Jag mötte VÅREN!

I morse bräckte dagen till en grå, blåsig och blöt dag.

Annat var det igår - för igår mötte jag våren här på gården!

Började dagen med att stå vid Lyckopölen och betrakta grodornas ystra kärlekslekar där hanarna slåss om att få komma honan nära och vara den som får befrukta honans ägg.

Titta här på grodorna - men missa inte att lyss till fåglarnas tjatter!!!! Jag omgavs av, som det hördes, hundratals våryra starar och trastar som i paritet med grodorna också har kärlek och reproduktion som högsta prioritet.

Jag och Tasspatrull gick en runda i den ljuvliga vårmorgonen och koltrastens bedårande mångfacetterade sång följde oss genom lövängen. Katten Grålle har precis börjat introduceras i Tasspatrullen och får följa med oss ut, så det blir inga långa rundor under introduktionstiden.

I takt med att solen steg och luften allt ljummare kom humlor, bin och brummande skalbaggar fram ur gåtfulla gömslen för att kalasa på trädgårdens vårlök, scilla och färgglada krokusar. Mitt i det hela lade sig Johanna Nöffe för att njuta av våren, det såg så gött ut.

Jag fick inspiration att börja skriva på det vårtal jag ska hålla så jag tog med mig block och penna, tog av mig strumpor och skor och satte ned fötterna i solvarmt hö och satt o jobbade nån timme i skönt sällskap.

 Gårdens mönne tuppar och höns spatserade omkring och lät vintertrötta fjäderdräkter lapa i sig vårsolens stärkande strålar. En tupp kom in till mig i Lutan och lade sig att sola i höet, sträckte lättjefullt på sina ben och fjädrar och verkligen gonade sig i solen.

Ormvråkarna for högt i skyn och skrek sina kattliknande rop, det är lite extra rörigt med ormvråkarna i år ty det är tre vuxna vråkar som slåss om samma bo, vi får se hur det utvecklas, en del av naturens gång.

Plötsligt kom fem eftersläntrande svanar flaxande och sjungande bortifrån Hille och flög över oss i riktning mot Bjurvik, sannolikt med siktet inställt på de våröversvämmande sjölanden där Emån rinner in i Tjurken.

Jag tar in dofter och ljud, gräver ned tårna i det solvarma höet, kisar mot solen och känner sådan lycka och förnöjsamhet över att få leva här och nu, i en omgivning med andningsbar luft och brukbara jordar. I ett land med fred och demokrati, tryck-, och tyckfrihet och ännu fungerande lagar och regler så att man kan känna sig hyfsat trygg och få förmånen att möta en ny dag med tillit och förtröstan. 

Och i det lilla, men ändå kanske det allra största, så känner jag en stor fröjd över att jag, som den solitär jag är, får vara ifred, långt borta från tätorter och folksamlingar för att istället umgås med alla härliga djuren - här i mitt eget lilla refugium…

Puss & Kram

Er Mickan