Denna morgon försöker jag vinnlägga mig om att ta det lite lugnt. Att vara lite stilla en stund. Det stimmigaste morgonröjet är över och valparna har somnat om, katterna är mätta och har sökt upp olika platser för att sova på maten. En del går till hundkojan, där det ju är värme, andra går till ”katthotellet” på verandan och en och annan strosar ut till katthuset i stallet och lägger sig i fähusets värme och dofter.
Lite tröttare än vanligt denna morgon, som jag plägar vara efter att jag, som igår, hållit föreläsning på kvällstid. Jag försöker, alltså bara försöker utan att veta om jag lyckas, ge av mig själv, dela med mig, förmedla, beröra när jag föreläser.
Vill att en varje medmänniska som tagit initiativet, som tagit sig tid, att komma på en föreläsning och som finns där i rummet framför mig, jag vill att hon ska känna att hon rycks med. Att hon berörs. Att hon får med sig något därifrån. Ett par frön. Kanske något litet beslut. En förhoppning. En målsättning om sig själv och sitt eget liv.
Och jag vill otroligt gärna att mina gäster går hem med glädjeglittrande ögon och leende munnar!
Nej men vänta, jag vill ju förresten också att de går hem med en och annan Mickanbok i handen – så att de kan fortsätta le, värmas och beröras i själ och hjärta.
Försöker njuta av morgonen, väl medveten om att det ligger en hektisk tid framför mig med farande kors och tvärs på boksigneringar, föreläsningar, bokmässor, julmarknader och författarbesök. Fantastiskt roligt men också lite slitsamt. Mer för själen än kroppen.
Därför är det så viktigt och så skönt att unna sig en och annan stilla morgon i köket. Att sitta en stund med tända ljus och vedspissprak, med snusande valpar och slumrande katter, med varmt te i koppen som det är så gott att kupa sin händer ikring – allt emedan dagsljuset ger sig till känna utanför fönstret och sakta men säkert jagar nattmörkret på flykten…
Önskar er alla en helt bedårande härlig fredag med intressanta möten av människor och miljöer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar