Påskägg och påskgodis i gröngräset

Årets påskhelg var ju helt bedårande! Fantastiskt ljuvlig och vacker. Tror inte jag kan minnas en sådan påskhelg tidigare. Men så har jag ju vääääldans få år att referera till, sådan rosenknopp som jag är...

Allt hände liksom! Gräset blev grönt, björkarna likaså och påskliljorna matchade helgen perfekt med sin gula attraktiva färg och form vilka utgör enastående kontraster i den skirt grönskande omgivningen.

Det är en lätt överdrift att säga att vattnet också blev badvarmt. Det blev det inte. Men Gårdens Minste Badpojke tog sig förstås ett litet provdopp, fattas bara annat. Och medan han hölls med sådant passade mormor på, nej, för tusan, jag menar PÅSKHAREN, på att värpa ett stort påskägg ute vid Bockarna Bruses Bro.


Nu har Gårdens Minste Badpojke just fått syn på Påskägget!


O nu ska det bärgas!


Vördsamt!


Roligt!


Spännande!


Men vart ska jag gå med ägget???


Vågar man gå till ljugarbänken där Familjen sitter måntro?


Okej kompisar, ni kan få smaka lite. Men kom ihåg, det är MITT godis, säger Gårdens Minste Badpojke som idag har spenderbyxorna på. Eller förresten, han har ju inga byxor alls på...


Dags för ett dopp igen. Stadshunden Tyra hänger på. Som inte längre är en Stadshund utan en Samhällshund.


Oops, här är en groda!


Nä, nu ska jag minsann gå och titta till mitt påskägg, säger Gårdens Minste Badpojke och stegar med de stora stegen bort mot ljugarbänken där ett ännu rätt godisfullt påskägg väntar.

Eller?


Gårdens Minste Badpojke gjorde misstaget att lämna ägget till Morfar och Pappa. Aj, aj, aj. De har glufsat kopiöst i ägget! Frossat! Sänkt nivån till en ynka liten äcklig geleråtta i botten som ligger och bligar blekt och glosögt...


Det skulle de inte ha gjort. Jäklar anacka vad förbenad Gårdens Minste Badpojke blev!!!! Sicket svek! Sickna gnidna gubbar! Vuxet fölk! Va???


Först efter att Mormor försäkrat att åter vidtala Påskharen att komma kutandes en extra sväng och fylla på Påskägget började Gårdens Minste Badpojke att tveksamt, och ännu misslynt, falla till föga och tro på en framtid.


Efter ytterligare försäkran från en mormor med synnerligt goda förbindelser med Smålands Påskhare, blev så Gårdens Minste Badpojke glad igen och fick ånyo spring i benen!


O rusade glatt ut till lagårn.

Mot nya äventyr...