fredag 12 februari 2021

En vintervandring



Just inkommen från en liten sparkpromenad. Idag styrde jag sparken och stegen först bak lagårn där jag öppnade höneluckan. 

Sedan gick jag uppåt på Fällevägen för att titta till jakttornen och åtlarna. Efter det gick jag upp till min goa och relativt nyblivna granne Anneli i Rosenborg. 

Jag vittjade hennes postlåda och gick upp på trädgårdsgången, ringde till henne i telefonen och meddelade att jag var utanför.

Strax kom hon ut på sin trapp och tog glatt emot posten. Så pratade vi en liten stund och sedan vankade jag hemåt igen. Hade egentligen tänkt fortsätta en vägkrök till och hälsa på Mette i Fredsberg men jag tvivlade på min ork. För häradsvägen är (onödigt?) välgrusad så där råder inget sparkföre men sparken är ändå skön att hålla i när jag är utomhus. Ett stöd i livet liksom 😊.

Ett annat stöd i livet är också min laptop på mitt lilla köksbord. Här tycker jag om att sitta och skriva medan jag har några fräscha blommor och brinnande stearinljus intill mig. Här sätter jag ord på tankar och känslor. Det hjälper mig att må lite bättre.  

Här satt jag också på förmiddagen under ett telefonmöte med en kurator på psykosociala teamet på Vårdcentralen som vill försöka hjälpa mig att må bättre rent mentalt efter det som hänt. Jag har ju svårt att tänka på det hemska, våldsamma fallet baklänges i nedför trappan utan att brista i gråt och få ångestont i magen med tanke på hur nära döden jag var. Det är ofattbart och ogreppbart för mig. Ett trauma. Men jag vill komma vidare. Snart har det ju gått ett kvartal sedan det hände men ännu har jag megaångest när jag tänker på händelsen.

Idag tittade jag för första gången sedan olyckan, in i lagårn. Såg såväl höns, vaktlar som alla halvpigga växter och sticklingar. Känner ett litet ivrigt pirr i magen av tanken att det snart är dags att försöka få plantorna pigga på sig inför det sommarhalvår som väntar. Hoppas jag orkar och kan vara med i trädgården när vår och sommar nalkas.

Bakade ett par potatisar när jag kom in. Nu ska jag lägga på några vedklabbar i spisen, vattna lite blomster och byta vatten hos snittblommorna. Jag älskar att ha fina blommor omkring mig att vila blicken på. Det ger harmoni och en härlig känsla av livfullhet med alla färger och former.

Jag vill önska dej en fortsatt Fin Fredag! Ta vara på varje stund och ta vara på de dina fina familjemedlemmar, två- som fyrbenta. Var också rädd om övrig släkt, grannar och vänner, många är ensamma och isolerade i dessa dagar och ett telefonsamtal eller ett vykort från dig kan göra stor skillnad och verkligen lysa upp tillvaron!

Omfamning,

Mickan & Co






























 

TVÅ små promenader


Har för första gången sedan jag bröt nacken gjort två utomhuspromenader på en och samma dag! 

På förmiddagen gick jag ut i den fina vinterdagen och orkade gå en liten runda runt Hageberg och Hagelsås med min nya födelsedagspresent som sällskap - Vasasparken. Stannade till vid "Sparbankseken" och grinden därtill och tog ett foto. Det delar jag med mig av här. 

Nu i eftermiddag har jag gått ned ända till Mette i Rullaberg, men hon var inte där. Men ändå - en lite krävande men välgörande vinterpromenad blev det!

Utomhusvistelse i februariljus och sol ett par timmar gör mig nog gott. 

tisdag 9 februari 2021

VÄRKBRUTEN

 


Klockan tre i natt steg jag upp denna tisdag den 9 februari 2021. Har mycket ont och värk just nu så jag sover väldigt oroligt och är också rädd för att ramla ur sängen igen. Det gör att jag spänner mig även nattetid och jag tror att det kanske är delvis därför jag har så ont i nacken och mellan skulderbladen om dagarna.

