Jodå, den blev till slut bärgad. Vår julgran för i år.
Men. Till omdöme om årets julgran kan man tvivelsutom säga som salig morfar Douglas ibland förmildrande sa om icke alltför fagert kvinnfolk:
Den är inte vacker - men sällsynt!!!
Men det är inte så lätt när man som så många gånger förr, glömt märka ut vilken man sett ut och när det hänger två decimeter snö på grenarna...
Fast - det är ändå en trevlig tradition att göra!
Innan vi gick såg vi till att trädgårdens fåglar fick sitt...
Postgubben är just nu en rätt cool kille...
Sköna konstverk av snö och kyla... 
Det är inte lätt att bedöma om granen är grann eller ej... 
Så är det ju hiskeligt kallt om tassarna när hela pälsen blir som en snöabsorberande magnet. Stackars Alice får tillfälligt skydd hos Lowisa. 
Ho ho ho. Fast det var inte Tomtefar som dök upp mellan träden. Utan vår egen lille Husfar...
Så där. Nu har alla enats och en liten påver stackars gran faller för Husfars tandade klinga. Freddie inspekterar så att allt går rätt till.
O nu jädrar ska den bärgas hemåt! Resolut tar Gårdens minste dräng granen på pulkan och drar allt vad kroppastollen förmår. 
Slit o släp... 
Snart hemma! 
Märrarna blir nästan rädda för den underliga procession av folk och fä som kommer ut från skogen med ett trä på släp. 
Dammens kaveldun i vinterskrud.
Dan före dan före dopparedan.
Mjölkbordets tomte flinar glatt och kommer sannolikt låta lyktan lysa upp de mörka kvällarna ända fram till JULAFTON...
God morgon!
Er Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar