Boodie Woogie

Gomorrhår!

Strålarna som strilar ur duschmunstycket innehåller inte bara värme utan även en mix av förvåning och tacksamhet som skönt sköljer över mig. Känner sådan fascination över att det finns varmvatten i ottan. Fascination över att jag sömndrucken kan asa mig från sängen direkt ut till det lilla badrummets lilla duschkabin med sin mycket lilla skjutdörr, som jag med vissa vedermödor ännu kommer in i, om än med lite trix och knix.

När jag väl tråcklat in min lekamen där kan jag vrida på kranen och det kommer VARMVATTEN, utan att jag varit nere och eldat och svurit och sådana slika kraftuttryck som i regel kringgärdar en panntändning vid fyrasnåret på morgonen.

Gick barfota ut till postlådan idag. Särk och barfota. Inget ovanligt i sig här på gården, men kanske när det är en decimeter snö och flera minusgrader. Inbillar mig att det minsann är uppiggande för gamla tanter att gå barfota i snön i arla morgonstund. 

Som att det liksom ska kicka igång alla endorfiner och lyckokakor som finns i den stora kroppastollen så att resten av dagen går som en boogie woogie. Nåja, okej då, men en stillsam liten vals åtminstone…

Nu ska dricka ur mitt kaffe, flina konspiratoriskt åt min hemliga Staffanstake och hans fem fålar och sen lägga mig intill valplådan en stund för sedvanligt morgonkel och snufs och mufs och gos och puss och bjäfs. 

Sedan ska jag med glädje och iver ta mig an dagen och göra det bästa av den. Önskar, tror och hoppas att du gör likaledes!

Puss & Kram,

Auntie M