VÄLFYLLT LIV

Dagar och nätter avlöser varandra i en väldig hastighet. Månaderna likaså.

Nu har vi äntrat oktober och plötsligt känner jag att det inte är lika skönt att gå klädd endast i långlinne längre. Klippte gräsytor här på gården igår och var klädd i min varmaste tovade ulljacka och tre sjalar!

Men så är jag inte helt frisk ännu. Halsen och luftrören spökar ännu och får mig att hosta mig genom nätter och dagar. Fast jag är absolut på bättringsvägen.

Livet snurrar fort. Nästan lite för fort.

Men så blir ju tillvaron gärna när Livets agenda är välfylld - och kontinuerligt fylls den på allt stilla.

Var på intensiv signeringturné i dagarna som gått.

Och framför mig nu ligger signering i Leksand på lördag och i Malung på söndag.

Dessa signeringar i Leksand och Malung gör jag tillsammans med Täpp Lars som släpper sin fjärde barnbok då!

Jättefin är den. Den också. För de är fina allesammans!

 Täpp Lars gör så himla himla bra böcker som utan att skriva någon på näsan ändå har förbluffande bra och träffande sensmoral som lär barn (och vuxna) om vad som är rätt och fel.

Böckerna blir ännu finare genom Joakim Depuis underbara illustrationer!

De här böckerna är, som bilden visar, en riktig bokskatt som borde finnas i var mans hem där det då och då kommer småfolk på besök! Bara att krypa upp i soffan tillsammans, dra en filt över er, slå upp boken och börja läsa!

REN NJUTNING!

Njutning för MIG är det också, som ni ser, att bli kindkysst av nämnde Täpp Lars och Joakim Depui.

Ja, som du förstår är det full fart här.

Minis bebismage växer för varje dag och nu är det bara tjugo dagar kvar till planerad valpning!

Trädgårdens äppelträd bär mogna och helt supergoda äpplen som jag och Johanna gris slåss om...

Getterna är lite lagom bångstyriga och är långt ifrån så där fogliga och intresserade av att snällt följa sin Matmor ut på promenader så som Miss Filling var.

Katter frodas och kattungarna växer,

De passas av ömsom sin mor, Randis, ömsom av ett år äldre storebror Grålle och ömsom av fyra månader äldre storebror Oscar Storfot.

Och jag försöker hantera allt som händer genom att vinnlägga mig om att skapa en stilla stund på dagen.

Eld i spisen. Ljus tända. Spinnande katter. Småsnarkande hundar. Kaffet rinner sakta ned i behållaren med ett hemtrevligt puttrande.

Tankar kommer och far runt, de flesta stannar kvar som ett snurrande virrvarr. De tar sällan timeout, tankarna, utan är ofta på fullvarv. På gott och ont.

Det är därför som en stilla start på dagen känns så viktig för mig. Angelägen. För att göra tid och tystnad åt tankarna. Låta dem få plats.

Vissa får ta form. Andra välkomnar jag men vinkar sedan farväl åt dem. De får inte ta form. Vill låta de positiva och konstruktiva tankarna formera sig i mig, inte de negativa. Kverulantiska. Destruktiva. 

Jag försöker så här i morgonstund, fylla på i tankar och själ med värme, hopp, kärlek, tillit, vänlighet, optimism, kreativitet, skaparglädje och tilltro.

Å då hjälper det till med lite eld i spisen. Tända ljus. Spinnande katter och småsnarkande hundar. Och det hemtrevliga ljudet av kaffet som puttrande bryggs i hörnet på bänken.

ÖNSKAR DEJ EN DEJLIG DAG!!!

Sprida frön av glädje...

Boken Mickans Bak & Glädje är, liksom blomman, redo att sprida sina frö.

Frö av glädje som ska spridas till fler.

Frö av härliga recept, ljuvliga foton och kluriga kåserier.

De närmaste dagarna hittar du mig på följande platser där du kan köpa ditt exemplar och få det personligt signerat till dig själv eller till den du ska ge en fin present eller julklapp.

Välkommen hit:

* Torsdag 29 september i VETLANDA Kontorsspecial kl 17 - 21
* Fredag 30 september i TRANÅS, Tranås Direkt kl 10 - 13
* Lördag 1 oktober i NÄSSJÖ, Nässjö Bokhandel kl 12 - 14
* Söndag 2 oktober i SÄVSJÖ, Rödja Elimkapellet kl 16 - 18

(På söndagen i Rödja så håller jag, i Byalagets regi, en föreläsning med bildvisning med start klockan 16.00)

HÖSTKRAMAR
Mickan & Co

Ingen tuff brud alls...

"Jag är en tuff brud i lyxförpackning"

 Nä, knappast alls med verkligheten överensstämmande.

Så här blir mer korrekt:

"Jag är en sjuk tant i särkförpackning"

Jo, tyvärr är det så. Fyra intensiva (o mycket BRA) dygn med alldeles för mycket folk - och alldeles för lite fä - får en förlupen o desorienterad Lanttant på fall.

Nu ligger hon rosslande, täppt o febrig i sin säng tillsammans med tre hundar som är lika förvånade som belåtna över att få rå om sin matmor i stor frid och tystnad.

Båda fönstren är vidöppna och vi hör skatornas kutter o vingslag när de kivas inne i körsbärsträdens lövverk.

Vi hör tupparna gala ikapp ute på gården och hörde nyss hemtjänstbilens rassel och knaster då den for förbi och svängde upp i liden.

Ler plötsligt ett svagt leende när jag kommer på mig själv att nästan önska att vara föremålet för dessa vardagsänglars omsorger, men nä, tänker jag sen, med ännu ett svagt leende, jag väntar hellre väntar in min egen personliga hemsamarit - Husfar Göran...

Kommer han snart knastrande i gruset? Med lunchlåda och inkontinensskydd och luftrörsvidgande och febernedsättande?

Kanske kan han även massera mina bokmässetrötta fötter?

O kanske ta med sig vinkelslipen o förlängningssladd in, så kan han hyvla av mina hälar när han ändå är på gång?

Nä, bäst jag slutar för jag vet faktiskt inte om jag kanske ligger här och yrar...

En förlupen Husmor

Jag har rymt hemmet och är numera vad man kallar en förlupen kvinna. Emellertid är det nog ändå ganska harmlöst i någon mening ty jag har legala skäl till min förlupenhet.

Jag har tagit tåget till Göteborg i sällskap med min vapendragare, goda vän och försäljare, Ing-Marie och vi har det, som alltid, bra, trevlig och konstruktivt, när vi är ute och jobbar ihop. Jodå, vi förenar allt nytta med nöje också ;-).

Här på mässan är jag för tredje året i rad som deltagande författare och var gång har jag haft en ny bok med mig. Första gången, 2014, då hade jag tre nya böcker med mig. Andra gången, 2015, hade jag fyra nya böcker med mig. Och nu – nu har jag en ny bok med mig – Mickans Bak & Glädje.

Jag försöker anpassa mina kläder så att de ska matcha och vara lika färgglada som mina böcker – lyckas jag tycker du? 

Ja, och så har jag helt underbara vänner och kollegor i Isaberg förlags monter där vi stortrivs allesammans.

Men jag går undan långa stunder då det inte är mina signeringstider. Inte för att gå på mässan utan för att gå undan i tystnad och enskildhet.

Husmors eremitiska läggning gör sig gällande ty hon kan inte vara bland människor så där vidare värst länge utan måste sedan in i en lugn vrå med syre och ro – dock kan hon ju inte uppsöka sin vanliga tillflyktsort bak lagårn eller på nån av hennes hemliga stilla platser ute i skogen, men hon verkar ändå finna på råd för att hitta lugna stunder – till och med på en välbesökt bokmässa…

På förmiddagen satt hon med hjärtat i halsgropen och betraktade några män som klättrat upp i Pariserhjulet för att serva och reparera, hon kunde snabbt konstatera att hon inte var ute efter deras jobb…

Nu har hon suttit en lång stund alldeles stilla bakom ett panoramafönster på tjugofemte våningen och betraktat nöjeslivet på Liseberg. Hur man åker snabba tåg upp och ned och fram och bak, hur man stiger upp ur en vid rykande cirkel och åker rakt upp i himlen där man sedan har fritt fal nedåt igen. Hur man åker slänggungor och bergodalbanor, Pariserhjul och karuseller. Hon tror och hoppas att människorna där har riktigt roligt – ty var och en blir ju salig på sitt…

Och vår gamla Husmor – hon verkar bli det när hon får kindpussar av stiliga män i folkdräkt…

Allt gott till dig, hälsar en trind och en från gården förlupen Husmor …

En septembereftermiddag

Åh.... Det är bra härligt att när man kommer hem från jobbet på eftermiddagen, kunna ta av sig de civiliserade kläderna och dra på sig ett armlöst långlinne och gå omkring i septembersolen mer eller mindre halvnaken – trots att oktobermånaden lurar just runt hörnet.

Just nu ägnar jag tid och omsorger åt gårdens blomster, skänker dem inte bara kärlek och omvårdnad utan även vatten. Jag försöker blidka dem och vara extra ömsint i mina händer och ber dem med min snällaste röst att de inte ska surna ihop - och inte ge upp inunder nattfrostens härjningar - utan att de snällt och tåligt ska hålla ut några dygn trots att deras beskyddare och lanttant ju inte kan ta hand om dem förrän i början på nästa vecka.

Jodå, de svarar mig att de minsann ska hålla ut och vänta på mig – men man vet inte förrän man kommer hem efter Bokmässan i Göteborg dit jag far tidigt i morgon bitti!

Här bjuder vi (jag, blommorna och djuren) på några glimtar från detta nu!

Puss & Kram,
Mickan

2 tanter i stan...

Sovit lite knackigt på grund av främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar.

Nej, gatuljud. Stadsljud. Trots öronproppar och, hör och häpna, stängda fönster, nådde dessa ljud in i min hjärna.

Så jag var glad och lättad när gryningen kom och dagen bräcktes. Jag steg upp och klädde mig, brydde mig inte om att ”fixa till mig” så där särdeles, jo, jag tyglade Pluppfrissan en aning och sedan gick jag ned till hotellets frukost.

Redan i trappen mötte mig doften av nybryggt kaffe. Jag älskar att vara först i frukostmatsalen på morgonen. Lugn. Ro. Frid.

Tända värmeljus på borden. En morgonteve på låg nivå. Lite hemtrevligt slammer i köket. Kaffet är rykande hett. Frukten till muslin är alldeles nyss uppskuren. Bröden ljumna. Äggen nykokta. Tidningen obläddrad. Tid för stilla njutning. En stilla start på dagen. Som jag älskar och behöver.

Äter långsamt min frukost. Snart kommer några danska män och sätter sig strax bakom mig. Men jag behöver inte oroa mig för ihärdigt prat. De säger knappt ett ord utan låter maten tysta mun. En tittar på teve, en tittar ut på gatan och en ned i sin telefon. Så tystnaden och lugnet fortsätter råda i matsalen.

Jag betraktar stadens liv genom fönstret. Ser den vakna. Ser jäktade människor passera på väg till jobb, möten och skola. Ser bilar åka i båda riktningarna. Anar en och annan landsbygdsbo vars bilar är rejält smutsiga. Inte konstigt ty vi vågar knappt använda vattnet eftersom vi nästan har tomt i våra brunnar, så det vi har lägger vi inte på biltvätt utan på dricksvatten till människor och djur.

Ser två gamla damer komma med gåendes med stavar i sina händer. Den enda damen tar korta, snabba steg och tar dubbelt så många än den andra som går med långsamma och långa steg. Det roar mig att följa dem med blicken en stund. Noterar plötsligt att de, liksom många, många andra går med korta byxor och är barbenta nedtill ännu. Det gör att jag börjar le. Tänker med tacksamhet på det sköna septembervädret vi bjudits på.

Ja, och jag själv kör ju på samma mantra - Våga Vägra Höst - och går med sandaler och uppvikta leggings. Det tänkte jag ha även över bokmässan i Göteborg dit jag åker på torsdag morgon. Den lättare klädseln passar mig bra då jag är en varmblodig tant som brukar bli ofantligt varm i mässans kvava värme.

Men, det är på torsdag det. Innan dess är det många andra saker som ska avhandlas och genomföras. Inte minst föreläsningen idag som fört mig hit till denna stad. Idag ska jag och min goda vän och kollega i medieduon Två Tanter hålla föreläsning här i staden.

En stad med främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar. Nej, gatuljud. Stadsljud.

Önskar er alla en HÄRLIG ÄRLIG MÅNDAG med fina möten med människor och miljöer som betyder något för dig – och för dem du möter…

Mickan

Ut o Njut - Skjut Salut!

Mörkret utanför sovkammarens vidöppna fönster är kompakt. Tätt. Omslutande. Loja sensomriga vindar skapar ett vagt rassel o prassel i lövängens mönne asplövkronor.

Vovven Mini ligger intill mig på kudden. Blenda vid knäna och vid mina fötter ligger Alfons. Själv ligger jag alldeles stilla inunder vidöppna fönster. Tid för tankar. Tid att reflektera. Tid att ta in ljud, dofter o skeenden.

Funderar lite på var månen håller hus? Har är full och galen nu, det vet jag ju ty igår kväll satt jag ute i helt ofattbart ljum septemberkväll. Satt där närmast andäktigt i mörkret och begrundade och beundrade honom. Mångubben. Han glodde tillbaka på mig. Tyckte sig se en like mellan mitt anlete och månens runda klot måntro?

Kommer plötsligt att tänka på vykortet jag fick igår i min låda. Så underbara rader från en underbar, helt helt bedårande gammal dam.

Jag har bara träffat henne en enda gång, precis för ett år sedan då jag var och föreläste i hennes trakter.

Men hon är en dam man minns. Alltid minns. Och alltid, alltid ler jag och genomfars av en värme när jag tänker på underbara Britta. Och nu ler jag igen när jag tänker på vykortet jag fick igår.

Bara titulerandet gör mig glad ju! ”Författaren Glädjespridaren mm. mm. Mickan… ” Du fattar va? Klart man blir glad när man ser den titeln. För att inte tala om texten, hon är så unik i sitt sätt att vara, att prata, att skriva. Härliga kvinna!

Opps, nu är mörkret utanför inte lika kompakt längre utan börjar gå över i något mer gråkornigt som skvallrar om att en ny dag är i antågande. Nu kan jag inte hålla mig längre utan måste upp och möta den. Den nya dagen. Fredagen den 16 september uti denna ofattbart ljumna månad.

Låt oss göra den här dagen minnesvärd och innehållsrik – den kommer aldrig igen…

Ut o Njut - skjut Salut!

Sensommarpuss!

Fragilitetens utsatthet

Vad har hänt vår lilla vän, påfågelsfjärilen? Vad har den varit utför? Hur och varför är dess vackra men fragila vingar så sargade, så söndrade? Det kommer vi aldrig att få veta ty den hemligheten kommer den själv ta med sig till en annan dimension, bortom det liv vi lever här.

Jag känner ett slags symbios med den tilltufsade fjärilen. Det gör vi nog allesammans efter att ha vandrat ett tag på livets stig. Ty det är ofrånkomligt längs livets resa att ibland bli riven av vassa törnen, stiga ned i förrädiska våtmarker, gå vilse i tät ungskog som med skira och nyutslagna lövverk. förföriskt lockat in oss, bort från vägen vi hade tänkt gå.

Det är ofrånkomligt att bli tilltufsad av tillkortakommanden, motgångar, svek, sorger och förluster. Av felaktiga beslut och dumdristiga skeenden.

Men - så läker vi och bygger vi upp oss snart igen när vi kommer ut från vandringsstunder i livets skuggsida och åter får vistas i solbelysta gläntor. När vi får uppleva kärlek och gemenskap. Trygghet.

Då kan vi slappna av i visshet att vi är rätt. Gör rätt. Får vara givmilda med gåvor av känslor. Får ta emot gåvor av känslor.

Då kan vi stärka oss. Bygga upp vår skadade fragilitet. Våra tilltufsade vingar. Läkas. Utifrån och in. Inifrån och ut.

En dag kommer emellertid nya vindar igen. Förändringens vindar är sällan i stiltje. Och så långt är det väl i någon mening rätt och riktigt. Men vad är det de för med sig?

Oftast både av godo och ondo. Av glädje och sorg. Av hälsa och sjukdom. Av liv och död. Av harmoni och disharmoni.

Jag känner av dessa vindar nu. Befinner mitt i dess vinddrag och kan, om jag vinnlägger mig riktigt, höra de vinande ljuden som uppstår mellan gårdens bodar och fähus när nordan ligger på.

Så mycket roligt, stort, glädjefullt och vackert har hänt mig på sistone. Som gör mig varm, glad, tacksam och lycklig.

Och så mycket tråkigt som genast följer i glädjens kölvatten. Som gör mig kall, ledsen, orolig och olycklig.

Sjukdomsbesked hos närstående, visserligen den äldre generationen men ack så bedrövliga besked. 

Och igår fick en annan vän, blott 41 år och som stormande lycklig gifte sig i somras, ge upp kampen mot samma sjukdom och lämna detta jordeliv.

Det är inte alltid lätt att hålla balansen i livet. Att gå någorlunda upprätt mellan skugga och sol, skurar och uppehåll, värme och kyla, stormar och stiltje.

Inte konstigt att vi blir en aning tilltufsade. Liksom vår vän här, den sargade påfågelsfjärilen vars vingar söndrats av livet och tillvaron den levt.

Men när jag betraktat fjärilen en stund, sett dess iver med vibrerande antenner och arbetande sugsnabel ovan de rundande kullarna på rudbeckiornas mitt, ja då inser jag att den lever och jobbar på med samma intensitet och frenesi som de kringgärdande fjärilarna på blommorna runt omkring. De vars vingar ännu är hela.  

Detta får mig att le en smula. Och jag inser att det är nog lika för oss som för fjärilarna, vi fungerar lika bra, ja, rent av kanske ännu bättre, fast man är kantstött, tilltufsad och på olika sätt märkt av livets gjorda erfarenheter.

Jag rätar på mig, tittar en stund till på fjärilarna och känner mig med ens bättre till mods. Så önskar fjärilarna en riktigt fin septemberdag med fjärilsvänlig värme och hanterbara vindar – vare sig det är förändringarnas vindar eller ”bara” mjuka septembervindar – och så går jag därifrån, redo att möta min dag. En helt ny dag.

Så nu önskar jag även dig en fin septemberdag med fjärilsvänlig värme och hanterbara vindar. Vi ses och hörs!

'

Kram,

Mickan 

B(R)AKFEST vid BOKSLÄPP

Alltså! Hör ni!!!

Sådan fest det blev. 

Sådan fest det var! 

Sådan upplevelse. 

Sådan fröjd och sådan gamman!

Det var fantastiskt att få släppa boken tillsammans med såååå himla många vänner och bekanta och följare och insocknes och utsocknes och kända och okända!

Det var en sann lycka att få stå på scenen tillsammans med min kära vän och författarkollega Täpp Lars från Dalarna som stod intill på scenen och bakade Tölla ”i direktsändning”. Tölla är ett av de brödrecept som finns i boken efter att jag varit uppe på Täpp Lars fäbod Arvselen utanför Malung, och skildrat både brödbak och smörtillverkning på fäbodbondens vis.

En lycklig tant med några av alla de blomster och ting jag uppf

Här är några fler!!! Allstå, jag är helt helt överväldigad! Tack ALLA!!!

Här ska strax avtäckningen av bokpyramiden ske! 

Min Svärmor Ingrid, som medverkar i boken under kapitlet "Farmor Ingrids traditionella brödbak" samt min svärdotter Johanna, som medverkar i boken under kapitlet "Morgonbak i Thorshill" intervjuas på scen. 

Här berättar  mina goda vänner Ola och Jocke lite om sitt kapitel i boken "Bakglädje i Solbos vedspisvärme" 

Härlige Ingemar Wetterheim berättar om sitt kapitel i min bok, "Kolbullebak i Fingalshamn". 

Min älskade vännina Ing-Marie gör sig redo att dra bort duken

Även Täpp Lars berättar här om sin medverkan i boken vars kapitel heter "Bröd och smör på Fäbodbondens vis"

Här är Maria och Ann-Charlotte från ljuvliga Askebo Brygghus framme och precenterar sin medverkan i boken under kapitlet "Det är i brygghuset det händer". 

Detta är två härliga bakglada stjärnor!" Till vänster står Rosa som driver det fantastiska Bakupplevelsen AB i Södra Solberga och som medverkar i boken under kapitlet "Rosa bakar i finaste lagården". Intill står härliga Ann Britt Bengtsson som driver Brittas Restaurang i Korsberga och som medverkar i boken med ostkaka och soppbröd i kapitlet "Bakdag med flickorna på Haga". 

Här står jag och känner mig nästan som om jag vore i en tevestudio där jag har en egen kock som mixtrar och donar lite i studion. Det är ju ingen mindre än underbare Täpp Lars från Dalarna! 

Alexandra och Nathalie berättar om sin satsning Ågårds Lantgårdscafé och deras  medverkan i min bok vars kapitel heter "Eftermiddagste i Lantgårdscafé"

Ann-Charlotte Askhamre och svärdottern Maria Stark bjuder på smakbitar av sitt goda surdegsbröd, Brygghusets Grytbröd. Dessutom få alla som handlar Mickans Bak&Glädje en egen burk levande surdeg! 

Blev så himla glad när mina härliga grannar Ingmarie och Rune i Hjerkanstorp kom och uppvaktade med glada frodiga solrosor! TACK! 

Oopps. Mitt i allt blev det en kram med Idolvinnaren Martin Almgren som uppträdde på scenen. 

Nu jädrar är bokpyramiden avtäckt!!! Det gjorde hon bra - Ing-Marie! 

Två fina vänner på samma bild, Täpp Lars och Ing-Marie! 

Alexandra Pepin sjunger fantastiskt!!!! Hon bjöd på ett helt fantastiskt framträdande! 

Vetlanda kommuns kulturchef Stewe Jonsson berättar för publiken om vad det betyder för en kommun att ha många aktiva kulturutövare i regionen. Det gjorde han jättebra! 

Här bakar  Täpp Lars Tölla och berättar samtidigt för publiken hur han gör och vad han gör. Ett mycket uppskattat inslag. 

På lååååångt håll såg jag, medan jag stod med en kund, att det kom ett blomsterbud med det största blompaket jag någonsin sett. Jag sa till min kund: "Åh, kolla där, nu är det nån som blir lycklig". Döm av min förvåning när sagda bud stegar fram till MIG!!!!! Till mej! Jag säger, dumt no: "Men du, är du verkligen säker, jag får aldrig såna blommor". Hon skrattade och sa."Ja, det står ju Mickan Thor här och det är väl ändå du..."
Jag gissade att budet var från min storebror Magnus och hans fru Tina, som inte så sällan sänder mig en blomma. Men det visade sig att den helt helt helt fantastiska buketten var från mina fina författarkollegor Ewa Klingberg och Maria Gustavsdotter!!!!! TUSEN MILJONER TACK SYSTRAR!!!!! 

Täpp Lars bakar vidare på scen. Många hann bli sugna och många kom fram efteråt för att få smaka av hans mjuka tunnbröd "Tölla".

Här är Joakim Depui, som illusterar Täpp Lars fina böcker på plats. Skymtar gör även min förläggare Eva Henricsson Månsson från Isaberg förlag och så, Världens Bästa Husfar - GöddePödde

Här signerar jag böcker till Veronica och Anders Åberg från Vistakulle som båda finns med i boken på en bild, bland annat med en flaska av sitt egenproducerade rosévin. 

Inte nog med att man får vänslas lite med Idol-Martin - här blir jag helt salig av lycka när jag blir kysst av de dräktklädda Joakim och Täpp Lars! 

Visst är Täpp Lars skägg helt bedårande vackert!?!?!?

Några av mina absolut bästa vännerna på en och samma bild. Ola och Jocke flankerar lille Husfar. 

Sådan blomprakt! Så många gåvor. Champagne, presenter, blomster, presentkort, växter mm mm mm.
Jag ÄLSKAR att släppa nya böcker - det blir sååååå festligt!!!!!

Å så en kram till innan vi skiljs åt! Hej då Idol-Martin! 

Jag berättade inledningsvis om den tudelade titeln på min bok Mickans Bak&Glädje och alla anspelningar och lustifikationer som följer i kölvattnet på en sådan titel.

 Jag läste ett kåseri högt för publiken, om skeendet och dråpligheterna som skedde i samband med att vi kom tillbaka till Sverige efter att ha köpt lite alkoholhaltigt bubbel till bokreleasen och då vi ”åkte fast” i tullen och ombads förklara vad detta skulle användas till. 

Jag läste högt om alla förvecklingar som uppstod då jag försökte förklara titeln för polisen som stoppat oss, han fann MICKANS BAKGLÄDJE som en mycket mycket underlig titel och han gjorde helt andra slutledningar än jag hade önskat…

Därefter bad jag alla de som medverkar i boken och som rest till Vetlanda för att vara med på boksläppet, att komma upp på scenen. Efter att alla fått presentera sig så var det äntligen dags – det högtidliga avtäckandet av bokpyramiden!

Detta uppdrag gick till min vän sedan hundra år, nåja, Ing-Marie Albinsson om inte bara medverkar i både Mickans Mat & Glädje och Mickans Bak & Glädje utan även står bredvid mig i ur och skur, medvind och motvind, glädje och sorg, kosläpp, boksläpp och hjärnsläpp.

Det blev jubel i busken när böckerna avtäcktes och alla fick se hur den splirrans nya boken såg ut! 

Jag läste högt ur de allra första raderna ur Författarens TACK då det är riktat dig DIG och till de som satt i publiken. Så här lyder det:

”Det är måhända en smula märkligt att inleda Författarens tack med ett förtroligt tack till alla mina vänner, besökare och följare som läser och kommenterar mina inlägg på facebook, instagram och min blogg Njutbart Blädder. Men det är faktiskt så att era glada tillrop, förslag, önskningar, tips, trix och uppmuntrande ord betyder oerhört mycket för mig. Så tack alla ni fina!”

Och så läste jag även det sista tacket. Så här lyder det:

”Slutligen lägger jag handen ovanpå mitt hjärta och framviskar ödmjukt till älskad make, till barn med familjer, till närmaste släkt och vänkrets och till alla mina djur: TACK för att ni, om än ibland med både knorr och morr, har stått ut med perioder då jag nästan inget annat gör än arbetar.

Men trots att jag tar avstånd i arbetstyngda skeden så älskar jag er - tvivla aldrig på det.

Aldrig.”

Efter detta råkade jag få syn på kommunens kulturchef som stod i vimlet och bjöd upp den käre Stewe Jonsson upp på scenen. Han fick svara på frågan om vad det betyder för en kommun att ha många kulturutövare och en levande kultur i kommunen – något att berättade om med den äran!

Sedan var det minsann dags för livebakning på scen. Täpp Lars berättade om brödet han bakade och hur han bakade det hemma på fäboden där han ju lever helt utan vatten och elektricitet. Dofterna från hans brödbak kittlade i publiken i näsan och det var många som efteråt kom fram för att få sig en smakbit på det goda tunnbrödet.

Så avrundade Alexandra Pepin stunden på scenen med att framföra "Don't stop believing" på ett helt helt fantastiskt vis. Så superduktig!!!! Sådan stämning det blev! Wow, vilken tjej – och dessutom medverkar hon i Mickans Bak & Glädje med flera recept ur sin Afternoon Tea buffé.

Efter timmen på scenen var det bara att rusa in till vår monter – där hela familjen och flera vänner stod och skötte försäljningen. Kön till signeringsbordet var redan jättelång och det var bara för en väldigt lycklig (och väldigt svettig) lanttant att ställa sig vid signeringbordet – och där stannade hon hela dagen lång…

Ja hörni, som ni förstår är det mycket som händer och det är svårt att beskriva alla känslor som far omkring ”all over the place” för att citera en viss kunglighet. Men hörni, jag gör ett försök. 

Jag är och känner mig:

Överväldigad

Stolt

Glad

Trött

Förtjust

Överraskad

Lycklig

Älskad

Tacksam

Förbluffad

Generad

Berörd

Tursam

Belåten

Tom

Tudelad.

Och alldeles alldeles lyckliggjord…

Om inte annat för att ha vänslats lite, inte bara med vackra dräktklädda män utan även med idolvinnaren Martin Almgren! Tadaaa - gammal käring gör så gott hon kan :-)

TACK TILLVÄXT VETLANDAs HÄLSOMÄSSA
TACK SAPA ARENAS 5 ÅRSJUBILEUM
TACK CECILIA HJORT ATLER
TACK ALLA