Natt mot långfredag.
Vaknar av att en katt jamar vid sängens fotända. Så hoppar en
vovve ned och visar att hon behöver gå ut. Jag stiger upp och släpper ut katt
och följer med hund ut. Tar på mig en fleece. Och – kanske lite dumt och vågat
med tanke på mitt hälsotillstånd – husfars stora träskor på fötterna.
Står ute i trädgården. I nattens mörker. Andäktig.
Grodorna knorrar i sina kärleksakter ute i Lyckopölen.
Stjärnorna lyser klart på det svarta himlavalvet och jag
tittar lite tafatt efter de få stjärntecken jag lärde mig som liten. De är väldigt
få, bara stora och lilla Karlavagnen. Typ.
Önskar jag kunde mer om stjärnorna, det är så fascinerande
och mäktigt att stå på gräsmattan här på jorden och titta upp på allt det stora,
oändliga och hemlighetsfulla som finns där uppe i universum och som får mig att
känna mig oändligt liten.
En kattuggla hoar intensivt. Hoooooo ho ho hooooo. För ovanlighetens skull kommer ropen
nedåt Stora Gärdet och Ängalyckan. Nästan alla andra gånger hör jag kattugglan uppifrån
Lövängen.
Plötsligt kommer Dagny tillbaka och har rastat sig färdigt.
Jag sveper fleecen tätare omkring mig, kniper hårdare med tårna i Husfars
alltför stora träskor och så traskar vi tillbaka mot huset, uppför farstutrappen
och in i värmen igen.
Å nu är vi här – tillsammans med dig!
Önskar att du får en fin, lång, skön påskhelg med inslag av
både sysslor och vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar