Jag eldar i min spis. På den puttrar en liten hederlig söndagsstek av ”rumpstek av nöt” som jag rotade fram i frysen. Där, ja i grytan alltså, inte i frysen, puttrar den, ja köttbiten alltså, inte frysen, nu omgiven av gul lök, kryddpepparkorn, vitlök, rödvinspeppar och lite andra goda kryddor och annat gott. Husfar är nere i farmors hus och försöker bringa lite reda i allt det som följer när ett hem förlorar sina ägare.
Den blå Husqvarna gjutjärnsgrytan som steken puttrar i, är
från mitt föräldrahem och jag minns hur Mor Ninni gjorde bland annat
kycklinggryta i den. Det var fasligt besvärligt att uppnå rättvisa när vi
skulle äta den kyckling (ibland höna) som hon styckat och kokat. Alla ville ju
ha låren och bröstfiléerna men vi var sex personer så ibland fick man finna sig
att ”bara” få en vinge. Men då fick man äta desto mer kokt potatis som man
glatt mosade med Mor Ninnis goda sås. Och så lingon förstås. Massor av lingon.
Mamma plockade lingon så mycket hon kunde för vi fyra ungar var tokiga i
krösamos!
Vi hade ofta mellanmål, eller det man kanske idag kallar för
lunch, bestående av knäckebröd som man smulade ned i en tallrik med mjölk och
så lingonmos därtill. Det åt vi med stor aptit.
Det var så gulligt för i höstas, innan min olycka, var jag
hos en av Hemtjänstens kunder som var mycket till åren kommen, började faktiskt
närma sig tresiffrigt! Han ville ha samma sak. Han ville ha en djup tallrik,
knäckebröd som han ”knösade” ned i tallriken och fyllde på med mjölk och
lingon. Jag blev lite rörd samtidigt som jag drabbades av mina egna
barndomsminnen. När kunden ätit färdigt fick personen sin medicin, ganska stark
sådan, och så hjälpte jag vederbörande till sängen för vila tills vi snart
skulle ses igen.
Nu tror jag att även jag ska gå och vila. Men jag får
dessvärre ingen som fattar min hand och leder mig till sängen för att bädda ned
mig, hämta vatten och kanske en extra värktablett. Men jag klarar nog av att gå
och vila på egen hand…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar