Påskhälsning till Dig!

 

Med lika mycket humor som kärlek sänder jag dig mitt lilla påskkort tillsammans med en varm tillönskan om en riktigt härlig skön och harmonisk påskhelg tillsammans med människor - och i miljöer - som du tycker mycket om!

 

PÅSKPUSS

på Er alla out there!

Sketkul istid...

Vår Husmor har en hela sju minuter yngre tvillingbror som idag kom och hälsade på gamla Husmor.

Hon inledde naturligtvis att ivrig och uppspelt som ett barn berätta om den vådliga rävjakten som utpelade sig bak ladugården häromdagen. Det var ju det största som utspelats i Husmors liv på mycket mycket länge...

Nåja. Bror Mats var inte sämre utan visade upp en bild från sin vardag och sitt yrke vilket är som kapten Thor på Gotlandsfärjorna.

Och sicken bild sedan!

Bilden, som togs i helgen av matros Erik Rosborg, är tagen längst förut på M/S Gotland, under bogradarn, som är helt täckt i is, upp mot bygget.

 

Styrbords bryggvinge syns. Hela valbacken och förkant är täckt med ett 1,5 decimeter tjockt istäcke!

 

I vikt är det i paritet med 180 ton is.

Denna is byggdes på efter två resor, i mitten av vecka 12, då M/S Gotland hade rejäl överspolning i nordostlig kuling 17-18 meter per sekund.

När Husmor och bror Tvilling hade såväl visat bilder som spisat nybakat bröd fick han emellertid tillfälligt byta kaptensyrket och istället agera sketkörare/slamtömmare ute på gården hos Husmor.

Så nu jädrar har det hänt TVÅ stora händelser under en och samma vecka: Rävjakt och skettömning!

 

Och lite istid däremellan...

Visst är livet sketkul nästan jämt...

ÄNTLIGEN lite fågelvårtecken!

Så kom han då äntligen - vårens första stare!

24 dagar senare än i fjol då han dök upp här redan den 3 mars.

I förfjol, 2011, kom både han, koltrasten, bergsfinken och bofinken den 16 mars. 

 

Förresten så skådades även en koltrasten här under fågelautomaterna idag på morgonen!!!

Så det finns trots allt hopp om en vår...

MICKEL RÄV vs FRODIG HUSMOR 2 - 0...

Förra veckan tog och dödade Mickel ju gårdens älskade lilla Anki Anka.

Alla fjäderfä har haft utegångsförbud sedan dess. Men idag bönfallde de sin Husmor så vackert och ville absolut gå ut en stund i vårsolen som flödade ljuvligt bak lagården. Hon föll till föga och släppte ut dem inunder stränga förmaningar att de skulle vara försiktiga o uppmärksamma.

Plötsligt hördes väsen ute på gårn!

Husmor fick eld i röven där hon satt uppe i sin skrivarhörna och fick syn på den rackans enögde räven som just fått tag i en höna ute vid lagårdsgaveln.

- Va i häcklefjäll!!!!!!!!!!

- Den rackans rävuslingen är här igen!!!!!!!!!!!!!

- Mia höns!!!!!!!!!!!!!

- Wiiiiieeeeeeeeehhhhhhhh!

Vår gamla stappleta Husmor fick mer fart än vi sett sedan vi fann henne ute på gårn för några år sen. Hon fullkomligt rusade nerför trappen o ut genom farstun, greppa kameran som alltid ligger inom en armlängds räckhåll, försvann nedför kökstrappen, skrek på hundarna som redan sett vad som var på gång att hända. 

Så rusade och sladdade denna trio genom trädgårn, rusade vidare ut över vägen o blev vid vattensamlingen vid Lilleporten blev Husmodern abrubt varse att hon bara var klädd i strumpefötter...
 
Tikarna och Husmor hjäpltes åt att gå i närstrid med rävuslingen. Tillsammans skällde, skrek, flaxade, schasade de med räven som tvingades släppa hönan men hade hela det stora rävgapet fullt med fjädrar.

Hönestackarn låg kvar där räven släppte den och använde sina sista krafter att betrakta dramatiken som handlade om liv och död. Räven försökte först ta upp kampen med stridshunden Blenda och den inte mindre stridande Husmodern. 

Men i nästa ögonblick insåg den sin begränsning och de kämpande hundarna och husmodern fick jädrar i mig iväg rävaknäkeln!

Huruvida den blev mest rädd för Stridshunden eller eller den flaxande skrikande blötfotade Husmodern/Stridsmodern är svårt att sia om.

Hundarna skällde och jagade emellertid rävuslingen längre än vad hon orkade - i ärlighetens namn var ju frodig Husmor rätt slut och rejält ånatruten redan efter språngmarschen över gårn...
 

Men trots hjälteinsats från främst Blenda, stod tyvärr inte den stackars fina brahmahönas liv inte att rädda.

Bara några minuter senare dog hon i Husmors famn.

Något som både Blenda och Husmor sörjer över...

Hon har inte - Hon har allt...

Det finns visst gränser på ömkandet även hos vårt husbondsfolk ute på den småländska småbrukargården i skogen.

Husfar må ha varit ovanligt snäll sedan vår gamla Husmor fick läggas in på Hospitalet. Ja, även sen hon kom hem därifrån.

Men nu verkar det vara slut på medlidandet.

Igår gick hon där hemma i stugan, asade runt i sin gamla flanellnattsärk, blek och glåmig och med håret i sorgliga testar och fötterna i trasiga raggsockor.

Radion spelade Caroline af Ugglas senaste låt "Hon har inte..." som var med på Melodifestivalen härförleden.

Husmor nynnade först bara med lite tafatt när Ugglas sjöng;

"Så många år har du älskat mig, dyrkat mig, bara mig
Du har älskat mitt hår, mina händer, mina ögon, och min mun
Du ville va med mig
Så du sa ja till mig
Och du va stolt att jag var din"

Sen, när det började närma sig refrängen, kunde vår Husmor orden för plötsligt sjöng hon med djupare, om än skrovlig, stämma och hög röst medan hon teatraliskt slog ut med armen och stolt bröstade upp sig så att både särk och hårtestar fladdrade i vindraget.

"Så - vad har hon som jag inte har???"

Husfar tittade trött på henne, uppifrån och ned, nedifrån och upp, tog in den sorgesamma sfäriska varelsen och sade krasst;

- Allt...

Finn fem fel...

Finn fem fel!

 

Nä, de va fel förresten

 

Jag menar istället:

 

Finn fem djur!

 

Rätt svar:

 

Från vänster övre raden; Maxijackrusseln Alfons, Blenda Piraten, Alice Rufstufs, Katten Spöket. 

 

Nedre raden; Den gamle o smått ankummne stallkatten Fläsk-Sune...

TACK

Tack alla goa underbart rara o omsorgsfulla medmänniskor för beklaganden om både Ankis öde såväl som Husmors... Även om Ankis var mycket grymmare och ödesdigert än vår Husmors.

Tack oxå för allsköns glada tillrop o kryakramar vilka anländer ut till Gården på de mest skiftande vis.

vår gamla Husmor har det hyfsat, två steg framåt o ett tillbaka men gläder sig åt att det inte är tvärtom...

Hon ses ofta sitta insvept i nån babuschkasjal framför vedspisen med hundar o raggsockor som värmer runt fötterna, en spinnande katt som värmer i knät, släkt o vänners omsorg som värmer i hjärtat o spisvärmen som värmer nyllet!

Hon håller sig rätt varm alltså :-) (om än under 40 grader - tackolov...)

Vår gamla Husmor sänder varma tack o vedspiskramar till alla sina trogna rara fina Bloggvänner!

Anki är död - räven vann...

Tack lilla fina Anki Anka för tre roliga år tillsammans.

Anki kläcktes en vårdag för tre år sedan i köket inne hos vår Husmor, samtidigt kläcktes en liten Brahmatupp som fick namnet Pytte.

De båda bodde inne hos husbondsfolket den första veckan och fick sitta i varsin kupad hand och picka i sig lite av maten som bjöds.

Anki fnasade och flipprade med sin näbb i Husmors dubbelhakor när hon satt i kupad hand nära halsens tunna hud.

Men nu har näbben flipprat för sista gången och vår Husmor och Anki Anka har duschat, badat och simmat tillsammans för sista gången...

För Anki Anka är död. Räven vann.

Ja, det har onekligen sina sidor när gårdens Husmor inte är tillstädes. När djurens matmor inte är energisk, pigg och alert.

När Husmor inte sköter sina gårdsliga plikter såsom att vakta över sina djur, inte minst sina fjäderfä så här i marsmånaden då rävarna är riktigt på hugget.

Här på gården kostade det Anki Ankas liv.

Räven tog henne i den enda lilla öppna vattenspegel som fanns att tillgå, han var nere en bit med sin egen kropp i vattnet, högg henne och hoppade upp med tassar bruna av vattnet och släpspår visade en lång bit hur han släpat henne med sig ut i skogen.

Så sorgligt...

Och bästa kompisen Lotta Gås är otröstlig, orolig och förvirrad.

Nu har alla utegångsförbud, alla fjäderfäna och Husmor har förmanat gårdens katter att vara extra vaksamma för Micke Räv.

För han är sannerligen inte att lita på.

Speciellt inte då det inte längre står en barsk och bredbent Husmor i dyngedörren och agerar bodyguard för sina stackars fjäderfä.


RIP lilla goa fina keliga trevliga pratsamma vackra underbara renliga och roliga Anki Anka...

Liten Husmodersrapport...

Vår Husmor försöker återhämta sig från sin lekamliga pärs. Hon gör inte så mycket, vilket är jobbigt nog för henne som ju alltid vill göra väldigt mycket, men hon går och pysslar med allt och inget.

De många fådda blommorna är fortfarande i all sin prakt och förgyller dagarna för såväl Husmors ögon som för näsan, speciellt hyacinterna sprider en ljuvlig doft i köket. Om nätterna kånkar hon in alla buketterna och ställer på golvet i det kalla skafferiet för att på så vis hålla sin blomster fina så länge som möjligt.

Husfar muttrar och svär när han öppnar skafferidörren och möts av ett blomhav;

- Va i häcklefjäll, driver du nån jäkla blomsterhandel här inne eller, grymtar han.

Jämte mediciner käkar hon allsköns frukter för att föröka få fart på kroppastollen igen och har även börjat gå några promenader i skogen.

I förrgår företod hon sig den första längre rundan sen hon kom hem från hospitalet. För säkerhets skull hade hon fem personliga assistenter med sig ifall något skulle hända, alla fem assistenterna var svansförsedda och hade tassar.

Där var tätpälsade Katten Fin-Dos och RufstufsAlice, Blenda Piraten, Farbror Alfons samt Katten Spöket samt ett blekt och storvuxet tvåbent spöke.

Dessa fem patrullerade med sin matmor för att se till att hon kom hem ordenligt igen och så att intet skulle hända på promenaden. Det gjorde det.

Gamla Husmor, som är mer skrangelbent och vimsig än annars, snubblade och föll raklång, pladast ned i snön. Egen isterbuk samt mjukt snötäcke mildrade emellertid fallet så ingen fara skedd.

Men hon blev snöig och kall så rundan blev inte så lång som intentionen hade påbjudit. Istället tog sällskapet paus i ett solbelyst skogsbryn och ägnade en stund och klapp, smek, hångel och spinning.

Ja, tro nu inte att det var den nyttiga formen av spinning, nä då, här bestod spinningen av att Husmor klappade, kelade och pratade med sina katter så att de spann av välbehag.

Vår gamla Husmor ägnar sig även åt långkok av olika slag när nu tiden bjuder till slika ting. Här har hon kryddat högrev som ska långkokas tio timmar i ugnen, bubblandes i vin och goda kryddor. Till detta ska hon ha stomp av jordärtskockor och potatis.

Hm... nog är hon på bättringsvägen allt, vår kära matmor...

Ett dyrt litet mirakel...

Under högtidliga former kom Husfar instampandes i farstun, höll händerna hemlighetsfullt bak ryggen och tittade spjuveraktigt på bleka Husmor som ännu inte tagit sig ut i lagårn efter sin ofrivilliga Husmorssemester där en otäck njurbäckeninflammation nära nog höll på att kosta henne livshanken.

 

Husmor stirrade på Husfar och undrade om han möjligen bar en padda eller en skadad fågel eller dylikt i sin näve bak ryggen.

 

Men så flinade han upp sig och sa:

 

- Nu du mor, nu har det hänt ett litet mirakel!

 

Så höll han fram näven och i de svartbrunfärgade rynkorna och håligheterna låg ett ägg och rullade!

 

Det var det första ägget på gårn sedan i september månad!

 

Mirakel som sagt.

 

- Räkna ut snittpriset på det där ägget om du kan, sa Husfar med en sned grimas.

 

Sagda snittpris för ägget torde vara ungefär 4000 kronor.

 

Fyratusen spänn för ett endaste ägg!

 

Ett dyrt litet mirakel således...

 

 

Vet inte vem som blev mest förvånad, Husfar eller hönsen själva?

 

 

Doftande färgprakt...

Den enda trevliga, om man nu kan säga så, sidan av att vara sjuk är att underbara fantastiska medmänniskor, vänner och kollegor vill visa kärlek och omtanke mitt i yrslen.

Ett par budbilar har kommit knastrande i gruset utanför och burit in den ena stiligare och färgrannare buketten efter den andra.

En spännande bukett, från kollegorna på redaktionen, är som Livet självt.

Eller åtminstone som journalistens liv och leverne. Varför? Jo, för att buketten börjar o slutar med journalistens grundepitet, nyfikenhetens färg, genom att i botten hållas samman av kraftiga gula hyacinter som sprider en underbar men litet förvirrande doft som ju minner om jul.

Ovan hyacinterna följer virrvarr av björkkvistar, japansk körsbär och andra grenar o bladverk som spretar likt reportagen innan man fått samman trådarna.

Här och var, liksom i livet självt, finns starka färgklickar vilka utgörs av nejlikor och ranunkler o högst upp spirar kaxigt tre över en halv meter höga gula tulpaner som för att symbolisera att målet finns alltid där bara man tar sig igenom virrvarret. 

Det är en så pirrande varm go skön, nästan overklig, känsla att erfara att man finns i ett nät av vänners omtankar och omsorger - det är minsann ingen självklarhet i livet...

Det behövs litet ytterligare reparation, service och underhåll på tanten men nu verkar allt gå på rätt håll. Hon går åtminstone rätt jämt och bra på tomgång. Ja,  visserligen bara på tomgång än så länge, men ändå...

TACK alla goa fina vänner för mail, kommentarer, sms, brev, vykort, telefonsamtal - och förstås - alla härliga blomster!

Er Mickan

 
Tack KS (och varmt grattis en dag tidigt till du vet vad...) för det härligt peppande superlativkortet.

Hör bara:
DU är en
- Fantastisk
- Charmig
- Stilig
- Unik
- Rolig
- Smart
- Ärlig
- Älskad
- Värdefull
VÄN....

Åh... Ska allt det där verkligen föreställa vara applicerbart på mig???
Nej, nu är det visst inte bara febern som stiger mig åt huvudet....

Bondpermis

Hör ni! Vår husmor har tagit bondpermis! Hon är hemma på gårn igen!

O om hon sköter sig, är en lydig o foglig tant - som hon ju alltid är - vilar, tar sina mediciner o håller tempen under kokpunkten så får hon stanna hemma - till stor glädje för såväl tvåbent som fyrbent. Där hemma på gårn alltså. Ja, kanske på hospitalet oxå...

Och vår Husmor själv, ja hon njuter mest av att få sova i egen säng o utan kanyler i armarna...

Husfars o gårdens saknad

Han må kläcka ur sig mången tokig sak till vår gamla Husmor, gårdens trulige Husfar, men innanför den där glesnande bröstbehåringen tickar nog ändock ett litet tupphjärta för lilla husmor.

För om det inte är en ren kärlekshandling att stampa ned i källaren, rota fram husmors favoritpicnickorg, den som är klädd med smårutigt blåvitt tyg, rusa in i skafferiet o hämta ägg o svartbröd, upp med stekpanna o steka några ägg, lättstekt som husmor gillar, mecka ihop några fina äggmackor medan thevattnet kokar upp.

Så rev han sig, först i ändan, sen i bakhuvudet medan tankarna skulle ifatt, och si, det hjälpte för snart kom han på vad han skulle ta sig för härnäst.

- Vesst ja, moggar mä! Hm ,vesst ä de la di däringa mä blommor på sum ho brukar vella sörpla sitt gamla onna teblask i.

Å så packade han ned Husmors favoritkoppar i Husmors favoritkorg och for till hospitalet där han stegade in till sin sängliggande bleka o glosögda hustru, drog fram hennes sängbord o dukade stolt upp vad korg och karl hade att bjuda på.

- Ät nu lite redia äggamackor, du mor lilla, så sa du si att du snart ä hemma hos uss på gård igen.

Så harklade han sig, nästan som vore han generad, kliade sig lite avledande under hakan så det raspade ljudligt, harklade sig igen och sa;

- Du förstår mor,

Ny konstpaus.

- Du fattas oss där hemma på gårn...

En högst ofrivillig husmorssemester...

Jaha. I veckan har gården varit utan sin husmor.

Nej, hon är inte på hotell, inte på husmorssemester, inte på spa o inte ute på spännande äventyr.
Eller, det beror förstås på hur man ska se det. Ett slags äventyr får man nog ändå lov att kalla det. Å då inte bara med husmors mått mätt.

Nej, vår Husmor gick på tok för länge o drogs med en infektion o plötsligt ilsknade kroppen till o gick i spinn. Kokade. Bokstavligt talat...

Men tack vare en rådig dotter och snabba SOS Alarm kom hon med ambulansmäns svala händer o lugnande röster till sjukhus o därefter har man tagit hand om vår husmor på bästa sätt.

Nu har tanten svalnat om ännu inte riktigt ned till rätta nivån ännu, mjuka händer fulla av omsorg ger tabletter, sprutar in antibiotika, tar blodtryck, temp o räknar andetag, tar prover, o rättar till nålar o kanyler o ger filtar o vatten till husmor när hon ber.

Själv ligger hon, lika omtöcknad som ompysslad, mest i dvala o slumrar o drömmer om tider som komma skall.

Bättre tider...

Sol på ända!

Idag sken solen på både goda och onda.
Och ända...

Nos för News

Det va som hunnan!

Så har man blivit med nytt jobb med ny chef och med större bevakningsområde och fler tidningar att publiceras i.

Låter väl som ett riktigt hundjobb?

Eller handlar det om att ha näsa, nåja, nos för news?

Det är hur som helst gött att veta - ovissheten om framtiden och omorganisationens konsekvenser har pågått i över ett år. Nu är det över!

Det va som hunnan!

Harmsen nyhetsrapportering...

I kölvattnet på allt vårduschande och vårbadande här på gårn kom plötsligt Husfar hem igår och hade på nåt vis lyckats få frisk - o mycket - luft i lungorna.

Ställde sig bredbent och varsk mitt i köket, glodde stint på stackars Husmor som redan hade börjat ana ugglor i mossen.

Sa;

- Nu du mor, nu vet ja vafför du ä som du ä.

Husmor vände ryggen till och fortsatte skala potatis. Försökte verka oberörd men anade att det skulle komma fler spydiga kommentarer från gubbskrället.

Jodå, det lät inte vänta på sig.

- Si du, ida sa di dä på självaste radion!

Potatisskalaren i de valkiga husmorsnävarna åkte vant och snabbt nerifrån och upp på potatis efter potatis.

- Nu ä dä nämligen bevisat. Att fiskar som badar mye i sketet vatten....

Här flinar han upp sig, så näsborrarna står rätt ut, vår Husmor mer kände det än såg det;

- Di blir både asociala, dumdristiga och så blir di jädrit glupska o äter mer än alla andra!

Här skrattar han så ihärdigt att han böjer sig framåt o slår sig på knäna, vår Husmor mer hörde det än såg det;

- Då försto ja direkt vafför du är sum du är, jag menar, så mye som du badar båd i damm å där ihop mä dia fjäderfä bak lagårn.

- Då blir en glupsk, asocial och dumdristig, får han fram mellan skratten kluckar som avloppsbrunnen ibland.

- Haha, de är ju för fasen på pricken så sum du ä mor!

Vår Husmor slutade utan ett ord att skala potatis. Gick ned genom källaren, stack fötterna i de välanvända stövlarna, visslade på tasspatrullen och stegade förnärmad ut i vinterkvällen.

- Vänta du gubbskrälle, muttrade Husmor ilsket där hon med lika knyckiga som klumpiga röreler vaggade fram genom skogen, arg och svettig.

Det blev aldrig någon kvällsvard i huset den kvällen. Husfar fick snällt nöja sig med lite surmjölk och knäckebröd.

Har man tatt fan, nåja, fiskarn i alla fall, i båten får man allt ro honom i land....

Aftonklockan slår...

 

När vinterhimlen ställs i brand i väster vet här på gården båd folk o fä vart klockan är slagen. Då börjar märrarna nerifrån ängen gnäggande ropa;

 

 - Det är afton nu - vi vill in, vi vill in!

 

O gårdens matmor rusar till undsättning, schasar i farten in ett gäng fjäderfä som rimfrosten gjort stela i klorna, öppnar sen dyngedöra o ropar neråta ängen: 

 

- Det är afton nu - kom in, kom in! 

 

Å nu börjar det faktiskt glyra lite i väster - bäst att gå ut...