Blommor Blader och Blått

 Jag gillar Blommor, Blader och Blått - syns det? Fniss... 

(det är Husfar som snickrat de stora fina blomlådorna) 

Greta Gärda och Glimma

Trevlig solig söndag på er alla! Sju av våra tio valpar har fått nya familjer och livslånga kärleksfulla aktiva liv hos goa människor som redan älskar sina valpar! Så nu är det tre små oemotståndliga tikar som söker nya hem och livskamrater. Glimma, Greta och Gärda!

Är du sugen på en liten söt och busig ny familjemedlem som berikar ditt/ert liv så skriv en rad! Min epost är mickan@lanttant.se  

Valparna är uppfödda helt i familjemiljö och vana vid barn, katter, höns, hundar, fyrhjulingar, bilar, traktorer, vimsiga tanter och muttrande gubbar. De är helt enkelt underbara, mycket sociala, glada och tillgivna.

Thordogs Goa G-kull

 Idag blir det G-kullen som presenteras! 

Thorsdogs Fina F-kull

Kära följare! Idag ska jag presentera vår F-valpkull!!! 

Här får du träffa dem. Om någon vecka får du träffa G-kullen också. 

Men idag är det Thorsdogs FREJA, Thorsdogs FANNY, Thorsdogs FREDDIE, Thorsdogs FLISA och Thorsdogs FLORA samt deras pappa True Fairytales Jr Special Edition Casper och mamma Thorsdogs Dagny som presenteras!  

Vitsippor i minneshörna

Det faller ett stilla vårregn utanför vårt köksfönster. Regn vars droppar frammanar ständig rörelse och ojämn yta ute i Lyckopölens annars så stilla och blanka vattenspegel.

I klätterhortensian ute på terrassen hoppar en nyanländ flugsnappehona omkring. Runt den gamla telefonstolpen skuttar en koltrast runt och plockar en och annan mask.

I fågelrestaurangen samsas domherrar med sina röda trinda bukar med den fascinerande stenknäcken med den kraftiga och vackra papegojlika näbben. Ett helt gäng starar, klädda i sin förtjusande vårfjäderdräkt, pilar omkring och söker föda i gräset intill Lyckopölen.

Göken gol här på gården för första gången igår, den 8 maj således. Den gol österifrån, ganska nära, skulle tippa att han satt och kurtiserade i Bläsens hage eller möjligen just bortom Lilla Gubbalyckan.

Tänk så mycket vackert och livfullt det finns att vila ögonen på och lyssna till i naturen! Tacksam över att få ta del och uppleva detta!<3

 I två bäddar här i köket ligger de älskade och underbara valparna med sina mammor. Det smackas, tuttas, sväljs glupskt och ivrigt.  Ibland gnyr de otåligt, nästan ilsket, när ett kullsyskon vill ta spenen ifrån den som redan diar samma spene. Mammorna är så duktiga och ger mycket mat till valparna – och jag ger mycket mat till tikarna. Bara den bästa mat som finns att köpa. Det är viktigt att mammorna äter rejält och att de äter bra och kvalitativ mat. Fina Dagny och Mini. Älskar dem så.

Jag har tagit en liten promenad upp till Lövängen, mitt bästa vitsippeställe, och plockat en stor bukett. Precis som jag vet att Lillafarmor gjorde när hon var Husmor här på gården. Hittade till och med en gökärt som fick följa med hem och placeras i en liten brun keramikvas a la Höganäs som vi tog hem från salig Lillafarmors dödsbo.

Gick och hämtade tavlan jag gjorde till Lillafarmor och Lillafarfar till deras 55-åriga bröllopsdag 2015, satte tavlan i ett bokställ, placerade den på vedspisen, satte dit buketten och tände ett par ljus. Det blev en fin och värdig liten hedersplats om än tillfällig, ty jag älskar ju att elda i min spis.

Med dessa rader och detta foto vill vi önska dig en riktigt skön söndag och vilodag. Var rädda om er – och varandra!

Omfamning,

Mickan & Co

Journalist - igen!!!

Är så glad och vill dela min glädje med dig!!! 

Vet ni vad??? Jag ska försiktigt ska ta mig tillbaka in i jobbet som reporter i dagspress igen. Tillbaka till att arbeta som journalist – det ilar till av glädje, förväntan och en smula pirr av nervositet när jag tittar på ramavtalet jag tecknade häromdagen som inhoppare på Vetlanda-Posten och som löper ända till valborg nästa år.

Jag har bara sex veckor klara för heltidsjobb ännu men om jag sköter mig och gör ett fullgott arbete, finns ju möjligheten att jag får hoppa in och jobba mer. Jag är så himla, himla glad över detta och det känns som att jag famlat mig fram till rätt tuva som kommer att bära mig.  Har famlat i flera år om ”vad jag ska bli när jag blir stor” och hur jag ska försörja mig. Hur jag ska få ett bättre självförtroende. Hur jag ska använda och utveckla de kunskaper man har begåvats med. Nu har de nattliga ångesttimmarna, grubblerierna och oron inför framtiden nästan helt upphört och istället känner jag förväntan, nästan lycka faktiskt.

Jag vågar inte gå tillbaka till vården på grund av min hälsa, är inte fullt så stark ännu, trots att jag är ganska trägen med att göra övningar för att stärka nacke och axlar. Har bland annat svårt för lyft och andra belastningar på kroppen. Men journalistjobbet hoppas jag klara!!!!!!

Måste även berätta hur det gick till att jag, likt en ung student, sökte sommarjobbet som journalist. Det var efter en av dessa jobbiga nätter då jag är vaken och grubblar och känner sådan uppgivenhet inför framtiden.

På morgonen då jag tittade i lokaltidningen föll genast min blick på en stor annons att man sökte sommarvikarier. Jag tog det som ett tecken ovanifrån och tänkte att det här måste vara meningen. Så jag sökte jobbet – och fick det! Såååååå… GLAD!!!

Hoppas att du vill dela min glädje!

Glimma är piggare!

Vår lilla valp Glimma har varit mycket svag och jag trodde ett slag att vi skulle förlora henne. Men vi har kämpat på med stödmatning, sockerlösning på tungan, värmekudde och jag har haft henne nedstoppad i behån så hon fått både närhet, värme och kärlek. 

Husfar har gått upp om nätterna och stödfodrat, vi vågar inte låta mig stappla ned för trappan mitt i natten då jag ju har dålig balans. 

Vi har stått i kontakt med hanhundsägarinnan som gett oss tips och råd genom de här dygnen. Lowisa har också engagerat sig och hjälpt till att stödutfodra Glimma. 

Nu har hon mirakulöst återhämtat sig en del och orkar dia själv och fajtas tappert om spenarna med sina kullsyskon trots att hon är minst. Hon har också ökat i vikt och visar mer vilja och iver att äta på mamma Mini. 

Vi är så oerhört tacksamma att det förhoppningsvis har vänt och att hon känns mycket starkare igen! 

Nu håller vi tassarna att det fortsätter i rätt riktning för lilla Glimma!!! 

Mer glädje!!!

Barnbarnet Ninni har blivit storasyster och farmor och farfar, dvs vi, har fått vår första sonson! 

Glada och tacksamma är vi över Livets gåvor! 

10 nya familjemedlemmar

 Kära, kära Följare! Jag utlovade ju i mitt förra inlägg att jag skulle meddela något glädjande och spännande. 

Så idag har vi det STORA STORA STORA nöjet att få presentera tio nya ursöta fyrbenta familjemedlemmar. Kennel Thorsdogs F-kull och G-kull.

Valparna som ligger själva i valplådan är Dagnys och är idag exakt en vecka gamla. (De föddes samma dag som vårt senaste lilla barnbarn!)

Dagnys valpar heter: Thorsdogs Freddie, Thorsdogs Freja, Thorsdogs Fanny, Thorsdogs Flisa och Thordogs Flora. 1 hane och 4 tikar.

Valparna som ligger och diar hos sin mamma Mini är två dygn gamla och även här blev det 1 hane och 4 tikar.

De heter: Thorsdogs Gottfrid, Thorsdogs Glimma, Thorsdogs Gerda, Thorsdogs Gumman, Thorsdogs Greta.

Det har varit intensiva förhoppningar och önskemål från barnbarnen Freddie och Gottfrid att valpar ska döpas efter dem - så vilken tur att det verkligen blev en hane i varje kull ❤ ❤ ❤

Nu håller vi bara tassar och tår att allt kommer gå väl...

Så njut och dela vår valplycka du också!

Valpkramar,

Mickan & Co

När orken tryter ibland...

Jag får börja med att vädje om er förståelse för att jag ibland inte orkar skriva. Och tack för era oroliga frågor och goa meddelanden ni har sänt mig under min tystnad. Men ibland finns varken orken eller viljan att skriva. Men nu ska jag sätta mig och plita lite. Har tänkt ljus intill mig, plockat en bukett långskaftade vitsippor, satt på lite musik, har tröja, fleece och väst, trots att jag eldar i spisen.

Våren och värmen håller minsann hårt i tömmarna för det skenar inte precis. Inte för att det måste skena men jag längtar intensivt efter lite mjukare och mildare vindar. Jag drar mig för att gå ut när det är kallt, håller mig inomhus i varma kläder och tjocka raggsockor. Sitter mest i mitt kök där jag inte sällan eldar i spisen. Och så blir jag lite deppig och när jag blir deppig blir jag introvert och orkeslös och tar mig inte för något alls i stort sett. Och då väcks självföraktet inuti, just likt björnen vaknar i sitt ide. Jaja, det är inte alltid enkelt att leva...

Många månader har flutit på ungefär det här viset med många tårar, sorg, saknad, tvivel, grubblerier, rädslor, trauman men också med dagar av hopp och framtidstro, lite inslag av äkta glädje också ibland! Tack och lov. Men visst saknar jag den gamla Mickan som var glad, hade energi och var kreativ och förhållandevis orädd – jag vill inte vara denna trötta, håglösa, åldrade tant som räddhågsen och tystlåten sitter och grunnar över livets mening.

Kanske hittar jag henne igen – den gamla Mickan? Eller så gör jag inte det. Det kanske inte heller är meningen? Var sak har sin tid, heter det ju…

Men jag tycker om er – vill bara säga det, även när jag inte skriver…

Nu önskar jag en fortsatt fin onsdag!

Mickan

Ps. Jag kommer snart återkomma med glädjande spännande nyheter – och bilder!!!!! De ni! Kram Ds

Kurar Aprilväder

Sitter och kurar aprilväder inne i köket. Ute ömsom snöar, haglar ochregnar det. Vinden är lika obarmhärtig som obeveklig och tränger sig in i ben och märg. Plötsligt kan hagelskuren upphöra och solen bryter fram mellan de mörka molnen. Aprilväder som sagt.

Jag kurar framför vedspisen och eldar i min fina stumpastake som både lyser upp och värmer. Även hjärtat blir varmt när jag vilar ögonen på tulpanerna som Husfar köpt idag! Gulle <3

Är trött och frusen och har ordentlig värk i nacken. Har varit på rehab idag igen och det innebär en hel del, för nacken, tuffa övningar men jag får beröm och sjukgymnasten tycker jag gör framsteg från gång till gång. Det stärker mig förstås. Hon påpekar ofta och pratar mycket om att jag måste sträcka på mig och inte gå med huvudet nedsänkt och framåtlutande, vilket hon säger är en naturlig sak att göra när man är skadad. Så det försöker jag tänka på, både när jag går mina promenader och när jag gör mina övningar.

Vet ni vad jag har gjort idag? Om en bara en kort sträcka. Jo, jag har kört bil! Det är första gången sedan olyckan som skedde för snart ett helt halvår sedan. Ett litet framsteg får man väl tro ändå?

Med mina ljus och blommor vill jag önska dig en fortsatt Trevlig Tisdag <3

Mickan & Co

Paus...

 

Hej mina govänner!

Nu får jag nog göra ett inlägg för jag får så många privata meddelanden från oroliga vänner som undrar hur jag mår och varför jag är ”tyst” och inte skriver och lägger in lantliga ”mickanfotografier” från naturen eller det lantliga köket.

Jag har haft en risig vecka och inte mått så bra, vare sig i kroppen eller mentalt. Varit frusen och trött med ganska mycket värk och mörka tankar. Då finns inte orken att skriva eller vara aktiv på sociala medier. Vilat ibland men så sitter jag ofta bara här vid mitt köksbord och glor håglös ut genom fönstren.

Ömsom regn, ömsom hagel och hårda iskalla vindar råder nu utanför mitt vedspisvarma kök. Jag vill inte ens gå ut med soppåsen!!! Riktigt, riktigt ruggigt väder – och det känns så oerhört privilegierande att få sitta här i köket och kura aprildag. Katten Spöket ligger bredvid mig, ihoprullad till en kringla och spinner. Bara det är ju mysigt!  

Men igår gav jag mig ut på en promenad! Stod nere vid Fridhem och betraktade tre rådjur som gick på Lilla Gubbalyckan och betade några första gröna strån. Lyssnade till både koltrastsång och ljuvliga bofinkens glädjefulla drill. Hörde tranor ropa nerifrån Hagsjö och Sjölandet. Såg en enda liten, men ändå starkt gul och lysande, tussilago i diket.

Efter en stunds betraktelse över naturens gåvor började jag gå igen med mina stavar och Tasspatrull upp till kära grannen Anneli, tog in hennes post och fyllde på mat till fåglarna. Efter en liten pratstund med henne fortsatte jag promenera uppåt och vek sedan av från vägen för att gå över skogen hem. Jag var lite på ”jakt” efter vårens första vitsippor men icke! Inte ens små bladverk i mina allra bästaste vitsippeplatser. Så jag lär väl få hia mig lite till innan dessa, vårens budbärare, dyker upp här hos oss på det kalla höglandet.

När jag kom ut ur skogsbrynet efter vandringen genom Lövängen slogs jag av hur grönt det börjat spira hemmavid på Stuvegärdet och trädgården. Kunde inte låta bli att ta av mig vantarna och ta en bild. Molnbilden är så dramatisk som den kan vara! Innehåller både hopp och fara på något vis, känner jag.

Du får nu dela den vyn med mig här!   

Ps. Just nu haglar det väldigt intensivt här hos mig! Ds

Natt mot Långfredag...

 

Natt mot långfredag.

Vaknar av att en katt jamar vid sängens fotända. Så hoppar en vovve ned och visar att hon behöver gå ut. Jag stiger upp och släpper ut katt och följer med hund ut. Tar på mig en fleece. Och – kanske lite dumt och vågat med tanke på mitt hälsotillstånd – husfars stora träskor på fötterna.

Står ute i trädgården. I nattens mörker. Andäktig.

Grodorna knorrar i sina kärleksakter ute i Lyckopölen.

Stjärnorna lyser klart på det svarta himlavalvet och jag tittar lite tafatt efter de få stjärntecken jag lärde mig som liten. De är väldigt få, bara stora och lilla Karlavagnen. Typ.

Önskar jag kunde mer om stjärnorna, det är så fascinerande och mäktigt att stå på gräsmattan här på jorden och titta upp på allt det stora, oändliga och hemlighetsfulla som finns där uppe i universum och som får mig att känna mig oändligt liten.

En kattuggla hoar intensivt. Hoooooo ho ho  hooooo. För ovanlighetens skull kommer ropen nedåt Stora Gärdet och Ängalyckan. Nästan alla andra gånger hör jag kattugglan uppifrån Lövängen.

Plötsligt kommer Dagny tillbaka och har rastat sig färdigt. Jag sveper fleecen tätare omkring mig, kniper hårdare med tårna i Husfars alltför stora träskor och så traskar vi tillbaka mot huset, uppför farstutrappen och in i värmen igen.

Å nu är vi här – tillsammans med dig!  

Önskar att du får en fin, lång, skön påskhelg med inslag av både sysslor och vila.

Färgerna återkommer

Ljudbilden från Lövängen är massiv. Vårfåglarna är otroligt ystra. Sjunger och kvittrar generöst. Ibland gör sig någons stämma högre och lyfter över kakafonin av fågelsång. Koltrasten och bofinkens ekvilibristiska och vederkvickande sång exempelvis.

Bäcken invid grusvägen ned till Bjurvik porlar förföriskt. Gräsmattan börjar bli ordentligt grön av vårlökens blad. Vita snödroppar och snöklockor bryter av i grönskan. Krokusens färgglädje lyser upp den gråaste dag.

Firande i fyrhjulingarnas och crosscykelns tecken

När nu Gottfrid fyller nio år önskade han sig ett kalas här i Kärr med hamburgergrillning och utflykt med fyrhjulingar och hans fina crosscykel. 

Sagt och gjort. Det blev ännu ett utomhuskalas här på gården. Det funkar riktigt bra. En stockabrasa att värma sig vid samt en grill för matlagningen, både mysigt och praktiskt. 

Vi träffades runt brasan och tog lite dryck, hade en korg packad med lite dryck och tilltugg som placerades i vagnen bak vår fyrhjuling där också barn och barnbarn åkte. Vi åkte en rejäl runda och tog paus nere vid Sjölandet. 

När vi kom hem tände vi grillen och snart fick alla mat i magen. En lyckad födelsedag tror jag nog att Gottfrid känner!