Ibland är det så befriande skönt med självinsikt. Ibland är det mindre skönt.
Ibland är den kortvarig och emellanåt blir den liksom permanentiserad.
Detsamma gäller självbilden. Den kan ibland liknas vid intill visshet gränsande, för att i nästa stund och dag implodera och ta sig nya former.
Man stöter på händelser och syner som förändrar det hela. Får en att tänka om lite grann kanske...
Efter att ha vistats en stund bland mina bevingade vänner och umgåtts en kaffekvart på dyngemuren med Hönan Gamen, har jag drabbats av en ny insikt.
Så pass att det är rent av befriande att se sig i spegeln, inse att det på det hela taget inte är så himla illa - trots allt.
Det finns de som har det värre...
Som min salig Morfar Douglas sa ibland, sannolikt ganska pedagogiskt egentligen, då han hade mött någon kvinna som kanske inte var så där alldeles tvålfager;
- Ho va inte vacker - men sällsynt...
Eller som Husfar säger;
- Dä va skönhetstävling i bynn - ingen vann...
Nu ska jag hasta till spegeln en stund igen. Det gäller att passa på när känslan väl har infunnit sig...
God morgon!
självinsikt är en klurig sak;) jag tycker ibland att jag har en alldeles lysande självinsikt..men sen inser jag att bara själva tanken på att jag skulle ha en alldeles lysande självinsikt, visar att min självinsikt inte ä så stor;):)
SvaraRaderasjälvbilden, är en färskvara som mjölk eller smör eller så,
allt beroende på saker omkring mej, vilken dag i månaden det är, eller annat.
När jag tycker ja ä precis värdes-lös,
brukar jag lägga mej hos hundarna,
och ta lite lärdom...
dom är ju experter ( ja alla djur förståss)
på att leva i nuet, acceptera livet som det är,
och tycker nog själva di är gräsligt vackra på alla sätt ( i alla fall verkar det så;)
..ha en alldeles förträffligt fin tisdag!
kram!
Gladmylan - du ä bara bäst!
SvaraRadera