tisdag 15 november 2016

Magplask på dyngan

Gåmidda!

Om nån stått bak lagårn i morse och dessutom påpassligt nog hade haft kamera, varför inte med videofunktionen påslagen, så hade vederbörande fångat ett fantastisk - eller helt förfärligt – scenario.

Låt mig berätta.



Här på gården råder isgata över alla vägar, lagårdsplan och uppfarter. Storstövlar på och halka omkring som stackars Bambi på is, om än i något mer välvuxet exemplar än den nämnda.

I ena handen hade tant en proppfull kasse med matrester efter helgens matrika gille där det inte gick att göra tabberas på maten ty det fanns så mycket – för mycket. Som tur är finns det många andra två- och fyrbeningar på gården som blir överlyckliga om de får vara med och dela på festmaten och äta alla resterna så att ingen mat går till spillo.

Hur som helst, halkade över partiet mellan boden och ladugården då jag hörde, och i ögonvrån såg, ett stort gäng skator och kajor som lyfte från dyngestan men tänkte inte mer på det.

Längs långväggen på lagården stöttade jag mig mot väggen och strax var jag framme vid lagårdsdörren och kunde dra en lättnadens suck över att äntligen vara inne på det halkfria lagårdsgolvet.

Ropade glatt ”Mollon-pollon” till alla djuren och möttes lika glatt av grymtningar, bräkningar, gnägganden, jamanden, galanden, kycklingpip och hönekackel.

Johanna Nöffe, som likt Vippe går lös i lagården, upptäckte direkt den av godsaker dignande påsen i min hand och slog följe med mig likt en hund som på kommando går fot.

Jag lockade på katterna också, då det bland annat låg fisk i påsen, medan gick bort mot dyngedörren för att tömma hela påsens innehållute på dyngan så att både gris, katter och höns kunde dela på godsakerna.

Så haspade jag upp dörren, svängde upp den helt och tog ett steg ut - bara för att med foten trampa ned i ett djupt hål som de där rackans skatorna och kajorna suttit åbäkat sig och illmarigt riggat åt mig som en fälla likt Emils varggrop till kommendoran som åt upp all maten för fattighjonen.

Gropen precis utanför dörren var så djup att det inte fanns en chans för mig att parera utan jag föll huvudstupa framlänges rätt ned i den blöta dyngan. Kassen i näven sprack och matrester och kladd for som ett kladdigt fyrverkeri runt huvudet på mig där jag låg platt på min stora mage mitt på en synnerligen våt dyngestad!

På telefonkabeln uppe i luften satt kajorna och skatorna på första parad. De skrattade, applåderade med vingarna och gjorde high five med sina skorviga klor så att de nästan tappade balansen och var åt att fara ned.

Där låg jag som en oformlig koloss som fallen från himlen rätt ned i en sketstack! Du milde!

Dyngsur, i sin rätta bokstavliga mening, reste jag mig mödosamt, torkade bort det värsta från anlete och hår men brydde mig inte om att försöka rengöra kläderna. Gjorde resten av lagårdssysslorna under kompakt tystnad. Till och med djuren var tysta. Som om de höll andan. Mina käkar var hårt sammanbitna, hade nog behövt bettskenan idag ute i lagårn.

Släckte sedan ljuset, stängde lagårdsdörren och gick böjd och slokörad in igen. Tog omvägen bakom maskinhallen för att vara säker på att ingen möta, vet inte om det var av omtanke om den eventuella individ som skulle fy se mig eller om det var för att jag själv kanske inte riktigt ville visa upp mig som den kompletta sketkäring jag var.

Nu sitter jag här inne i spisvärmen igen, kurar skymning likt en gammel höna som ruvar på - nånting. Frågan är om det är ägg eller hämnd? 

Har duschat men är ännu frusen efter mitt ofrivilliga, kalla och blöta dyk, hmpf, okej, magplask rätt ned i dyngan, har tagit på mig särk och raggsockar och kör just nu en omgång synnerligen sketig tvätt i maskinen. 

Dessutom är det hål i tån på mina favvisraggisar...


Säg - nog är det väl liiite synd om mig i alla fall?  

3 kommentarer:

  1. Ha,ha jo visst är det synd om dig, men det var allt lite roligt att läsa om det. Hoppas du blev varm igen och att resten av dagen blir bra.
    Kram från Sivan

    SvaraRadera
  2. Visst är det synd om dej!! Men vilken skön berättelse som alltid , Mickan .Njuter var gång! Ha det gött!! Monica

    SvaraRadera
  3. Hehe, tack för lite sympati Sivan och Monica!!!

    SvaraRadera