RUDIMENTÄRT MEN SPEKTAKULÄRT KULTUREVENEMANG

Landsbygden har ett förhållandevis rudimentärt utbud av kulturevenemang. Det genom samhället organiserade, eller i alla fall ombesörjda, utbudet av såväl fritidsaktiviteter som kulturhändelser är nästan uteslutande tätortsbundet. Men det finns undantag!

Vi har fortfarande favören att en gång i månaden få besök av en bokbuss! Var fjärde torsdagseftermiddag kommer den färgglada bokbussen med sitt härliga innehåll av trevlig personal och njutbart blädder inrullandes på lagårdsgatan. Fast bokbussbesöket tarvar en del förberedelser. Chauffören är nämligen extremt rädd för höns! Det gör att jag nogsamt måste hålla reda på vilken torsdag den rullande bokskatten ämnar komma. Då måste alla höns sjasas inomhus och hållas instängda.

Det brukar de inte gilla. Hönsen alltså. Så jag försöker uppbringa all min pedagogiska förmåga (även den rudimentär) och med milt tonfall förklara för lagårns blängande madammer;
- Men det är ju torsdag idag, den fjärde i månaden, och då vet ni ju att det är dags för bokbussen. Och ni vet ju att Chauffören är skiträdd för er.

Onda ögon vilar ännu på mig varpå jag fortsätter.

- Ja, jag vet att ni är snälla och att ni inte går in i bussen. Men ni minns väl den gång då Sir Lancelot och två av hönsen i hans harem tog sig in bussen och Chauffören nästan dog av skräck.

Stackars Bokbusschaufför. Hönsen är nämligen inte de enda som tagit sig in i bokbussen här på lagårdsgatan. Där har varit katter, hundar och till och med gårdsgåsen Lotta. En gång körde ena geten in huvudet i bussen och glodde nyfiket. Som väl var så var jag själv inne i bussen och kunde schasa ut vederbörande. Annars vet jag inte hur det gått, mina getter tycker nämligen att papper smakar gott… Hästarna, vilka är av rasen ardenner och därmed besitter avsevärd tyngd och format, har dessbättre hållit sig borta.

Nåja, tillbaka till hönsen och mina förhandlingar rörande vissa torsdagars utegångsförbud. De är inte lättflirtade, dessa damer, och häromsistens plockade jag fram ett ess ur rockärmen. Jag lovade arrangera en tuppkavalkad för dem om de i gengäld lovade hålla sig inne när bokbussen var här.

Och plötsligt slog jag tre flugor i samma smäll! (Slå flugor är något vi ofta sysslar med här ute på landet – och gärna medan de gör varann på smällen…)

1. Mina bevingade vänner i ladugården blidkades
2. Bokbusschauffören undslapp ännu en hönschock
3. Landsbygden fick ett kulturevenemang

Ett kulturevenemang av en smula rudimentär, men spektakulär, karaktär; En TUPPKAVALKAD!
Håll till godo kära läsare!



























Och så här engagerad blir till slut publiken...