Fixa kuckel i hönsgårn...

Häromdagen sparkade vi igång äggkläckningsmaskinen för första gången i år. Jippi! Igår la jag några ankägg, de ska ju ligga längre än hönsäggen så de får lite försprång innan jag lägger i hönsägg.

Men jag är bekymrad. Över hönsäggen. Dess fertilitet. Ja, kanske inte äggens utan tupparnas. Jag tror det är för lite vårkänslor i hönsgården! Jag ser aldrig att det sker någon förlustelse...

Tänker speciellt på brahmatuppen Gockel. En vacker herre som jag köpte förra året för att han skulle vara närgången med Sir Lancelots bevingade döttrar. Men, som sagt, jag ser inte att någon kärlek spirar. Ser inga fjädrar plockas och ingen steppdans ske.

Här tarvas åtgärder!

Jag har bestämt att försöka få Gockel att känna av att våren är här! Få blodet att sjuda i ådrorna och testosteronet att flöda. Få honom alldeles yr av vårkänslor och helt lyrisk över sin flock knubbiga madammer. Med eller utan fjädrar...

Sagt och gjort. Jag tog med Gockel ut bak lagårn för att möta vårsolen!

Fast - motvilligt måste jag nog erkänna att jag undrar om det egentligen var så lyckosamt. Han fann onekligen snön både otäck, kall och hal. Verkade inte ens märka solen. Ville mest bara in igen.

Så jag tror knappast att blodet började sjuda.
Snarare frysa…

Men skam den som ger sig - jag har redan nya planer!

Fortsättning följer…















- Ä han inte riktigt klok, den där fjantiga fjäderhögen, va steppar han omkring efter? Ja, mycke ska man få se innan vinterpälsen ramlar av...
- En sak är då säker, den där fjompen skulle definitivt inte palla att fixa några snöstigar åt husmor...