Förvirrande tideräkning...

Fast det enligt klocka och tidsstandard ännu råder Sommartid, så råder det Vintertid på Gården.

Just innan den första snön föll häromdagen körde jag in, tömde och högtryckstvättade de sista utomhusstående blomkrukorna. Och senare på dagen, då Husfar pekade med hela handen, skedde det, i mitt tycke svåraste avskedet av sommaren; Ett vemodigt Farväl till mitt älskade sommartillhåll bak lagårn. Mitt eget paradis. Rekreationsplatsen nr 1. Mitt Bonn-spa.

Nu tömdes alltså Lutan bak lagårn på sina planteringsbänkar, bockar, krukor, säckar, fröer, lökar och allt annat myspys som jag breder ut mig med i Lutan under sommarhalvåret. För från och med nu råder Vintertid. Basta!

Vintertiden här innebär bland annat att börja utfodra småfåglarna och att börja med hö till märrarna. Det senare innebär i sin tur men automatik att utrymmet i Lutan inte längre är mitt territorium för njutningsfulla stunder som sådd och plantering tillsammans med höns, hundar, katter och fågelsång. Nä, nu är det andra rejäla madammer som tar utrymmet i bruk.

Nu blir mitt Bonn-Spa istället märrarnas utebox där de får sin frukost och kvällsvard. Ja, även jag kan ju avnjuta mina måltider där men jag brukar nöja mig med att sällskapa damerna med ett glas vin då och då.

Men när vi var klara med tömningen av Lutan var det alltför mörkt för att hämta stona. Hästarna fick gå kvar över natten på sitt sommarbete. Men så hann ju en försvarlig mängd snö falla och när jag hämtade stona så rådde verkligen vintertid! Det var faktiskt som en gnistrande vacker februaridag!

Hög knallblå vinterhimmel med snötyngda träd och grenar som mjukt välvde över grusvägen. Den högt stående solen reflekterades mångfaldigt i den kalla kritvita snön vilket fick tiotusen snökristaller att gnistra omkring oss.

Luften började just bryta till meja och droppar föll från solexponerade platser. Snö började rasa från grenar och skapade rykande moln av mjölkvit pudersnö i luften.
De vackra märrarna vädrade i luften, kände stråk av nya dofter och erinrades om såväl svunna som kommande tider…

Det var så ljuvligt hänförande vackert alltsammans. Julkortsvackert!

Men visst ja, det är ju fortfarande sommartid…

Ja, tro det eller ej, men detta är märrarnas sommarbete...



Men nu går vi hem. Hem till Gården...



Vintertid på Gården betyder bland annat att märrarna är hemtagna från betena och går i Ängen bak lagårn tills nästa vår kommer. Nu blir också Lutan, mitt favorittillhåll under sommarhalvåret, istället märrarnas territorium. Här får de frukosthö och kvällvardshö och kan stå inunder tak om de vill - men oftast går de ut i Ängen igen efter att de har ätit.

Vintertid på Gården betyder också start på utfodrandet av småfåglar. Redan samma dag som jag hade satt upp fåglarnas matplatser dök den här kamraten upp och satte sig i en buske strax utanför mitt fönster! Snacka om julkortslikt! Men, som sagt, det råder ju fortfarande Sommartid...