Alla fjäderfä har haft utegångsförbud sedan dess. Men idag bönfallde de sin Husmor så vackert och ville absolut gå ut en stund i vårsolen som flödade ljuvligt bak lagården. Hon föll till föga och släppte ut dem inunder stränga förmaningar att de skulle vara försiktiga o uppmärksamma.
Plötsligt hördes väsen ute på gårn!
Husmor fick eld i röven där hon satt uppe i sin skrivarhörna och fick syn på den rackans enögde räven som just fått tag i en höna ute vid lagårdsgaveln.
- Va i häcklefjäll!!!!!!!!!!
- Den rackans rävuslingen är här igen!!!!!!!!!!!!!
- Mia höns!!!!!!!!!!!!!
- Wiiiiieeeeeeeeehhhhhhhh!
Vår gamla stappleta Husmor fick mer fart än vi sett sedan vi fann henne ute på gårn för några år sen. Hon fullkomligt rusade nerför trappen o ut genom farstun, greppa kameran som alltid ligger inom en armlängds räckhåll, försvann nedför kökstrappen, skrek på hundarna som redan sett vad som var på gång att hända.
Så rusade och sladdade denna trio genom trädgårn, rusade vidare ut över vägen o blev vid vattensamlingen vid Lilleporten blev Husmodern abrubt varse att hon bara var klädd i strumpefötter...
Tikarna och Husmor hjäpltes åt att gå i närstrid med rävuslingen. Tillsammans skällde, skrek, flaxade, schasade de med räven som tvingades släppa hönan men hade hela det stora rävgapet fullt med fjädrar.
Hönestackarn låg kvar där räven släppte den och använde sina sista krafter att betrakta dramatiken som handlade om liv och död. Räven försökte först ta upp kampen med stridshunden Blenda och den inte mindre stridande Husmodern.
Men i nästa ögonblick insåg den sin begränsning och de kämpande hundarna och husmodern fick jädrar i mig iväg rävaknäkeln!
Huruvida den blev mest rädd för Stridshunden eller eller den flaxande skrikande blötfotade Husmodern/Stridsmodern är svårt att sia om.
Hundarna skällde och jagade emellertid rävuslingen längre än vad hon orkade - i ärlighetens namn var ju frodig Husmor rätt slut och rejält ånatruten redan efter språngmarschen över gårn...
Men trots hjälteinsats från främst Blenda, stod tyvärr inte den stackars fina brahmahönas liv inte att rädda.
Bara några minuter senare dog hon i Husmors famn.
Något som både Blenda och Husmor sörjer över...
Huvaligen, hoppas inte husmors språngmarch och blöta fötter gjorde henne sämre. Men man tänker ju inte på sig själv när ens djur är i fara. Mer än en gång har vi räddat våra hönor från hökens anfall. Vår hund Ronja har lärt sig att skälla när hon ser en stor fågel i skyn och då springer hönorna och gömmer sig. Du förstår hur vi har det när strecken med gäss drar in häröver på våren. Skälligt, kan man säga. Så tråkigt att hönan inte klarade sig trots hjältemodig insats.Det är lika ledsamt varje gång det händer. Ändå är det så underbart att se hönsens glädje när de får gå i frihet och sprätta. Allt hade varit enklare om vi, både djur och människor hade blivit skapade som vegeterianer....
SvaraRaderaTa nu väl hand om Dig!
Glad Påsk önskar Siv i Skepplanda
Hej Siv i Skepplanda. Tack för dina trevliga rader!!! Du skriver så bra! Och så tänkvärt...
SvaraRaderaHehe, ja, då har du en riktig skällig period att se fram emot förstår jag. Men duktiga Ronja som så tappert fredar gårdens fjäderfä!
En härlig påskhelg önskar jag dig och dina två och fyrbenta i Skepplanda!!! KRAM!
Så sorgligt.. hoppas räven aldrig vågar sig till Kärr igen..
SvaraRaderaKram
Annika