl till detta äventyr men känner mig inte särskilt vemodig faktiskt. En vecka känns tillräckligt på något vis och nu längtar jag bara hem! 

Det har varit en sådan händelserik vecka, både i verkliga livet men även inombords. Jag har känt mig så avslappnad och lugn, nästan lite lojt lättjefull på ett vis jag inte man påminna mig att jag tidigare känt på många år.

Gjort saker jag aldrig trott mig om, som att hoppa från övre däck och ligga och flyta i jättevågor. Visa mig i baddräkt inför andra människor, ligga på en solstol i baddräkt bland andra, bada i en pool bland andra. 

Släntra omkring i en ärmlös klänning bland andra utan att bry mig om hur jag ser ut, inget smink, inga smycken, inget fixande med kläder och hår utan bara ta närmsta plagg och gå ut. Ingen som vet vem man är, ingen som frågar vad jag gör nu, om jag snart kommer ut med en ny bok eller om jag har ”ett riktigt jobb” nu. 

Vilken underbart befriande känsla – detta behövde jag verkligen erfara. 

Ocn nu börjar hemfärden!

Ps. Nu har vi checkat in, tagit oss genom säkerhetskontrollen (som gick bra idag) och har satt oss ned i lugn och ro. Så skönt.

Intill mig sitter en äldre man med telefonen i högtalarläge och pratar med sin vårdcentral hemma. Han sitter helt obekymrat och oblygt och har en intimt redogörande diskussion om sin prostata, om hur många gånger om natten han måste gå upp och kissa, att avföringen är fast och fin, hur kissandet fungerar om dagen och om smärtan i penis och pung när han går emot något… Öh??? 

”Det finns folk till allt”, som Göran brukar säga när han ser något apart.

Vi är tacksamma att vi nu kommit så här långt i processen och ”bara” har flygbussen och flygresan hem. Denna gång kan vi ju sitta här och lugna oss litet innan avfärd, till skillnad från hur vi hade det på Landvetter. Men så var här också en helt annan service, riktiga människor av kött och blod (tack Airtours gulliga reseledare för all hjälp) som talade om för oss förvirrade lantisar var vi skulle checka in och där var det folk som tog emot vårt bagage, märkte upp det och som gav oss boardingkorten.

Till vår glädje mötte vi festartjejerna Titti & Marie som underhöll oss på flyget ned, på flygplatsen. De såg så pigga och glada ut och var så nöjda med sin semester. De hade redan bokat in nästa resa! I maj månad flyger dessa härliga glada spralliga töser på nya äventyr. 

Och jodå, det blev en Pure Poison till slut för tant!!!

Nu längtar jag hem till Kärr, till att kunna dricka av vårt goda - och numera efter brunnsgrävningen i somras - rikliga vattenbestånd av klart gott underbart vatten. Här kan man inte dricka vatten ur kranen utan måste leva på ”köpevatten”. En annan sak men inte får göra här är att spola ned papper i toaletten utan det står en liten behållare intill där toapappret ska slängas. Kul jobb att gå runt och tömma dessa om dagarna när gästerna är ute och förlustar sig…

Nej, nu börjar det bli rörigt och tjockt med folk här så nu ska jag stoppa ned min dator. Tack för att du, genom att läsa mina skildringar, inspirerat mig att skriva. Det har varit så roligt att försöka berätta om våra äventyr.

Snipp Snapp Snut – och nu är sagan slut…