lördag 11 juni 2011

KLASS 3 VARNING!


Här på Gåden är en KLASS 3 VARNING utfärdad!

På en lång arbetsperiod erbjuds endast en ynka dag av ledighet och möjlighet att vara hemmavid. Efter att vår Husmor de senaste månaderna har ägnat de där stackars få lediga dagarna till att kräla omkring där bak lagårn och slåss med gödsel, ollonborrar, krukor, torv, mull, planteringar, planeringar och annat trädgårdsrelaterat hårt jobb hade hon nu föresatt sig att verkligen ta det lite lugnare den där ledighetsdagen.

Men lagom just till att den började närma sig, den lediga dagen alltså, började det hända saker i kläckningsmaskinen. Det var alltså dags för äggen i kläckningsmaskinen inne på Husmors bakbänk i köket, att göra entré.

Den lediga dagen kom helt och hållet att ägnas åt hönseri varvid Husmors ledighetsplaner helt kom på skam!

Isället fick vår Husmor lägga stor kraft och månen vedermöda vid att lära de små att äta och dricka.

Prägla dem. Plocka fram deras inneboende drivkraft att få i sig mat och dryck.

Det gick sisådär och Husmor insåg att hon nog fick finna en annan lösning. Hon skulle ju inte kunna fortsätta vara deras hönsmamma eftersom hon, med start morgonen därpå, ju skulle vara borta från gården ytterligare en vecka. Då skulle de ju både törsta och hungra ihjäl!

Vår Husmor kom på att hon skulle försöka omplacera de små och finna en surrogatmamma någonstans bland hönsen där ute i fähuset.

Sagt och gjort och därvidlag vidtog en stor procedur som tog mer eller mindre hela dagen i besittning.

De senast nyblivna hönsmödrarna är tre till antalet. Deras kycklingar likaså. De har kollektivit ruvat ett gäng ägg, inte så framgångsrikt dock som du förstår av antalet kläckta - det beror på att de hade fullt upp att slåss sins emellan om vem som skulle ligga på äggen och fokuserade mer på det, än på att ruva...

Hur som helst, för att få de tre att bli surrogatmödrar även åt Husmors i köket sju nykläckta kycklingar av rasen Amrock, så behövde en del fixas innan. De tre gick nämligen lösa bland de andra dvärgcochinhönsen, tupparna och tolv lite äldre kycklingar samt ett hörn där två hönor ligger på ägg i en Biltemakundkorg (gud välsigne Biltema).

Allt detta där inne i dvärgcochinboxen var dock alltför rörigt så ännu ett avgränsat område i denna mycket komplicerade miljö, behövde tillskapas. En kaninbur där både surrogatmammor med befintliga kycklingar - samt de nykläckta - kunde förenas och leva i lycka och harmoni. Kanske. Förhoppningsvis.

Men - för att komma dithän behövde allt där inne i Dvärgcochinboxen rengöras.

Och då, när Husmor var igång, behövde alla andra boxar, värpreden, kycklinglådor och ruvkrukor bli rena och fina. För att inte tala om de mycket mångtaliga vatten och matskålarna som finns, inte bara i varje box, utan till varje litet minisamhälle med ruvande eller redan varande mödrar med barn, inne i varje box.

Ja, det är så rörigt, så rörigt så vi stannar nog härvidlag.

Hur som helst så inser du kanske att alla dessa hönseribryderi tog hela dagen. Pust. "Ingen ro och ingen vila", som det gamla talesättet säger.

Ovanpå allt detta var det Husfars födelsedag!

Flaggan hade Husmor hissat redan tidigt på dagen. Förberet trevlig middag och lämplig dryck därtill.

När det började dra ihop sig mot afton kom Husfar hem och bänkade sig vid köksbordet. Husmor snatt omkring mellan skåp och skafferi och pillade med allt och inget.

Sen sa vår Husmor smått indignerad till Husfar;

- Jaha, då fick en använda sin enda lediga dag te hönera!

Tystnad.

Bladet var redan framme och låg naturligtivs uppslaget på köksbordet.

Tystnad.

- Tycker du inte de är rätt unnerligt, prövade Husmor på nytt.

Tystnad.

Prassel när Husfar bytte siduppslag i Bladet.

- Jag menar, när en för en gångs skull har en ledig dag här hemmave så får en ägna hele den dan åt hönsen, sa Husmor, nu med en skarpare ton. En ton som liksom pockade på svar. Krävde svar.

Tystnad.

Suck.

Harkel.

- Jaha, va ä dä du har gjort då då, sa Husfar trött och påtagligt ointresserad.

Då stillnade Husmor lite där hon for ikring i köket. Vände sig mot Husfar och sa.

- Jag har kört hönesket mest hela dan o så har jag lagt massor av tid på att lära kycklingarna att äta och dricka.

Husfar hade ännu blicken kvar i Bladet. Sa inget.

Sen lyfte han blicken. Mötte Husmors.

Plötsligt klövs Husfars anletsdrag upp i ett vargaflin. Från öra till öra.

Husmor såg det illmariga i hans blick. Anade vartåt det barkade hän.

- Åja, gubbskrälle, ta inte i så du spricker, tänkte Husmor när hon såg hur Husfar blåste upp sig så att de sju sedan länge kroknade stackars grå hårstråna på bröstet stod rätt ut.

Så harklade han sig nytt. Alert liksom.

Sa i, en för honom mycket ovanligt, glad ton;

- Så dä har varit te o lära di små te å äta å dricka, minsannn. Jojo, jojo, jag tackar jag.

- Näen bätter läromästare te dä, nåen mer dockti o väl insatt både i hur en äter o dricker kan di ju inte få!

Härvidlag utfärdades en imagennär klass 3-varning. Köttet som var tänkt till Husfars födelsedagsmiddag åkte in i skafferiet, räkorna kastades ut till katterna, paketen åkte in i pannrummet.

I rasande fart rusade Husmor upp på Sonens garderob och rotade fram en gammal flagga, stampade med sturmbannfûhrersteg ut till flaggstången, halade ned den den gamla hederliga blågula, upp hissades istället den svartvita dödskalleflagga som Sonen en gång införskaffat vid en skolresa.

Sen stegade Husmor iväg ut över ängen.

Som om inte Husfar gjort nog med skada ropade han spefullt efter henne:

- Dä finns ju di där som blir rasande rika på att sälja sån där Guaaano, du vet fågelskit från öarna.

- Du har allri grunnat på att bli handelsresande käring i hönesket???

Klass 3-varningen kvarstår på Gården.

Här är den röriga boxen med dvärgcochin där det är full fart. Här går ett tiotal kycklingar lösa tillsamamns med hela släkten.
Här är den alldeles nytillskapade avdelningen inne i samma box som ovan, den som satte igång hela proceduren. Här är tre ilska små dvärgcochinhönor med sina tre egna framruvade kycklingar tillsammans med sju nya adoptivsyskon av rasen Amrock, de som vår Husmor försökte lära att äta och dricka - innan klass 3 varningen utfärdades...
Här är ännu ett hörn i samma drärgcochinbox. Här ligger två höns på ägg och ruvar i en biltemakorg - gud välsigna biltema. De lite större kycklingaran kan gå ut och in som de vill genom nätet.
Här är två kycklingar av rasen Amrock som Rock-Höna värpt och ruvat fram, de går tillsammans med Douglas och Co inne i deras box.
I ett annat hörn av samma box ligger Freja, som plockat av sig fjädrarna på ryggen, och ruvar tretton ägg i en blomkruka. Avundsjuka Fjolla vill in i samma kruka men får nöja sig med att ligga intill.
Här, inne i boxen hos Waldemar Welzumer, har Åsbo-Asta fått ett eget hörn där hon ruvat fram sju Amrockkycklingar och fem Brahma. Nu är de så stora att de går lösa bland Welzumerhönsen.
Rent och fint blev det även inne hos Brahma-Pytte & Co. Trots att de begåvats med den finaste ruvhörnan, Husmors fina zinkbalja, är det ingen Brahmadam som börjat skrocka.
Inne hos Blommehönsen blev det också rent och fint när Husmors tillbringade sin enda lediga dag ute hos sina enda vänner i livet - hönsen...

Även inne hos "di mönne" blev det rent och snyggt. Fast alla höns och tuppar var ute på Gården och sprang och gjorde rackartyg för Husmor - endast Gåsen Lotta var inne, hoppades säkert få lite närhet och kärlek av allas vår Husmor.

Men icke sa nicke - här gives ingen kärlek och närhet av någon Husmor - på Gården råder ju för bövelen KLASS 3 VARNING!!!

torsdag 9 juni 2011

En liten vildkisse


När jag barfotaledes traskade ut efter tidningen i morse fick jag plötligt syn på att det satt en katt på mitt mjölkbord. En katt som inte i egentlig mening hör till Gården men som jag allt sett skymta här då och då.

Och som jag misstänker är far till en och annan unge här på Gården. Kattunge då alltså. De andra bägge avkommorna lär Husfar vara upphovsman till...

Hur som helst gör den sig fint ute på mjölkbordet, vildkatten, inte sant?

God middag!

tisdag 7 juni 2011

Kungen af Blomsterlandet...


Det gäller att ta tillvara, för att inte säga SKAPA, små gyllende stunder och ögonblick.

Kanske till o med inbilla sig. Men skit samma, bara man gör något!

Som jag, jag är ju Drottningen af Dyngan till och från. Med ollonborrar och annat smått som förgyller min tillvaror där ute - helt jämförbart med Husfars sällskap, sett krasst ur den mer sociala aspekten...

Här ser ni en annan liten Herre som har förmågan att visalisera och göra sig till Kungen af Blomsterlandet.

En uppochnedvänd hundskål på huvudet, en generöst flödande sommarsol, en frodig grönska i mormors inneträdgård och en hyfsat välvilligt inställd publik - tja, vips så är man Kungen af Blomsterlandet!!!

Ivrigt påhejad av Drottningen af Dyngan...

God Morgon!

lördag 4 juni 2011

Blå stund...


Min frukost var en sådan där ljuvligt blå stund...

Dagen kommer glida över i grönt eftersom jag hålls med plantering och planering av min sommarträdgård.

Senare kommer den glida över i skimrande rosa. Eller något ditåt.

Varför?

Jo, jag har förmånen att förena fyra kärleksfulla människor idag. Två vigselförrättningar framåt lördagkvällen ger två nya Herr och Frubildningar.



Precis som småfåglarna ni vet...

Men de har ju redan både gemensamt bo och små fågelungar i redet.

Småfåglarna alltså.


O vem vet - kanske någon av kvällens giftaslystna par också har det...

En sak kan vi dock vara säkra på att de har; De har i alla fall tur med vädret!

Läge för blå stunder alltså...

God morgon!

fredag 3 juni 2011

To be, or not to be...


Rätt ofta är det så att man ställs inför olika beslut. O inte sällan går man och värker och värker på vilken väg man ska ta.

Lite rädd att hoppa i galen tunna. Igen.

Men ser kanska målet skymta någonstans långt fram men är osäker på vägen dit.

Ska man eller ska man inte? Det är frågan.

Eller som den gode William skrev i sin Hamlet för en sisådär fyrahundra år sedan;

To be, or not to be, that is the question
Whether 'tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune
Or to take arms against a sea of troubles........


Nåja. Måtte jag nu inte hoppat i galen tunna. Eller i fel hav...

Men badat har jag! Premiärbadade ute i min lyckopöl, dvs dammen här på Gården, den 1 juni - ja, jag vet, inget att skryta med, det har varit maj och till och med april innan - men så är ju inte heller min tillvaro som förr...

Det beror på beslut som jag fattat.

Om det var rätt eller fel - tja det vet jag inte...

To be, or not to be, that is the question
Whether 'tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune
Or to take arms against a sea of troubles........


God Morgon!!!

torsdag 2 juni 2011

Ibland händer det...



Visst är det så ibland att livet känns som vore det liksom utstakat. Förutsägbart och ganska grått. Inhägnat liksom. Kringskuret. Som om livet har alltför skarpa kanter. Gränsande till tråkigt...

Men så ibland händer det något som får livet att kännas lite annorstädes. Mjukt rundat liksom. Och plötsligt fullt av färg. Något inträffar som skänker livet och tillvaron så där skönt diffusa konturer. Gränsande till busigt...

Det är skönt när självaste Livet känns som en rar gammal dam uttryckte det en gång då jag intervjuade henne om den för ett speciellt tillfälle lagade festmaten;

- Jovars, dä ä ju lite anlessare...

God morgon!

tisdag 31 maj 2011

Halvt upphånglad i fähuset...



I morse hade Gårdens förvirrade Husmor en underlig upplevelse. Snudd på bisarr faktiskt.

Hon kom med fridsamt sinnelag vaggandes mot fähuset med en spann nyrepat gräs i den rediga näven.

Klättrade mödosamt över några av gödselkullarna bak lagårn för att ta sig in i lagårn via dyngedörren för att på så vis undvika att exponeras för eventuellt förbipassarande trafikanter för att på så vis mininmera riskerna för hjärtinfarkt och trafikolyckor orsakade av chockframkallande åsyner så här i arla morgonstund.

Sömndrucket öppnade hon den lilla blå höneluckan i väggen och släppte, som brukligt äro, ut En Synnerligen Hygienisk Och Vacker Svensk Gul Anka samt Gårdens Gårskarl - Lotta Gås. Som ju egentligen är en Han. Resten av gänget får vara kvar inne för deras värpställeuppfinningsrikedom visar inga gränser.

Därefter gick hon in i fähuset och började med några slags gutturala ljud att prata med sina enda kamrater här i världen, de tvåbenta befjädrade.

Går runt i box efter box, öppnar dörren och klampar in till de olika hönefamiljerna under underligt pratande på ett språk som nog endast existerar mellan Husmor och hennes höns. Delar vördsamt ut några nävar gräs varpå tupparna får spatt och spader. Kuttrar skrockande, sprätter runt, gör sidostepp och uppför sig som om de just skrapat fram 100 000 på Triss. (Denna metafor är förstås utomordentligt hypotetisk eftersom Husmor aldrig lyckats skrapa fram mer än 25 kronor, men tuppdansen är förmodligen så som vår Husmor skulle göra om hon skrapade fram en väsentligt större summa.)

Tupparna ropar och kallar på varenda höna;

- Kom nu o ät gräs för bövelen, ägga di blir ju sketafina!

Så när vår Husmor intet ont anande lallar omkring i fähuset händer det. Hon sitter på huk vid vattenkranen och diskar en av hönsens oräknerliga vattenbingar. Plötligt blir hon närgånget uppvaktad av torpets egen Gåskarl!

Med stor beslutsamhet klättrar han upp på Husmor, flaxar med sina stora vingar och knapprar ihärdigt med sin vassa näbb all over her. Hunden Blenda Piraten skyndar till undsättning men Gåskarlen väser hotfullt åt henne att hålla sig undan.

Hunden Blenda Piraten hämtar dock omedelbums förstärkning i Pappa Alfons, som just kommit hem efter fem veckors Non-Erotic Holiday hos di gamle, och i Mamma Alice. Med gemensamma krafter lyckas de tre mota bort den närgångna Gåskarlen från Husmor som lättad kunde resa på sig och borsta av sig bynk o fjädrar.

Ja, jisses, dessa djur, tänkte hon lite förstulet medan hon bar tillbaka en vattenbinge och återkom med en annan.

Senare, vid frukostbordet, försökte Husmor sig på att förtälja den inträffade episoden för en glosögd Husfar som stabligade ner i bladet.

- Jag ble halvt upphånglad ute i lagårn innan, sa Husmor

- Vafalls, sa Husfar.

- Jo, jag ble halvt upphånglad ute i lagårn, upprepade Husmor.

Grymtning av Husfar.

- Det var gåsen som ble lite till sej när jag satt å blaska me vattnet, han töl ju knappt höra det där skvalet, du vet ju hur han blir då, sa Husmor.

Ny grymtning av Husfar.

- Jo, så jag fick me allt både en o två kyssar av den rackaren, sa Husmor.

Tystnad.

- Men sen hjälpte hundarna till och fick väck honom så jag kunde komma upp, sa Husmor.

Husfar harklar sig.

Tystnad.

- Det var redit olustigt, sa Husmor.

- Mmmmm, gruffade Husfar.

Tystnad.

Husmor häller upp kaffe.

Tystnad.

- Dä va ju på gränsen till allvalitt, sa Husfar.

Tittade upp från Bladet och mötte Husmors blick.

Husmor, som vederfors av varma ilningar av den insikten av att Husfar visade omsorg och värnanden som sin Husmor, blinkade kokett med de grislika ögonfranslösa.

Lade huvudet lite rart på sned och sade med sin mest inställsamma röst.

- Hur menar du då far lille?

- Jo, att dä som hände var ju på gränsen te ett sånt däringa tillbud. Allvalitt tebud faktiskt,sa Husfar.

Husmor fullkomligt smälte inför den omsorg och kärlek som Husfar, genom sitt sätt att bry sig, visade henne.

Att Husfar, med sitt egentligen mycket stora och goda och kärleksfulla hjärta, kände medlidande med henne, kände beskyddarinstinkten inom sig växa då hans egen lilla, nåja, Husmor på morgonen hade varit så utsatt.

Brydde sig storligen över att hennes liv och hälsa sattes på spel genom den närgångne gåskarlen.

Husfar såg ut genom fönstret.

Rev sig i skäggstubben varvid ett ljud uppstod som nästan dränkte kökets flugsurrande, men bara nästan.

Nickade eftertänksamt.

- Ja menar, hur geck dä för den stackars gåsen?

- Kunne han verkligen överleva dä?

lördag 28 maj 2011

Humlesurr lindrar...



Att efter en lång arbetsperiod gå och ställa sig under ett fruktträd fullt av humlesurr gör gott. Lindrar.

Humlors burr och binas surr letar sig in bland stigbyglar, städ och annan bröte som finns där i örats mystifierade inre.

Ett vackert och monotomt dovt muller som lägger sig i örat som en välbehövlig rekreation och lindring.

Skapar ett filter till ord och formuleringar man hört de senaste dagarna. Får dess betydelse att falla undan. Brytas ned till nästan ingenting.

O dä ä la för väl...

God morgon!





fredag 27 maj 2011

Välkommen Tiger


En liten Tiger är född till denna bonnska värld...

Välkommen till Gården och lycka till i din uppväxt, framför allt behöver du styrka och livskraft för att orka med Gårdens förvirrade och förvildade Husmor.

Och ett råd på vägen - akta dig för hennes storstövlar - de är försedda med stålhätta.

På förekommen anledning...

torsdag 26 maj 2011

Vinterfåglar i majmånad



Det är skir försommar och den omgivande grönskan känns som mjuk kylande salva på bränd hy. Skön, efterlängtad, välbehövd.

Men nästan lika exotisk som Hackspetten ter sig i Kalle Ankas fotosafari blir vinterfåglarna i min småländska försommar. Stenknäcken, domherrar, pilfinkar, talgoxar och grönfinkar för ett vådligt liv ute kring mitt fågelbord.

Och äter. Massor. Precis som jag.

Så nu måste jag ut och fylla på. Åtminstone till fåglarna...

God morgon!





tisdag 24 maj 2011

Självbild o självinsikt...


Ibland är det så befriande skönt med självinsikt. Ibland är det mindre skönt.
Ibland är den kortvarig och emellanåt blir den liksom permanentiserad.

Detsamma gäller självbilden. Den kan ibland liknas vid intill visshet gränsande, för att i nästa stund och dag implodera och ta sig nya former.

Man stöter på händelser och syner som förändrar det hela. Får en att tänka om lite grann kanske...

Efter att ha vistats en stund bland mina bevingade vänner och umgåtts en kaffekvart på dyngemuren med Hönan Gamen, har jag drabbats av en ny insikt.

Så pass att det är rent av befriande att se sig i spegeln, inse att det på det hela taget inte är så himla illa - trots allt.

Det finns de som har det värre...

Som min salig Morfar Douglas sa ibland, sannolikt ganska pedagogiskt egentligen, då han hade mött någon kvinna som kanske inte var så där alldeles tvålfager;

- Ho va inte vacker - men sällsynt...

Eller som Husfar säger;

- Dä va skönhetstävling i bynn - ingen vann...

Nu ska jag hasta till spegeln en stund igen. Det gäller att passa på när känslan väl har infunnit sig...

God morgon!

söndag 22 maj 2011

Välkommen dunboll!


Så är den tiden kommen! Ojoj, nu är det små boxar och värmelampor och skålar och avdelningar här och var på flera olika platser ute i fähuset.

I tunga blomkrukor, uppbyggda boxar med kragpallar, korgar och gamla gjutjärnsgrytor ligger skrockenjuka hönor och ruvar ägg av allsköns härkomst.

Här och var tittar det upp små dunbollar mellan fjädrarna på Mamma Höna. Man blir lika sprittande glad och hänförd var gång!

Här ser du en liten flerfärgad dvärgcochinkyckling och en ljus Brahmakyckling som med den mest bedårande uppsyn tittar in i kamerans lins.

Bådar gott för framtida foton, inte sant?

Godmorgon!

fredag 20 maj 2011

Stövlar som skyddar...



Klanen var åter samlad.

Våren, solen och kanske Husmors nuförtiden sällsynta närvaro, lockar dem hem till fädernegården likt laxens målmedvetna vandring till hemvattnet.

Husmor hölls, som bekant, till bak lagårn och vinglade omkring bland de numera omtalade mask- och ollonborrlarvsfyllda dynghögarna.

Och förstås, storstövlarna var på!

Vid ett gemensamt rasttillfälle då de olika klanmedlemmarna lade ned det de hade för händer, stängde av gräsklippare och Grävare, rätade på ryggen och kastade handkultivatorn åt sidan, torkade snor från liten näsa eller borstade bort dynga från nävarna (efter att ha krävt ned ännu en glosögd ollonborrelarv) samlades alla i en enda lång rad på dyngemuren.

Nu satt klanen sedvanligt uppradad längs dyngemuren. (vad ska man med trädgårdsmöbler till när man har en dyngemur?)

Allsköns dryckjom av starkare och svagare karaktärer fördelades bland klanmedlemmarna. Suckar och pustar blandades med klirr och glupska klunkar följt av en och annan rap.

Märrarna stod dåsigt och slog med sina svansar mot närgångna småkryp. Höns och tuppar flaxade omkring och åt demsamma. Småkrypen alltså.

Hundarna låg flämtande och stirrade med runda ögon på Husmor. Klentrogna. Husmor var hemma och Husmor satt stilla!!! Något alldeles underligt har inträffat.

Men en vätskepaus på dyngemuren är för Husmor närmast oemotståndligt, höjdpunkten av social samvaro. Eller rent av, den ENDA sociala samvaro hon ägnar sig åt. Husmor alltså.

Så hon slog på stort och kavlade av sig storstövlarna och vädrade de stackars fötterna en stund. Solen sken. Så pass att även raggsockarna åkte av en sväng.

En klanmedlem i rakt nedstigande led frågade:

- Mor, varför har du så tunga stövlar med stålhätta?

- Du är ju knappast bland hundra mjölkkor och traskar omkring och måste akta så du inte blir trampad på fötterna?


Det hade hon inte grunnat på. Husmor alltså. De hör liksom till. Storstövlar växte man upp i och storstövlar har det fortledes varit.

En klassisk ölåsamkad rap hördes några mannar bort i raden på sagda dyngemur. Ljudet var synnerligen välbekant.

Jodå, det var förstås Husfar.

Men, den där maltdrycken verkade göra gubben kaxig för plötsligt får han luft i strupen och säger;

- De begriper i la vafför ho har stålhätta i stövla?

- Dä ä ju ifall ho sulle trampa si själv på föttera!

torsdag 19 maj 2011

Idag vill jag...

Idag vill jag skänka Dig en blomma...





Och säga f´låt.

F´låt till läsare som inte fått sina kommentarer publicerade. Jag har INTE sållat bort några inlägg från Er, det skulle jag för bövelen ALLRI våga, harreminje! Nä, det har helt enkelt varit något tekniskt fel ett tag...

Men nu verkar allt fungera igen! Så låt dig inspireras av dessa blommande skönheter och kreera nya ord, formuleringar och rader.

Så gör du en frodig hönsfarmare glad!

tisdag 17 maj 2011

Ollonborrar o Drottningen af Dyngan


När Husmor hålls med att köra ut gödsel från dyngan ut på landen måste stor uppmärksamhet och försiktighet vidtagas.

Dyngan, ni vet det där territoriet bak lagårn där Husmor påstår sig vara Drottningen af Dyngan, har ett mycket komplicerat system med olika högar för olika åldrar och därmed brändhet. Den absolut högsta högen, som en sockertopp, även om Husmor med största sannolikhet är den enda i världen som skulle komma på att använda just "sockertopp" som metafor för en stor rejäler skethög, är den mest brända.

Det är således från den högsta högen som sketen till landen tas ifrån.

Husmor, och landen, är inte de enda som gillar att hållas där bak i den välbrunna dyngan. Det gör trehundrasjuttiosex miljarder maskar och ett stort antal ollonborrar. Ja, larver från densamme alltså.

Dessa larver trivs i välbrunnen dynga och följdaktligen har Smålands alla ollonborrmammor flugit till Husmors dynga och nedlagt ett stort antal ättlingar. För var finns väl välbrunnen dynga idag? På gårdarna står det mest en jättelik rund sketbrunn bak lagårn vars innehåll mer liknar en rinnande ävja än vanlig gödsel. Inga ollonborrmammor vill doppa ned gumpen i den ävjan utan drar raskt in rumpan, fäller ut vingarna och sätter både GPS och tentakler rakt mot Husmors dynghög.

Det är samma sak år efter år. Och Husmor får således samma bryderier och vedermödor varje år.

Varför, undrar du?

Jo, hon är förstås rysligt rädd om sina ollonborrlarver!!!

Långt ned i dyngan lever de och när Husmor kommer grävandes välts dessa stackars värnlösa varelser upp i dagen, blinkar glosögt och klentroget mot ljuet och den stora uppenbarelsen som de i sina puppstadie har hört berättas om, Drottningen av Dyngan.

- Åh neeeeej!

- Åh, förlååååååt!

Hursmors förfärade ångestfyllda skri ekar med jämna mellanrum mellan maskinhall och lagård medan hon hålls med dynggrepen och rotar ikring där i dyngan.

Så slänger Husmor vad hon har för händer, sjasar bryskt iväg alla höns och tuppar. Förmanar strängt och pekar ihärdigt med ett viftande finger mot de förbryllande hönsen:

- Om ni ens bara tänker tanken att sätta näbben i en enda sån här stackars ollonborrelarv så rycker jag väck alla fjädrarna i gumpen och blottlägger ändalykten på er så att alla och envar kan se er knottriga och föga intagande rumpa!

De förnärmade hönsen kniper ihop både gump och näbb och vaggar kränkta och skymfade iväg från den ilska tanten som står o vinglar och gapar längst upp på dyngan. Muttrar tyst till varann.

- O hon ska snacka om föga intagande bakdel, hmpf....

Så faller vår Husmor ned på knä, i kupad hand tar Husmor vördsamt ollonborren, pratar litet med den och säger ånyo förlåt att hon väckt den ur sin skönhetssömn. Säger lugnande;

- Såja, såja, allt ska bli bra igen.

Så stegar hon bort någon meter och gräver ett nytt djupt hål och ilägger sedan försiktigt den väna vackra lilla varelsen ned tillbaka i ett nytt varmt daggmaskomgivet litet bo. Eller lilla och lilla förresten, de är ju faktiskt en sju åtta centimeter stora!!!

Ett bo långt ned i den välbrunna dynghögen på en dyngstack med ett komplicerat dynghögssystem där en förvirrad storvuxen tant klampar omkring med raggsocksbeklädda fötter i storstövlar.

En tant som då och då klättrar upp på den högsta skethögen, en skethög som hon, och endast hon, tillskriver epitetet Sockertopp, där stannar hon upp ibland, ser sig vällustigt omkring.

Ser och intar. Skogen, Ängen, märrar, höns, hundar, katter, getter, anka, gås, Grålle och Grävare, rosthögsvolvo o snällskoda, ett par bortsläntrande rådjur, stararna som sitter på telefonledningen, tranorna på den nysådda åkern, himmel o granskogshorisont.

Så suckar hon liderligt och lystet, drar efter andan och utropar:

- Jag är Drottningen af Dyngan!


Tuppen (p)ilske ÅsboNisse står högst upp på en annan dynghög på Husmors dynga. Han ruskar klentroget på huvudet så att kam och fjädrar flaxar. Han vill knappt tro på det han ser och hör hända där bak på dyngan.

Galer trött;

- Sicket jäkla dårhus här är!!!


Ollonborre (Melolontha melolontha) är en art i skalbaggsfamiljen bladhorningar.

