Sovit lite knackigt på grund av främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar.
Nej, gatuljud. Stadsljud. Trots öronproppar och, hör och häpna, stängda fönster, nådde dessa ljud in i min hjärna.
Så jag var glad och lättad när gryningen kom och dagen bräcktes. Jag steg upp och klädde mig, brydde mig inte om att ”fixa till mig” så där särdeles, jo, jag tyglade Pluppfrissan en aning och sedan gick jag ned till hotellets frukost.
Redan i trappen mötte mig doften av nybryggt kaffe. Jag älskar att vara först i frukostmatsalen på morgonen. Lugn. Ro. Frid.
Tända värmeljus på borden. En morgonteve på låg nivå. Lite hemtrevligt slammer i köket. Kaffet är rykande hett. Frukten till muslin är alldeles nyss uppskuren. Bröden ljumna. Äggen nykokta. Tidningen obläddrad. Tid för stilla njutning. En stilla start på dagen. Som jag älskar och behöver.
Äter långsamt min frukost. Snart kommer några danska män och sätter sig strax bakom mig. Men jag behöver inte oroa mig för ihärdigt prat. De säger knappt ett ord utan låter maten tysta mun. En tittar på teve, en tittar ut på gatan och en ned i sin telefon. Så tystnaden och lugnet fortsätter råda i matsalen.
Jag betraktar stadens liv genom fönstret. Ser den vakna. Ser jäktade människor passera på väg till jobb, möten och skola. Ser bilar åka i båda riktningarna. Anar en och annan landsbygdsbo vars bilar är rejält smutsiga. Inte konstigt ty vi vågar knappt använda vattnet eftersom vi nästan har tomt i våra brunnar, så det vi har lägger vi inte på biltvätt utan på dricksvatten till människor och djur.
Ser två gamla damer komma med gåendes med stavar i sina händer. Den enda damen tar korta, snabba steg och tar dubbelt så många än den andra som går med långsamma och långa steg. Det roar mig att följa dem med blicken en stund. Noterar plötsligt att de, liksom många, många andra går med korta byxor och är barbenta nedtill ännu. Det gör att jag börjar le. Tänker med tacksamhet på det sköna septembervädret vi bjudits på.
Ja, och jag själv kör ju på samma mantra - Våga Vägra Höst - och går med sandaler och uppvikta leggings. Det tänkte jag ha även över bokmässan i Göteborg dit jag åker på torsdag morgon. Den lättare klädseln passar mig bra då jag är en varmblodig tant som brukar bli ofantligt varm i mässans kvava värme.
Men, det är på torsdag det. Innan dess är det många andra saker som ska avhandlas och genomföras. Inte minst föreläsningen idag som fört mig hit till denna stad. Idag ska jag och min goda vän och kollega i medieduon Två Tanter hålla föreläsning här i staden.
En stad med främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar. Nej, gatuljud. Stadsljud.
Önskar er alla en HÄRLIG ÄRLIG MÅNDAG med fina möten med människor och miljöer som betyder något för dig – och för dem du möter…
Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar