Doftande färgprakt...

Den enda trevliga, om man nu kan säga så, sidan av att vara sjuk är att underbara fantastiska medmänniskor, vänner och kollegor vill visa kärlek och omtanke mitt i yrslen.

Ett par budbilar har kommit knastrande i gruset utanför och burit in den ena stiligare och färgrannare buketten efter den andra.

En spännande bukett, från kollegorna på redaktionen, är som Livet självt.

Eller åtminstone som journalistens liv och leverne. Varför? Jo, för att buketten börjar o slutar med journalistens grundepitet, nyfikenhetens färg, genom att i botten hållas samman av kraftiga gula hyacinter som sprider en underbar men litet förvirrande doft som ju minner om jul.

Ovan hyacinterna följer virrvarr av björkkvistar, japansk körsbär och andra grenar o bladverk som spretar likt reportagen innan man fått samman trådarna.

Här och var, liksom i livet självt, finns starka färgklickar vilka utgörs av nejlikor och ranunkler o högst upp spirar kaxigt tre över en halv meter höga gula tulpaner som för att symbolisera att målet finns alltid där bara man tar sig igenom virrvarret. 

Det är en så pirrande varm go skön, nästan overklig, känsla att erfara att man finns i ett nät av vänners omtankar och omsorger - det är minsann ingen självklarhet i livet...

Det behövs litet ytterligare reparation, service och underhåll på tanten men nu verkar allt gå på rätt håll. Hon går åtminstone rätt jämt och bra på tomgång. Ja,  visserligen bara på tomgång än så länge, men ändå...

TACK alla goa fina vänner för mail, kommentarer, sms, brev, vykort, telefonsamtal - och förstås - alla härliga blomster!

Er Mickan

 
Tack KS (och varmt grattis en dag tidigt till du vet vad...) för det härligt peppande superlativkortet.

Hör bara:
DU är en
- Fantastisk
- Charmig
- Stilig
- Unik
- Rolig
- Smart
- Ärlig
- Älskad
- Värdefull
VÄN....

Åh... Ska allt det där verkligen föreställa vara applicerbart på mig???
Nej, nu är det visst inte bara febern som stiger mig åt huvudet....