Följ med oss!

En  helt ljuvlig vårdag med blå himmel.

Jag och mina fyrfota vänner drog givetvis ut på tur!

Kom, du får följa med du också.

Puss & Kram,
Mickan

Ett vårdträd vaknar...

Ett gammalt och gistet träd.

Märkt av livet.

Av ålder.

Lite sned.

Lite vriden.

Men ändå ägandes en fantastisk skönhet!

Ett träd som tar tid på sig, både för att vakna om våren och att komma till ro när hösten kommer och själ ljuset och värmen bit för bit.

Men naturen verkar ge trädet lite hjälp i processen.

Låter gräset bli skirt vårgrönt runt den grova stammen.

Låter scillan frodas och breda ut sig i myllan ovan vårdträdets rötter som borrat sig djupt ned i den småländska myllan.

Trädet gäspar yrvaket. Ler förvånat mot den omgivande skönhet som plötsligt kringgärdar dess stam och grenverk.

Sträcker lite på sig och säger "Gomorron" till gräs och blomster, till fåglar och humlor, till hus och bodar.

"Nu är jag vaken! Tack för fina blomster på sängen! Låt mig bara morna mig lite så börjar snart även jag att jobba på att skapa en bedårande vår och sommar...

Puss & Kram
Er Mickan

Tjuvtittsdags!

Kära läsare!

Nån fördel ska ni ju ha, ni som följer mig här på bloggen.

Nu är det dags för lite tjuvtitt igen, inte sant?

Tjuvtitt in i det som händer med den pågående boken Mickans BakGlädje!

Idag får ni kika lite på några bilder från ett mysigt Afternoon Tea med massa goda scones, sandswichar och söta bakverk.

Bilder får ni några här - men recepten - ja de får ni allt vänta på tills boken kommer!

Och vill du vara säker på att tidigt få ett eget exemplar, personligt signerat och allt, så klicka här: Förbeställ ditt exemplar här

Puss o Kram
Mickan

Ordspråk

Bättre fly än illa fäkta...

Halvvägs till en påfågel...

I många år har jag önskat att det gick en snäll, tam och tillgiven påfågelhane här på gården.

En som är så tam och så tillgiven att han, så fort han bara får syn på mig, fäller ut sina ofattbart vackra stjärtfjädrar som får vem som helst helt stum av avund och beundran för den bedårande fjäderprakten!!!

Men - nu har jag ju liksom inte det.

Ja, jo, jag har ju förvisso Johanna Nöffe som går här och viftar glatt på sin svans men sådäringa våldsamt stum blir man inte, vare sig av beundran eller avund av den ändalykten.

Fast man får glädjas åt det lilla!

Jag har ju en annan liten vacker fjäderbeklädd hane som gärna spelar för mig, som spänner upp sig och visar såväl sina fina stjärtfjäderar som vingpennor!

Håll till godo mina vänner - för det gör jag...

SPECIALERBJUDANDE för mina läsare!

Kära läsare!

 Arbetet med min åttonde bok, Mickans Bak&Glädje, som släpps i september är i full gång.

Jag bakar, fotar, skriver recept och jag besöker en hel del andra bakglada vänner vars goda recept jag vill bjuda på.

Glädjande nog har jag redan fått förfrågningar från läsare som vill försäkra sig om att verkligen få ett exemplar av Mickans Bak&Glädje – givetvis personligt signerat av mig – så nu har vi ordnat ett smidigt sätt att förbeställa boken!!!

Klicka på länken nedan för att göra din beställning- här finns också ett specialerbjudande som väntar:

SPECIALERBJUDANDE

Hoppas, tror, vill, önskar och drömmer om fler förhandsbeställningar från er!!!!

JÄTTEVÄLKOMMEN ATT BESTÄLLA!

Puss o Kram
Er Mickan

Dagen bräcktes just...

Den tidiga morgonsolen klär grenverk och stammar i guld och ockra som vackert speglas i Lyckopölens alldeles stilla yta.

En ny dag har bräckts.

En dag som format sig likt en mjuk boll som kommer genom luften i en fin båge. Jag kupar mina händer, sträcker ivrigt upp dem - och lyckas ta lyra!

Nu håller jag plötsligt en helt nyfödd dag i mina händer - åh, jag vill verkligen göra det bästa och mesta av denna fantastiska gåva!

Hoppas du vill göra detsamma!

Vårpussar,

Er Mickan

Ett stort steg!!!

Idag skedde det för första gången – och det kändes bra. Väldans bra faktiskt!  

Efter att ha bott här på gårn i hundra år, nåja, nästan i alla fall, och delat posthus med grannen vilket innebär att man får vandra genom hela trädgården och förbi lagården för att komma till nämnda posthus - har det nu skett en mycket stor förändring! 

Jag, som önskar att jag bodde ute i väglöst land dit inga bilar, cyklister eller flanörer skulle kunna ta sig och där jag aldrig någonsin skulle kunna bli funnen, bor dessvärre intill en allmän väg som dessutom delar vår gård och trädgård mitt itu.

En trafikerad väg rakt genom gården är ingen önskedröm för en djurägare utan innebär istället en ständig oro för alla gårdens katter, hundar, höns, ja för alla djuren och såklart även barnen. 

En allmän väg rakt genom gården är heller ingen önskedröm för solitärer och eremiter (jag är en av dessa) som ju är människor vilka söker ensamheten och behöver känna sig trygga i den privata sfären, i sina egen borgar man medvetet byggt och förskansat sig i.

Men hur som helst. Grannen har upphört att prenumerera på dagstidningen. I detta faktum dväljdes även möjligheter. Möjligheter till utveckling!!!

I tre månader har tanken fått värka och ta plats – det är viktigt att skynda långsamt på landet och att inte förhäva sig – men nu har det blivit verklighet! Nu blåser minsann förändringens vindar över gården så det viner runt knutarna!

En postlåda kunde nu placeras mitt framför vårt hus och vi skulle kunna få vår morgontidning direkt i postlådan - på bara några meters avstånd från farstubron! Och det är i detta som de oanade möjligheterna ligger – ATT I SVINOTTAN KUNNA RUSA UT I BARA NATTSÄRKEN O HÄMTA TIDNINGEN!!!

Tidigare har jag avstått från slika ting, alltså att gå i nattsärk med hår i paritet med seriefiguren Plupp, vandra i gryningen genom gården längs med vägen, för att hämta morgontidningen.

Detta har jag avstått ifrån i största medmänsklighet! Detta har jag avstått ifrån i vurmat hänsynstagande om trafikanter och andra förbipasserande!

Jag vill inte vara den som orsakar skador och olyckor genom att stirrande chaufförer kör rätt in i rännebroa, vill inte orsaka svåra stigmatiserande trauman hos små och stora barn, vill inte göra enarmade banditer armlösa och unga mopedister charmlösa.     

Men nu, kära vänner, nu har en postlåda satts upp mitt för huset och tidningsutdelningscentralen har vidtalats!

Så i morse kunde jag alltså för första gången barfota tassa nedför farstutrappen, kavat stega ut till postlådan med katter och hundar rännande runt benen och bygdens alla fåglar som en jublande kör, hämta min morgontidning i härligt sleten nopprig nattsärk och bästa Pluppfrissan ever!

Snacka om landsbygdsutveckling… 

Premiärbad i Lyckopölen!

Nu ni, kära läsare, nu har Eder Lanttant premiärbadat i sin Lyckopöl.

Åskådare var bland annat den relativt nyanlända sädesärlan som storögt stod o glodde på nakenbaderskan!

Jag badade inte jättelänge, det ska tillstås, men jag tog ändå en liten simtur.

Man vaknade till om jag säger så...

Puss & Kram
Mickan

Morgonbak på Thorshill

Kära läsare!

Det var en härlig känsla att för allra första gången vara på brödbaksfrossa hos Sonen och Svärdottir i deras alldeles nybyggda fina hus, vansinnigt vackert beläget mitt i ett bedårande böljande landskap som just vaknat ur djup vinterslummer.

I sjön nedanför lekte solkatterna tafatt, ett par harar skuttade lekfullt över stubben och en nyfiken sädesärla vippade snabbt fram över de nyanlagda gräsmattorna som börjar skifta i grönt.

Tänker bjuda er på några foton från vår härliga brödbaksmorgon men recepten, de får ni vänta på tills boken Mickans BakGlädje kommer i september 2016!!!

Men några av fotografierna jag tog bjuder jag så gärna på. Bakar med oss denna dag gör även Catarina i Ulvstorp, Sonens Svärmor - och tittar ni på bilderna så ser ni hur lika de är, Johanna och hennes mor Catarina.

Så här, kära läsare, här får du en tjuvtitt från vår bakförmiddag i det stora ljuvliga rymliga och i solljus badande köket på Thorshill!

Puss o Kram!

Mickan

Ps. 
Du kan redan nu förbeställa en signerad Mickan BakGlädje - skriv till: mickan@lanttant.se 
Ds.

Poetisk morgonstund...

En bedårande aprilmorgon. Solen glöder. Lyckopölen ligger stilla och blank. grannens timmervältor speglar sig däri.

Nattfrosten har skänkt accentuerande vita kanter på vårlökens skirt gröna blad.

Starar och trastar i våryr högform sjunger, pratar, kvittrar i omgivande lövängar.

Huskatterna tittar förväntansfullt men lugnt och tillitsfullt på mig eftersom de är förvissade om att Husmor snart ordnar med morgonvard åt dem.

Gammelhunden Alfons snarkar vid mina fötter.

Kaffet har bryggts färdigt och sprider lockande dofter i hela köket. Jag hoppas att dofterna virvlande söker sig uppför trappan, letar sig in i sovkammarn och kittlar Husfars väderkorn så jag får nöjet att ta en kopp morgonkaffe med mitt livs mittpunkt kring vars axel allt kretsar.

Känner frid och lugn i hjärtat, tillförsikt för dagen som bräcktes varsamt och vackert med hjälp av en generös vårsol som dansade fram över nattfrusna marker.

Önskar er alla fina vänner en riktigt fin, värdefull och minnesvärd dag – ta vara på alla små och stora guldkorn, stoppa in dem i minnets vida kartotek där de blir en oersättlig skatt att botanisera i den gåtfulla framtid som är vår…

Morgonpuss,

Er Mickan 

Jag mötte VÅREN!

I morse bräckte dagen till en grå, blåsig och blöt dag.

Annat var det igår - för igår mötte jag våren här på gården!

Började dagen med att stå vid Lyckopölen och betrakta grodornas ystra kärlekslekar där hanarna slåss om att få komma honan nära och vara den som får befrukta honans ägg.

Titta här på grodorna - men missa inte att lyss till fåglarnas tjatter!!!! Jag omgavs av, som det hördes, hundratals våryra starar och trastar som i paritet med grodorna också har kärlek och reproduktion som högsta prioritet.

Jag och Tasspatrull gick en runda i den ljuvliga vårmorgonen och koltrastens bedårande mångfacetterade sång följde oss genom lövängen. Katten Grålle har precis börjat introduceras i Tasspatrullen och får följa med oss ut, så det blir inga långa rundor under introduktionstiden.

I takt med att solen steg och luften allt ljummare kom humlor, bin och brummande skalbaggar fram ur gåtfulla gömslen för att kalasa på trädgårdens vårlök, scilla och färgglada krokusar. Mitt i det hela lade sig Johanna Nöffe för att njuta av våren, det såg så gött ut.

Jag fick inspiration att börja skriva på det vårtal jag ska hålla så jag tog med mig block och penna, tog av mig strumpor och skor och satte ned fötterna i solvarmt hö och satt o jobbade nån timme i skönt sällskap.

 Gårdens mönne tuppar och höns spatserade omkring och lät vintertrötta fjäderdräkter lapa i sig vårsolens stärkande strålar. En tupp kom in till mig i Lutan och lade sig att sola i höet, sträckte lättjefullt på sina ben och fjädrar och verkligen gonade sig i solen.

Ormvråkarna for högt i skyn och skrek sina kattliknande rop, det är lite extra rörigt med ormvråkarna i år ty det är tre vuxna vråkar som slåss om samma bo, vi får se hur det utvecklas, en del av naturens gång.

Plötsligt kom fem eftersläntrande svanar flaxande och sjungande bortifrån Hille och flög över oss i riktning mot Bjurvik, sannolikt med siktet inställt på de våröversvämmande sjölanden där Emån rinner in i Tjurken.

Jag tar in dofter och ljud, gräver ned tårna i det solvarma höet, kisar mot solen och känner sådan lycka och förnöjsamhet över att få leva här och nu, i en omgivning med andningsbar luft och brukbara jordar. I ett land med fred och demokrati, tryck-, och tyckfrihet och ännu fungerande lagar och regler så att man kan känna sig hyfsat trygg och få förmånen att möta en ny dag med tillit och förtröstan. 

Och i det lilla, men ändå kanske det allra största, så känner jag en stor fröjd över att jag, som den solitär jag är, får vara ifred, långt borta från tätorter och folksamlingar för att istället umgås med alla härliga djuren - här i mitt eget lilla refugium…

Puss & Kram

Er Mickan 

Djärv katt (å gubbe)

Gomorrhår!

Det här är katten Grålle. Han har bara sex liv kvar.

För Grålle har redan varit med om en hel del och varit nära att dö tre gånger, första gången var när han var liten kissunge och hade ramlat ned i toastolen..

Sen har han varit sjuk två omgångar och varit hos Tant Doktorn. Men det har gått bra och nu har han börjat följa med i Tasspatrullen så smått om morgnarna.

Hur som helst.

I morse sa Husfar:

- Att han är inte dålig den där lille katten, och nickade åt Grålle.

- Näää, sa jag lite förstrött ty jag läste i tidningen.

- Han har legat hiskelitt högt inatt, sa Husfar.

- Öh, jaha, sa jag och fattade inte vad Husfar menade.

- Va då menar du, frågade jag.

- Jo, sa Husfar, jag menar att han är inte dålig den där lille som vågar ligga så högt!

- Öh??? 

-  Inatt hade han klättrat upp och lagt sig uppe på din mage... 

Grrrrrrrrr

Hej Hallå!

Hej Hallå på Er!

Vill bara säga att jag har kommit hem till gården och är nu här i tryggt förvar och utgör just nu ingen större fara för allmänhet och civilsamhället.

Passar även på att visa Er mitt nya passfoto...

Puss o Kram!
Er Mickan

Ps: Ni vet väl om att ni alla och envar är viktiga och värdefulla? För det är ni! Ds.

Vacker gest o vacker bild!

Gomorron!

Jag fick en sådan vacker bild av en vän!
Hon har gjort en så vacker kreation av ett fotografi av mina lika älskade som saknade hästar Tiona och Tionetta.

Jag blev sååå rörd och varm när jag fick bilden så tårarna steg i ögonen.

Nu vill jag gärna dela bilden som Maud S skapat och så generöst delat med sig av.

Ha en underbar söndag kära läsare!

Puss & Kram
Er Mickan