Ingen förbättring i nacken

 

Har idag tillbringat många långa timmar på Höglandssjukhuset i Eksjö för röntgen av nacken och genomgång av nämnda kroppsdel utav en ortopedläkare.

Jag hade så intensivt hoppats att det hade blivit någon liten förbättring/läkning i nacken inför dagens röntgen och genomgång. 

För nu har jag kämpat dag och natt med den här kragen i två månaders tid.

Men – tyvärr, ingen förbättring.

- Vi får fortsätta minst en månad till och så får vi göra en ny röntgen, vilket vi vanligtvis inte brukar göra men eftersom du fortfarande inte börjat läka samman utan har öppna nackfrakturer så vill jag göra en ny röntgen av din halsrygg snart igen.

Så sa läkaren:

- Du får räkna med ett par tre år, eller, mer innan du kan ha tillbaka styrkan i nacken, en del får tyvärr aldrig styrkan…

Med de orden ringande i ögonen famlade jag mig ut ur sjukhuset med tårarna rinnande nedför kinderna och ångesten bultande i bröstet.

Husfar satt, som så många gånger förr, och väntade på mig i bilen så jag slapp att gå på det hala underlaget eftersom jag är så otroligt rädd för att halka och ramla.

En stunds prat med honom medan vi körde hemåt lugnade mig och han övertalade mig att försöka sluta på det värsta scenariot.

Och när vi kom hem sken inte bara solen. Vi möttes av såväl välkomstkommittén bestående av ett gäng ivriga och glada fyrbeningar och därtill möter ett blombud som kommer med en JÄTTEBUKETT av mängder med tulpaner i skiftande färger med allsköns pyntegrönt kan man ju inte låta bli att spricka upp i ett brett leende och tycka att man har ju det bra faktiskt på det hela taget!

Blommorna kommer från THORSDOGs Dorthy (numera Wilma) med nospussar och svansviftningar till ”gammelmatte Mickan” med hälsningar från nuvarande matte och husse Monica och Uffe som bor i Gävle.

Tänk vilka valpar (och valpköpare) jag har, jag har under vintern fått blombuketter från både THORSDOGs Dylan och THORSDOGs Ebbot samt från THORSDOGs Eddie! Tack alla ni mattar och hussar som har en och annan trampdyna med i spelet – ni vet vilka ni är!

Så nu har jag stuvat om lite i mitt köksfönster igen så att den ljuvliga tulpanbuketten ständigt är i mitt blickfång. 

Jag har också börjat göra det jag brukar göra när jag vill känna av Det Goda Livet. Jag har ett långkok på gång igen, idag blir det kalops ty det gillar Husfar.

Kalops i Farmors gryta som nu kommit åter hem till Kärr där den tidigare tjänstgjorde under många, många år. Även Farmors gamla mortel har kommit hem igen. Så många minnen…

Men dem tar jag en annan gång.

Nu vill vi önska dig en fortsatt Trevlig Tisdag! Och jag lovar, jag ska fortsätta kämpa på med såväl kragen som sjukgymnastiken. Och jag ska försöka gråta mindre och skratta mera!

Mickan & Co