Husfar må ha varit ovanligt snäll sedan vår gamla Husmor fick läggas in på Hospitalet. Ja, även sen hon kom hem därifrån.
Men nu verkar det vara slut på medlidandet.
Igår gick hon där hemma i stugan, asade runt i sin gamla flanellnattsärk, blek och glåmig och med håret i sorgliga testar och fötterna i trasiga raggsockor.
Radion spelade Caroline af Ugglas senaste låt "Hon har inte..." som var med på Melodifestivalen härförleden.
Husmor nynnade först bara med lite tafatt när Ugglas sjöng;
"Så många år har du älskat mig, dyrkat mig, bara mig
Du har älskat mitt hår, mina händer, mina ögon, och min mun
Du ville va med mig
Så du sa ja till mig
Och du va stolt att jag var din"
Sen, när det började närma sig refrängen, kunde vår Husmor orden för plötsligt sjöng hon med djupare, om än skrovlig, stämma och hög röst medan hon teatraliskt slog ut med armen och stolt bröstade upp sig så att både särk och hårtestar fladdrade i vindraget.
"Så - vad har hon som jag inte har???"
Husfar tittade trött på henne, uppifrån och ned, nedifrån och upp, tog in den sorgesamma sfäriska varelsen och sade krasst;
- Allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar