En dunkel januaridag

Krispiga frasande ljud uppstår för varje steg jag tar. Snöytan är formerad som ett tårtpapper. Ljudet när jag bryter sönder det vackra tårtpapperet med mina tunga steg skvallrar om att dess yta är som en konstfärdigt spritsad vit och fragil sockerkristyr.

Avlägset hörs ett flisaggretat dåna. Har hörts ända sedan långt innan dagsljuset kom. Dånar och vibrerar. Ljudet bär långt idag. Jag längtar efter tystnad. Vill vara i tystnaden.  Mitt febervarma huvud dunkar och luftrören värker och svider medan jag pulsar framåt med katter och hundar runt benen.

Spillkråkans skri skär genom nejden. En vag doft av rök från en skorsten når min näsa. Jag huttrar till, trots febervärmen i kroppen. Den bleka vintersolen skapar fängslande skimmer och ljus på himmelen. Nakna grenverk och vintersovande fågelbon hänger vemodigt i januaridagens motljus.

Jag fryser. Katterna jamar lite oroligt. Hundarna sitter darrande ned i snön och tittar undrande på mig. Jag pratar lugnande med dem. Går igen, vandrar hem  mot  gården. Fyller fågelautomaterna med sina dagliga tio kilo frö. Hämtar in tidningen. Går in. Tänder i vedspisen. Kokar thevatten. Tar fram ost och knäckebröd. Och honung. För min hals.

Det ska nog bli dag av denna dag också…