Tillfrusen postlåda

Förberett morgondagens skrivlektioner under skumtimmarna. Druckit hett te och ätit ett knäcke stående med ändalykten uppbaxad mot vedspisen.

När jag i den gråkorniga morgonen traskade ut för att hämta tidningen fick jag uppe på Stuvegärdet syn på en råget som stod framåtlutad ned mot åkern där hon med sitt graciösa vänsterben upprepade gånger krafsade i snön för att komma fram till ätlig gröda.

Kanske är geten lika överrumplad som vi, över den plötsliga vinter som plötsligt lägrat sig efter en lång underbar och regnfattig sommar och en mild och lika regnfattig höst.

Jag halkar ut över vägen, ömsom flinar ömsom skäller på mig själv som bara stoppat raggsocksfötterna i husfars stora träskor, utan att tänka på hur halt det faktiskt är på gångar och vägar. 

Men jag tassar försiktigt och greppar tidningen i en kall och tillfrusen postlåda.

När jag går tillbaka ser jag förvånat hur geten lagt sig ned där uppe på åkern, sannolikt i sin framskottade håla av gräs. Öronen är upprättstående och signalerar vaksamhet och uppmärksamhet på omgivningen. Jag tittar en stund på den vackra synen, trots att det ännu inte är ljust så bjuds jag ändå på dessa vackra scenarier.

Jag hastar inåt igen. Litet framåtböjd. Den knarrar under träskorna när jag går i den tilltrampade snön. Det är ett vackert ljud, lätt associerat med Julhögtiden på något vis. Snöknarret.

Tar mig upp för isiga trappsteg medan hungriga katter otåligt snor runt benen varpå halkrisken ökar ytterligare för en vinglig o klumpig tant i alldeles för stora gubbaträskor.

När jag öppnar ytterdörren och stiger in slås jag av hur hemtrevligt jag tycker att det doftar. Det första som når mig är doften av ved. Jag bar in en stor korg det sista jag gjorde igår och ställde den i farstun så därför går den doften rätt upp i näsan. Sedan kommer doften av kaffe sedan husfars tidiga morgonkaffe. Sen kommer doften av varmt gjutjärn, det är vedspisen som vid det här laget varit eldvarm i flera timmar.

Sedan följer doften av valpar. Småvalpar. Sniff sniff sniff. Aaaahhhhh, underbara doft!

Min ”hemliga” adventsljusstake plirar skälmskt mot mig från sitt hörn i köket, stearinljusen fladdrar till ett par gånger av luftdraget från ytterdörren men inrättar sig snart och ställer sig åter som tappra tennsoldater rätt upp i givakt.

Utanför fönstret ser jag hur en stor kråka landar och börjar hacka i ett från Johanträdet nedfallet vinteräpple. När jag sticker fram min uppenbart avskräckande nuna i fönstret tappar kråkan äpplet i ren förskräckelse och flyr långt, långt bort. Men alldeles strax kommer ett gäng skator och tar vid där kråkan slutade och nu är det tre skator som hackar i trädet.

Ser katten Spöket gena över isen på Lyckopölen, kanske är hon på jakt efter vatten efter att ha fått frukost ute på trappen.

Från valplådan hörs gny och bjäfs, men den frukosten får nån annan sköta om, den födkroken kommer ännu an på Mini, inte på gamla matmor…

En ny dag har fötts och ligger framför oss - låt oss göra det bästa av denna gåva!

Puss o Kram,

Mickan & Co