En ollonborre (södra Sverige) lever i cirka fyra år, under större delen av sitt liv som larv under jorden. Larven kallas "fettpölsa" och var förr en svår skadegörare eftersom den lever på rötter. Som skalbagge lever den endast efter förpuppningen i cirka tre till fem veckor.


Ollonborrens färger varierar från vitt till brungult med ett brunt huvud. Hanen har stora bladformade antenner. Dess surrande kan bäst beskrivas som en helikopters på stort avstånd. Längd 20-30 mm.

Ollonborrarna svärmar på våren i skymningen. De kan ofta ses när de söker sig till ljus. Honan lägger sedan mellan 80 och 100 ägg som hon begraver 10-20 cm ner i jorden. Äggen kläcks efter 4-6 veckor och larvutvecklingen tar 3-5 år, kortare tid i varmt klimat och längre i kallt. De förpuppas tidigt på hösten och den vuxna skalbaggen kläcks sedan efter 6 veckor. Den förblir på frostfritt djup tills på våren då de kryper upp. Populationen av svärmande ollonborrar varierar cykliskt med cirka 4 år på grund av den långa larvutvecklingen.

söndag 15 maj 2011

Vårbad med komplikationer...


Anki Anka: - Du Lotta, kan inte du hålla ställningarna mot dogsen lite, jag skulle behöva ta och vaska av mig den värsta hönesketen o du vet ju hur triggade de där gamla tikarna blir när man plaskar i vattnet.

Lotta Gås: - Måste du plaska så förbenat då? Du vet ju hur triggade de där gamla tikarna blir när du plaskar i vattnet.

Anki Anka: - De va ju just dä jag sa.

Lotta Gås: - Ähum, ja de va de kanske.

Anki Anka: - Så hur blir de?

Lotta Gås: - Harkel

Lotta Gås: - Harkel igen. Nåja, bada då så håller jag ställningarna.

Lotta Gås: - För du vet ju hur triggade de där gamla tikarna blir när du plaskar i vattnet.

Anki Anka: (Tyst mumlande) - Du gör då skäl för namnet...










Sädesärlan Orvar: - De måtte va en jäkla massa hönesket hon har i pälsen, den där ankan, de va häcklefjäll va hon plaskar ikring!


Alice och Blenda går varv på varv runt dammen. Bevakar den plaskande Anki Anka men ger sig inte ned i vattnet.

Väntar ut Anki. Att hon ska vilja komma upp på land och soltorka lite. Då ska de minsann ta närkontakt!


Anki Anka: - Du Gåsen, nu går jag upp o torkar mig lite.


Lotta Gås: Neeeeej! För bövelen! Gör inte det!!! Du vet ju hur triggade de gamla tikarna är nu när du har badat!!!

Anki Anka: - Äh, de ä lugnt Gåsen! Softa ner dej lite nu va!

Anfall Alice!!! Jag tar härifrån så tar du andra hållet!!!

Okej, jag kör härifrån. Framåt Anka!!!


Lotta Gås: - Aaaaaaaankiiiiiiiii - AAAAAAKTAAAAAAAAAAAAA! De anfaller!!!!!


Anki Anka: Gulp!!! Jisses! Nu ryker väl fjädrarna bak i gumpen! Svälj!


Plums!!!


Nä nu jädrars! Era förbenade kloakråttor, jag är så trött på ert springande. Schas iväg era jädrans byrackor!


Iväg härifrån säger jag!


Jag skall giva dig på moppo, din gamla Blenda-Pirat. Göra dig enögd på redit!!! Grrrr!!!


RÖR INTE MIN KOMPIS!!!



Nöjd med att ha satt hundarna på plats tar Lotta Gås med sig Anki Anka och simmar ut igen. Säger surt:

Lotta Gås: - Håll dig till mig nu, jädra ankskrälle. O plaska INTE!!!!

- Du ser ju hur triggade hundarna blir när du plaskar.

Anki Anka: Morr. Mummel. Morr. Surt mummel.


Snopna hundar: - De va värst va hon blev sur, gåsaknäkeln!



Lotta Gås: - Jaha, så var det färdigt igen.

Suck.

- Hon vet ju hur triggade tikarna blir när hon plaskar i vattnet...