Visst är det så ibland att livet känns som vore det liksom utstakat. Förutsägbart och ganska grått. Inhägnat liksom. Kringskuret. Som om livet har alltför skarpa kanter. Gränsande till tråkigt...
Men så ibland händer det något som får livet att kännas lite annorstädes. Mjukt rundat liksom. Och plötsligt fullt av färg. Något inträffar som skänker livet och tillvaron så där skönt diffusa konturer. Gränsande till busigt...
Det är skönt när självaste Livet känns som en rar gammal dam uttryckte det en gång då jag intervjuade henne om den för ett speciellt tillfälle lagade festmaten;
- Jovars, dä ä ju lite anlessare...
God morgon!
oaoo<3 här har du fått uppleva en underbar regnbåge<3 hälsn.anna jonsson
SvaraRaderaHej Anna! Ja visst är den fin! Det var under en hemfärd från Långtbortistan som den följde mig under en stor del av resan. Stimulerande för både öga och tanke... Men visst var den väl hos dig också? Regnbågen alltså - om inte så lär den dyka upp igen, vi har ju en lång skön grön sommar framför oss! Morgonkramar!
SvaraRadera