Jag - en AMBASSADÖR!!!!!!!

Ja, du milde vad det kan gå upp och ned!

Jag har ju haft en hel del strul med andningen och astma, och detta har tilltagit den senaste tiden. Ögonen svullnar och varar sig om natten och luftrören piper och sjunger så jag börjar tro att Mozarts oboe-, fagott-, och klarinettkonsert spelas i de högtalare som inte finns i sovkammarn.

Nåja, hur som helst, i samband med att jag fick ny astmamedicin härförleden blev jag också remitterad till en allergiutredning. Jag har bävat lite för innerst inne har jag nog vetat om det här.

Men det var trist. Oerhört trist att se att pricktestet gav full pott! Jag var allergisk mot allt! Kvalster, mögel, gräs, timotej, gråbo, you name it. Men det var inte det värsta, utan det värsta var just det värsta. För värst reagerade jag mot KATT HÄST OCH HUND.

Det hela slutade med att den trevliga "pricktesttanten" sänder mig vidare för ytterligare utredning kring det här. 

Det var en deppig lanttant som åkte hem. Många tankar i huvudet... 

Samt ett halvt löfte till "pricktesttanten" att omgående vidta åtgärden att "absolut inte ha några katter inomhus Mickan!" eftersom det var dem jag reagerade allra värst/mest på... 

Men när sinnet var som tyngst igår så fick jag ett samtal från en entreprenörskollega som ville anlita mig för några intervjuer och artiklar. Visst, sa jag. Självklart! Så där fick jag plötsligt ett litet uppdrag vilket känns skönt i dessa lönlösa dagar. Då menar jag inte att de är lönlösa i sig utan att jag faktiskt är just lönlös. Det var länge sedan det kom in en lön på kontot i slutet av månaden. Det var länge sedan det kom in någon lön alls faktiskt... 

Men det var första samtalet som kastade lite ljus in i mitt dunkla sinnelag efter allergitestets resultat... 

Snart föll det in mer ljus när jag fick veta att Stefan på Ica Maxi i Vetlanda kommer ta in mina böcker och almanackor i sortimentet! Jippi! Så nästa lördag, den 11 oktober, så gör vi en kickoff för att Ica Maxi säljer mina Mustiga Mickanismer genom att jag finns i butiken mellan klockan 11 - 14 och signerar -  om nu någon skulle vilja ha sin bok signerad. 

Stefan skrattade åt att jag kallar mina saker för Mickanismer och då berättade han att han och personalen kallar sig för Maxianer. Det låter väl nåt det? 

Detta var andra händelsen som kastade ljus över mitt dunkla sinnelag. 

Sen fick jag två överraskande mail - varav det jag väntar med att berätta det mest överranskande till sist!!!! Tihi!!!!! 

Jag börjar med det första mailet. Det var från Emma som är projektledare för Bygdegårdarnas Riksförbunds läsfrämjande projekt "Det är väl ingen konst att läsa." 

Projektet går ut på att de under ett år besöker 40 bygdegårdar runt om i Sverige och anordnar författarbesök och andra kulturaktiviteter för att inspirera fler att läsa mer.

Och gissa en författare som de bjuder in för att komma och inspirationsföreläsa??? Moi!!!!!! 

Det var tredje saken som kastade ljus i mitt sinne som nu inte längre var så särdeles dunkelt längre! Men det bästa och mest överraskande kvarstod emellertid!!!!!!!!!!! 

Fniss.... 

Harkel... 

Tihi....

Jag - Frodig Lanttant (allergisk sådan förvisso) fick en förfrågan om jag ville bli AMBASSADÖR FÖR GUDRUN SJÖDEN DESIGN!!! 

Hör här: 

"Vi har uppmärksammat dig som en inspirerande kvinna med en mycket intressant profil och tycker att det skulle vara jättekul om du vill bära Gudrun Sjödéns Design. Gudrun Sjödén utkommer med 2 kollektioner per säsong, totalt 4 kollektioner om året och vi vill erbjuda dig att välja ut plagg att bära. Jag undrar om du skulle vara intresserad av detta?"

- JAAAAA! Svarar jag. FÖRSTÅS! 

Får svar tillbaka: "Vad roligt. Vi kommer att skicka dig ett ambassadörs-ID, som du visar upp i butiken när du hämtar de kläder och textilier du vill ha. Super smidigt."

Så nu går jag här och väntar på att få mitt livs första Ambassadörs-ID! Undrar om jag kan sätta upp flaggor på bilen också, sånt som ambassadörer ofta kör med på sina flotta bilar. Fast vid närmare eftertanke så skulle nog knappast några ambassadörsflaggor inte vara så smickrande för min praktiska fyrhjulsdrivna och dieseltickande lilla Skoda Yeti. 

Så dagen som började i moll slutade i dur. 

Det går upp och det går ned. Så sant som det är sagt. 

Avslutar det här morgoninlägg med ett foto på en (allergisk) tant i Gudrun Sjödenkläder från topp till tå. Allt ifrån sjalen på tants huvud till kängorna på tants plattfötter... 

(nja, med undantag för den där svarta brodyrskjortan då förstås. Den bär jag för att det inte ska vara så enkelt att räkna bilringarna på ryggen...)

  

Nu ska jag göra dagens första intervju med en måltidschef i Kramfors kommun. De ni! 

Puss o Kram! 

Eder Lanttant, tillika Ambassadör... fniss.

Som sagt, det går upp och det går ned - UTOM VIKTEN FÖR DEN GÅR BARA UPP...