onsdag 20 april 2016

Halvvägs till en påfågel...

I många år har jag önskat att det gick en snäll, tam och tillgiven påfågelhane här på gården.

En som är så tam och så tillgiven att han, så fort han bara får syn på mig, fäller ut sina ofattbart vackra stjärtfjädrar som får vem som helst helt stum av avund och beundran för den bedårande fjäderprakten!!!

Men - nu har jag ju liksom inte det.

Ja, jo, jag har ju förvisso Johanna Nöffe som går här och viftar glatt på sin svans men sådäringa våldsamt stum blir man inte, vare sig av beundran eller avund av den ändalykten.

Fast man får glädjas åt det lilla!

Jag har ju en annan liten vacker fjäderbeklädd hane som gärna spelar för mig, som spänner upp sig och visar såväl sina fina stjärtfjäderar som vingpennor!

Håll till godo mina vänner - för det gör jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar