Årsdagen för Mor Ninnis död

Idag, den 8 oktober, är årsdagen då min mor Ninni, hastigt dog hemma i Bjurvik på morgonen av brusten kroppspulsåder. En fasansfull chock.

Trots att 23 år passerat saknar jag henne oerhört. Hon betydde mycket för mig och eftersom vi bodde så nära varandra träffades vi ofta.

Raderna nedan bilderna skrev jag när hon varit död ett år. Åh, så oerhört vilsen och sargad jag var av sorg då. Nu är sorgen inte lika förlamande. Men saknar henne gör jag. Mycket.

Mor Ninni

I dessa klara vackra höga höstdagar

När naturen visar mig sin allra vackraste och färgrikaste sida

då trädens löv bär nyanser som inte går att nämna i ord

när himlen höjer sig högt, högt över åkrar och ängar

bjuder mig sitt allra klaraste ljus

Då går mina tankar till Mor

till höstdagar då hon ännu fanns kvar

till dagar då vi möttes på vägar och stigar i Bjurviks lummiga nejder

En kvist som knakade till

en lövad gren som viktes undan

och så kom hon där

rosig och leende

förevisade stolt en fjällskivling hon just hade plockat

En stund av samvaro

ibland ordlös

betraktade dimmans trolska formationer över Tjurkens stilla vatten

förenade i ögonblick av naturens fascinerande skådespel

Så är det inte längre

Inga kvistar knakar under Mors stövlar

Inga grenar bågnar och viks undan för Mors kropp

Inga svampar plockas av Mors händer

Dimmans morgonföreställning ses inte av Mors ögon

Jag går aldrig längre de vägar och stigar

där vi möttes och slog följe

Jag går andra vägar nu

nya, oprövade, främmande

Vacklar och famlar efter nya stråk och streck

Trampar stigar där hon aldrig gått

där jag aldrig gått

Men ändå går vi där tillsammans nu

för hon är med mig

Vandrar i min skugga

längs livets krokiga stig

Mor finns kärleksfullt famnad

i mitt sinne

i min själ

i mitt hjärta

Där kommer hon alltid att finnas

Ljuset som brinner vid Mors grav

i mörker och ljus

värme och köld

regn och sol

Det symboliserar min Mor

en låga som spred ljus

spred värme

Strimmor som än idag kan nå ända in

i mitt innersta inre hölje av sorg och saknad

Gårdagen är minnen

Morgondagen förhoppningar

Endast idag råder nuet

Om än inte något enkelt Nu…

Skrevs på en mossbelupen sten i djupskogen bakom Stubben i Nävelsjö 8 oktober 1996