Nu är klockan tre på eftermiddagen och det snöar ymnigt utanför mina köksfönster. Jag ser min jättefina splitternya Vansbrospark som jag fick i födelsedagspresent av barnen, stå här just nedanför vår farstutrappa så jag lätt kan nå den om jag vågar mig nedför trappan och ta mig ut för en liten stunds promenad. Det har jag emellertid inte gjort, vare sig igår eller idag.

Kämpar med långa, detaljerade och utmattande telefonsamtal med en handläggare på Försäkringskassan som jag nog tillbringat minst fyra timmar i telefon med sammanlagt sedan i mitten på förra veckan. Halva tiden gråter jag för det är så jobbigt att tala om det som hände och för att det känns som motigt att kunna få någon krona i sjukersättning. Det gör också ont att veta att jag inte har någon arbetsgivare längre då mitt arbetsavtal med kommunen löpt ut medan jag varit sjukskriven.

Handläggaren på Försäkringskassan säger att jag måste registrera med som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Men jag har ju ingen möjlighet att arbeta så sjuk som jag är nu!?! Men jag var ”tvungen” att registrera mig som arbetssökande – fast jag inte kan arbeta???  Öh? Det är mycket som är konstigt i den byråkratiska världen som jag inte riktigt greppar. Men det är bara att böja sig för vad myndigheterna säger. Jag har inte en chans att ensam vare sig orka eller kunna föra någon kamp mot dem.

Men jag försöker ändå att inte deppa ihop. Jag eldar i min spis och tänder mina ljus. Klappar mina katter, kelar och pratar med mina hundar. Är Husfar inne (och om vi är sams) så kramas vi försiktigt (kragen är liksom lite i vägen och vi är rädda båda två att orsaka mer skada) När jag är fysiskt okej lagar jag mat, som jag ju tycker mycket om, jag pysslar om mina blommor och växter. Skriver ett och annat inlägg och sätter på så vis ord på mina tankar.

Sen får jag då och då gå in ”i rummet” och sätta mig rakt upp och ned i en korgstol invid det stora runda borde på vilket det står en blodtrycksmätare. Jag har fått så högt blodtryck vilket inte är så bra. Vet inte om det är smärtorna. Eller traumat. Eller både och. Eller att jag är så spänd och rädd hela tiden. Men hur som helst har jag fått hem en blodtrycksmätare och ska mäta mitt blodtryck vid olika tidpunkter och ”föra bok” över värdena och snart blir jag återigen kontaktad av vården som följer upp mina värden – vilket jag är ödmjukt tacksam för!!!

Jäklar, nu var jag inne i rummet och tog trycket igen med hjälp av Husfar. Alldeles för högt . Igen.

Men nu funderar jag på att börja med lite mat. Eller så ska jag gå och vila en stund. Vi får se…

måndag 8 februari 2021

Födelsedagsfirande i Coronatider...



Fick strålande vinterväder under firandet av Mats och min födelsedag! Man får inte vara kräsen i rådande Coronatider så vi höll till bak lagårn intill dyngemuren! 

Där samlades familjen samt min tvillingbror och hans Åsa. 

Det var jättetrevligt och många korvar gick åt i kölden. 

Jag blev uppvaktad med en splitter ny spark!!! Med hjul på så jag kan använda den som "rollator" även om det inte är sparkföre! De är uppfinningsrika, min fina familj. 

Som klanens Äldstemor, därtill en sargad sådan, satt jag mest och bara tittade och lyssnade på alla de andra. Jag kände genuin glädje över att få uppleva detta födelsedagsfirande tillsammans med familjen som jag älskar innerligt. 

Ibland tänker jag på hur nära det var att jag inte skulle kunna fira alls... 

Här bjuder jag på några glimtar från födelsedagsfirandet i Coronatider... 




















Tvillingarna Thor