lördag 31 maj 2014

Glädjens Gråt

Igår var en sådan fantastisk dag då Lyckan och Livet log och strålade mot mig i ofattbart generösa mängder!!! Mina medmänniskor visar sådan omsorg, kärlek, respekt och omtanke att jag blir alldeles mjuk i hjärteroten och varm ända in i själens mitt.

Jag vågade inte riktigt tro att min familj skulle kunna respektera mitt skrivande och all tid som detta kräver utan trodde kanske att de ändå skulle förvänta sig den vanliga servande riviga fixande arrangerande gästfria Husmodern här på Gården. Men istället har de på de mest fantastiska sätt visat respekt och omsorg och de hjälps åt för att lösa det mest praktiska runt omkring nu när jag måste sitta här uppe i skrivkammaren från morgon till kväll - jag har bara ett par dygn till på mig innan deadline för tredje boken.

G överraskade redan på morgonen då han kom upp hit till mig i min mörklagda skrivkammaren, lade sina nävar på mina axlar och sa:

– Ska du ta en paus i skrivandet och fika – jag har bakat scones…


Senare på dagen dök kära Farmor upp på gården, kikade in här i mörkret och sa leendes:

– Jag antar att du vill ha rena fönster till Boksläppen här på gården på Nationaldagen så jag tänkte att jag kunde göra det så kan du skriva vidare på din Höstbok så du hinner bli klar i tid.

Åh, jag blev så glad att jag började gråta!

Sonen Ludwig och hans nyblivna fru Johanna körde ut inbjudningar till Boksläppet 6/6 och lade i brevlådor i både vår socken och i grannsocknen. Sedan kom de tillbaka och överraskade mig med ett maffigt stort superfint sommarblomsterarrangemang i en stor vacker kruka!

Åh, jag blev så glad att jag började gråta!

På kvällen kom Husfar hem med Caddyn full med sommarblommor!!! Det är första gången ever som HAN väljer gårdens blommor! Han kom upp hit till mig i skrivkammaren, satte ett glas rosé i min ena handen och fattade sedan min andra hand och sa:

– Kom med så får du se! Och så ledde han mig ut bak lagårn där Lilldräng stolt förevisade blomprakten!

Åh, jag blev så glad att jag började gråta!


Igår sålde jag också ett foto till en affisch som ska användas i Centerkvinnornas valkampanj och jag tackade ja till ytterligare utlandsuppdrag i Strasbourg, denna för ett jobb som varar i nästan två veckor, alldeles för långt men det känns ändå rätt bra.

Jag säger det igen. Att Livet är så vänligt och generöst och Lyckan är så påtagligt närvarande…

Åh jag är så glad att jag börjar gråta … Igen…

Kärlek och Leenden till er alla goa fina vänner och innerligt tack för ni delar min glädje…


onsdag 28 maj 2014

Bråda tider

Ojoj, man hinner inte med sig själv i desse dagar. Det är bröllop, morsdag, boksläpp, 50-årsfest, byamarknad och mitt i allt detta ska allt annat här på gårn låta sig göras. Vilket det inte gör...

Nåja, märrarna har fått nytt bete, Husfar freade och gjorde upp nytt stänge. Jo, han fick göra det själv för han blängde föraktfullt på mina nävar och mumlade något om att jag inte kunde frea längre med såna fruntimmersnävar.

Ja, det är inte lätt att vara tillstädes och hålla arbetsvalkarna i form i nävarna när man använder dem så mycket på tangentbordet som jag gör numera. Men får inga valkar i nävarna då.

Men valkar får man faktiskt av att sitta framför datorn och jobba!  Fast inte just i nävarna...

Förra veckan producerade jag Kyrkoprogram och Festprogram inför helgens jättefina bröllop. Jodå, ni ska få se foton, men inte ens det hinner jag göra nu.

Varför??? Jo, jag skriver på höstboken Mickans Höstliga Hiskeligheter!!! Den ska vara klar om bara några dagar, pust, pust, pust!

Så arbetsdiciplinen är tuff minsann, den svarta icke ljusinläppande rullgardinen är nerdragen hela dagarna och här bakom, i kolkällaren, sitter jag och skriver och klinkar på tangentbordet. Djuren deppar och blänger besviket på Husmor.

- Förr var hon visserligen borta hela dagarna men hon kom ju ut en och annan gång då åtminstone. Nu ser vi henne knappt aldrig, jo, på Qom Ut-dagen förstås...

Men igår tog jag en liten snabb lunchpromenad med mina fyrfota vänner. Då blev de lite gladare och blänger nu något litet mindre ...


Nej, nu ska jag skriva om fler höstliga hiskeligheter!

Kram på Er!

Auntie M

Omedelbar förälskelse

Jag mötte den här unge herren på morgonrundan.

Han verkade bli förälskad omedelbart för han fäste stint blicken i mig och började sakta gå mot mig.

Först blev jag smickrad men insåg sedan att han, som så många andra unga herrar, bara sökte efter en ny mamma...

Älgloppepuss och Leenden! ;-)