Idag skedde det för första gången – och det kändes bra.
Väldans bra faktiskt!
Efter att ha bott här på gårn i hundra år, nåja, nästan i
alla fall, och delat posthus med grannen vilket innebär att man får vandra
genom hela trädgården och förbi lagården för att komma till nämnda posthus - har det nu skett en mycket stor förändring!
Jag, som önskar att jag bodde ute i väglöst land dit inga
bilar, cyklister eller flanörer skulle kunna ta sig och där jag aldrig någonsin
skulle kunna bli funnen, bor dessvärre intill en allmän väg som dessutom delar
vår gård och trädgård mitt itu.
En trafikerad väg rakt genom gården är ingen önskedröm för
en djurägare utan innebär istället en ständig oro för alla gårdens katter, hundar, höns, ja för alla djuren och såklart även barnen.
En allmän
väg rakt genom gården är heller ingen önskedröm för solitärer och eremiter (jag är en av dessa) som ju är människor vilka söker ensamheten och behöver känna sig trygga i den privata sfären, i sina egen borgar man medvetet byggt och förskansat sig
i.
Men hur som helst. Grannen har upphört att
prenumerera på dagstidningen. I detta faktum dväljdes även möjligheter. Möjligheter till utveckling!!!
I tre månader har tanken fått värka och ta plats – det är viktigt att skynda långsamt på landet och att inte förhäva sig – men nu har det blivit verklighet! Nu blåser minsann förändringens vindar över gården så det viner runt knutarna!
I tre månader har tanken fått värka och ta plats – det är viktigt att skynda långsamt på landet och att inte förhäva sig – men nu har det blivit verklighet! Nu blåser minsann förändringens vindar över gården så det viner runt knutarna!
En postlåda kunde nu placeras mitt framför vårt hus och vi
skulle kunna få vår morgontidning direkt i postlådan - på bara några meters
avstånd från farstubron! Och det är i detta som de oanade möjligheterna ligger –
ATT I SVINOTTAN KUNNA RUSA UT I BARA NATTSÄRKEN O HÄMTA TIDNINGEN!!!
Tidigare har jag avstått från slika ting, alltså att gå i
nattsärk med hår i paritet med seriefiguren Plupp, vandra i gryningen genom
gården längs med vägen, för att hämta morgontidningen.
Detta har jag avstått ifrån i största medmänsklighet! Detta har jag avstått ifrån i vurmat hänsynstagande om trafikanter och andra förbipasserande!
Jag vill inte vara den som orsakar skador och olyckor genom att stirrande chaufförer kör rätt in i rännebroa, vill inte orsaka svåra stigmatiserande trauman hos små och stora barn, vill inte göra enarmade banditer armlösa och unga mopedister charmlösa.
Detta har jag avstått ifrån i största medmänsklighet! Detta har jag avstått ifrån i vurmat hänsynstagande om trafikanter och andra förbipasserande!
Jag vill inte vara den som orsakar skador och olyckor genom att stirrande chaufförer kör rätt in i rännebroa, vill inte orsaka svåra stigmatiserande trauman hos små och stora barn, vill inte göra enarmade banditer armlösa och unga mopedister charmlösa.
Men nu, kära vänner, nu har en postlåda satts upp mitt för huset och tidningsutdelningscentralen har vidtalats!
Så i morse kunde jag alltså för första gången barfota tassa nedför farstutrappen, kavat stega ut till postlådan med katter och hundar rännande runt benen och bygdens alla fåglar som en jublande kör, hämta min morgontidning i härligt sleten nopprig nattsärk och bästa Pluppfrissan ever!
Så i morse kunde jag alltså för första gången barfota tassa nedför farstutrappen, kavat stega ut till postlådan med katter och hundar rännande runt benen och bygdens alla fåglar som en jublande kör, hämta min morgontidning i härligt sleten nopprig nattsärk och bästa Pluppfrissan ever!
Snacka om landsbygdsutveckling…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar