En tung o trist dag

Det snöar sakta men konstant. Det kommer dröja innan jag kan/vågar gå ut, för under snön är det ännu isgata.

Det är en tung och trist dag idag. Husfar har ont och är på dåligt humör. Jag har ont och är på dåligt humör. Och så är jag ledsen, uppgiven och besviken efter gårdagens besked på sjukhuset att mina nackfrakturer ännu inte hade börjat läka samman.

Så jag sitter här och tittar ut genom mitt köksfönster. Idag har redan de tre stora händelserna i trafikväg här på byvägen, inträffat;

Mjölkbilen kom nerifrån och körde genom gården 11.34.

Postbilen kom uppifrån och stannade klockan 12.02.

Hemtjänstbilen kom nerifrån och susade förbi 13.28 och svischade tillbaka här förbi några minuter senare när damen längre upp längs byvägen fått sin mat.

Idag blev det en extra och från vardagen avvikande händelse, då en gul budbil kom nerifrån klockan 13.44 och svängde upp mot Hagelsås. Nu kom den tillbaka nedför Hagelssåsbacken 13.52 men överraskade mig genom att inte köra förbi här genom gården utan istället fortsätta upp mot Svenstorp.

Och så kom Mette körandes nerifrån med en lite snöig bil och hade säkert Lilleman, Sture, kopplad i sin sele i framsätet. Mettes mamma, när hon är med, får snällt sitta i baksätet ty vovven sitter fram.

Nu ska jag sluta sitta och glo tomt ut genom fönstret och istället signera några böcker jag ska ge bort. Man blir alltid själv lite gladare av att få ge och göra någon annan glad.

Och så ska jag oftare låta blicken vila på den färgstarka underbara tulpanbuketten jag överraskades med igår.

Så får vi hoppas tiden går fort nu i eftermiddag så att jag snart får gå och lägga mig. Det är egentligen bara det jag ser fram emot hela dagen. Att det ska bli kväll och jag får lägga mig för att sova, förhoppningsvis utan värk, och tillbringa många timmar i sömnens verklighetsfrånvända värld...

Till dess bjuder jag dig på lite tulpanfrossa!

Och du, den gula budbilen har fortfarande inte kommit tillbaka…