Halvt upphånglad i fähuset...

I morse hade Gårdens förvirrade Husmor en underlig upplevelse. Snudd på bisarr faktiskt.

Hon kom med fridsamt sinnelag vaggandes mot fähuset med en spann nyrepat gräs i den rediga näven.

Klättrade mödosamt över några av gödselkullarna bak lagårn för att ta sig in i lagårn via dyngedörren för att på så vis undvika att exponeras för eventuellt förbipassarande trafikanter för att på så vis mininmera riskerna för hjärtinfarkt och trafikolyckor orsakade av chockframkallande åsyner så här i arla morgonstund.

Sömndrucket öppnade hon den lilla blå höneluckan i väggen och släppte, som brukligt äro, ut En Synnerligen Hygienisk Och Vacker Svensk Gul Anka samt Gårdens Gårskarl - Lotta Gås. Som ju egentligen är en Han. Resten av gänget får vara kvar inne för deras värpställeuppfinningsrikedom visar inga gränser.

Därefter gick hon in i fähuset och började med några slags gutturala ljud att prata med sina enda kamrater här i världen, de tvåbenta befjädrade.

Går runt i box efter box, öppnar dörren och klampar in till de olika hönefamiljerna under underligt pratande på ett språk som nog endast existerar mellan Husmor och hennes höns. Delar vördsamt ut några nävar gräs varpå tupparna får spatt och spader. Kuttrar skrockande, sprätter runt, gör sidostepp och uppför sig som om de just skrapat fram 100 000 på Triss. (Denna metafor är förstås utomordentligt hypotetisk eftersom Husmor aldrig lyckats skrapa fram mer än 25 kronor, men tuppdansen är förmodligen så som vår Husmor skulle göra om hon skrapade fram en väsentligt större summa.)

Tupparna ropar och kallar på varenda höna;

- Kom nu o ät gräs för bövelen, ägga di blir ju sketafina!

Så när vår Husmor intet ont anande lallar omkring i fähuset händer det. Hon sitter på huk vid vattenkranen och diskar en av hönsens oräknerliga vattenbingar. Plötligt blir hon närgånget uppvaktad av torpets egen Gåskarl!

Med stor beslutsamhet klättrar han upp på Husmor, flaxar med sina stora vingar och knapprar ihärdigt med sin vassa näbb all over her. Hunden Blenda Piraten skyndar till undsättning men Gåskarlen väser hotfullt åt henne att hålla sig undan.

Hunden Blenda Piraten hämtar dock omedelbums förstärkning i Pappa Alfons, som just kommit hem efter fem veckors Non-Erotic Holiday hos di gamle, och i Mamma Alice. Med gemensamma krafter lyckas de tre mota bort den närgångna Gåskarlen från Husmor som lättad kunde resa på sig och borsta av sig bynk o fjädrar.

Ja, jisses, dessa djur, tänkte hon lite förstulet medan hon bar tillbaka en vattenbinge och återkom med en annan.

Senare, vid frukostbordet, försökte Husmor sig på att förtälja den inträffade episoden för en glosögd Husfar som stabligade ner i bladet.

- Jag ble halvt upphånglad ute i lagårn innan, sa Husmor

- Vafalls, sa Husfar.

- Jo, jag ble halvt upphånglad ute i lagårn, upprepade Husmor.

Grymtning av Husfar.

- Det var gåsen som ble lite till sej när jag satt å blaska me vattnet, han töl ju knappt höra det där skvalet, du vet ju hur han blir då, sa Husmor.

Ny grymtning av Husfar.

- Jo, så jag fick me allt både en o två kyssar av den rackaren, sa Husmor.

Tystnad.

- Men sen hjälpte hundarna till och fick väck honom så jag kunde komma upp, sa Husmor.

Husfar harklar sig.

Tystnad.

- Det var redit olustigt, sa Husmor.

- Mmmmm, gruffade Husfar.

Tystnad.

Husmor häller upp kaffe.

Tystnad.

- Dä va ju på gränsen till allvalitt, sa Husfar.

Tittade upp från Bladet och mötte Husmors blick.

Husmor, som vederfors av varma ilningar av den insikten av att Husfar visade omsorg och värnanden som sin Husmor, blinkade kokett med de grislika ögonfranslösa.

Lade huvudet lite rart på sned och sade med sin mest inställsamma röst.

- Hur menar du då far lille?

- Jo, att dä som hände var ju på gränsen te ett sånt däringa tillbud. Allvalitt tebud faktiskt,sa Husfar.

Husmor fullkomligt smälte inför den omsorg och kärlek som Husfar, genom sitt sätt att bry sig, visade henne.

Att Husfar, med sitt egentligen mycket stora och goda och kärleksfulla hjärta, kände medlidande med henne, kände beskyddarinstinkten inom sig växa då hans egen lilla, nåja, Husmor på morgonen hade varit så utsatt.

Brydde sig storligen över att hennes liv och hälsa sattes på spel genom den närgångne gåskarlen.

Husfar såg ut genom fönstret.

Rev sig i skäggstubben varvid ett ljud uppstod som nästan dränkte kökets flugsurrande, men bara nästan.

Nickade eftertänksamt.

- Ja menar, hur geck dä för den stackars gåsen?

- Kunne han verkligen överleva dä?