När jag har långa arbetsperioder borta från Gården blir jag lite underlig. Ja, alltså värre än vanligt. När jag står här vid grindhålet om morgonen och återigen ska lämna Gården kan jag känna vemod och avund över både det ena och det andra.
Nåja, för mesta är jag rätt glad och nöjd. Rent av lycklig faktiskt. Fast inte om Husfar får säga sitt förstås, han tycker att jag alltid är vrång i sinnet o grinig till modet. Fnys! O de ska komma ifrån den! Ha!
Tillbaka till min underlighet. Jo, jag kan alltså känna avund över de mest konstiga saker. Idag till exempel blängde jag på hönan Vitstjärt. Fnös åt hennes loja livsförhållningssätt. Lathet. Hm.
Jag vände förtrytsamt på klacken och gick därifrån. Men slängde en sista blick över axeln och insåg att jag ju för sjuttsicken var avis! Va? Va, tänker ni? Men låt mig förklara!
Tänk att ligga på en solvarm dyngestack i vårsolen. Inte förhäva sig utan bara leva fullt ut inunder parollen CARPE DIEM.
Blir man trött vältrar man sig bara över på sidan och fläker upp vingen och lapar sol och sömn.
Njuta av värmen från den brunna skiten underifrån och från majsolen ovanifrån. Blir man hungrig borrar man bara ned näbben någon centimeter och sörplar i sig en eller annan mask.
Vill man vara ifred vänder man bara ändalykten till och visar upp den imponerande gumpen. En signal så tydlig som någon...
Får man månne syn på ett eller annat snyggt tuppaskrälle som kommer sprättandes och man vill göra sig lite fin och fräscha till sig lite kan man bara speka in lite välbrunnen sket i armålan, nej jag menar under vingen.
Blir man varm bara häver man sig lite på sidan och lättar lite på klädesdräkten, nej, jag menar fjäderdräkten.
Men oj hörni, vad klockan går, nu måste jag inordna mig i verkligheten! Sanera bort de värsta partiklarna och ikläda lekamen i någon form av klädesdräkt, ta något att äta och ge mig iväg.
Sen får man helt enkelt bara hoppas på att man ännu en dag klarar att uppträda civiliserat och inte bara vända gumpen till, även om man vill vara ifred, och inte bara häver sig på sidan om man blir trött.
Och så får vi se om något snyggt kommer sprättandes och sättandes förbi min redaktion idag, i så fall vill jag kanske göra sig lite fin och fräscha upp mig lite...
Carpe Diem mina vänner!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar