Jag är redo!

Stekt ägg och bacon intill en dånande vedspis till min älskling. En liten kärlekshandling innan jag åker. Ty idag flyr jag gården över helgen. Jag åker inte långt. Jag åker kort. För att citera Sven-Erik Magnusson. För att jobba och för att (försöka) förkovra mig.

Då och då glider min blick ut genom fönstret och avsöker mörkret. Försöker finna den. Gryningen. Den lilla glipan mellan natt och dag. Men jag är för ivrig. Jag får vänta flera timmar ännu. Klockan är ännu inte 05 och passagen till dagsljuset lär vänta på sig.

Den tappre mångubben gjorde mig emellertid sällskap till fyrasnåret. Han hängde just ovan granskogshorisonten mot Vråaskogen omgiven av mängder av skimrande stjärnor på ett mattsvart himlavalv. Men nu har han hasat nedåt och helt undflytt mina ögon. 

Har nu packat både kläder och fotoutrustning. Dagny deppar redan och kräver att få följa med.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot dagen och den påföljande helgen. Jag lär vara äldstemor bland studenterna som från och med nu ska utvecklas och lära oss mer under ett helt år, hela två terminer ska vi plugga tillsammans. Fotolinjen Distans 2019 Sörängens folkhögskola. 

Jag är redo för ny kunskap, nya flöden, nya vänner och nya tider! 

Jag har laddat upp till Husfar så att han ska klara sig i dagarna tre....