måndag 24 november 2014

Liten tröst i stor sorg...

En liten, och helt fantastiskt bedårande rar, tröst har smugit sig in hos oss här på gården.

Den fina lilla trösten har ett namn. Han heter Vipz och är en liten minishetland som plötsligt blev vår!

Och nu är han här!


Innerligt välkommen hit till oss lille Vipz! Sakta men säkert blir du nog snart en i min stora rika kärleksfulla djurfamilj!

Jag är så glad att du kommit hit och jag känner stor inre övertygelse om att du var menad att flytta hit och bli en del i min familj.

En Caddy kan man ha till mycket. Här har Husfar transporterat både Johanna Gris, getter och Husmor själv i egenskap av Tomtemor sittande på en stol som sa ho-ho-ho och gubbade med sin stora mage när Husfar öppnade dörren hemma hos utvalda familjer som fick besök av Tomtemor.., (Ja, du milde..)



Hej kompis! 

Det är många att hälsa på. Grisar, katter, hundar, ungar och...  


Lite skillnad på grimma o grimma... 

Kunde inte undanhålla er denna bilden, jag skrattar så jag kiknar när jag ser kissens ögon... 

Det regnade så när vi var ute i hagen så Husmor kom och tog in oss efter en liten stund. 






De har redan funnit varandra, Vipz och Tionetta. När Vipz, som ju är så himla liten, inte ser Tionetta över boxväggen hoppar han upp mot boxväggen med sina små hovar så han får upp huvudet över kanten. Då kommer Nettan (vårt smeknamn på Tionetta) till honom och står sedan med huvudet ned i hans box. Då är han nöjd.

Kanske blir det så att de får stå i samma box rent av men jag vill skynda långsamt så att inget händer. Man vet ju aldrig, Nettan är ju ännu i lite chock, förvirrad och orolig, efter att Tiona försvunnit. Inte konstigt efter att i nästan tjugo år ha gått tillsammans dag ut och dag in.

Måtte Tiona se detta från sin hästhimmel och kanske glädjas åt att Nettan fått en ny vän hemma på gården i Kärr...

Med Vipz och Tionetta tillsammans i stallet känner i alla fall jag tröst i en stor sorg...

Sorgen efter älskade underbara fina Tiona...

6 kommentarer:

  1. ÅH så mysigt! det var nog vad ni alla behövde! Bamsekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Ulrica, det känns faktiskt bättre. Jag känner mig lite lugnad av att inte se Tionetta så totalt förvirrad och ledsen. Dessutom är han ju så himla himla söt, lille Vipz! Ja så är det... Vip< så blir man kär. Igen... Kram tillbaka

      Radera
    2. Usch ja vi gick ju igenom det där själva för ett par år sen. Annie fick ju flytta bums till annat ställe men hon stod vid grinden där borta och tittade långt i fjärran, väntade på mamma att hon skulle komma tillbaka. Det sved så i hjärtat. Tårarna rann och man visste knappt vilket som var värst, sorgen över en saknad vän eller smärtan att se sin häst sörja en förlorad mor och vän....glad att ni fann er lille Vipz och att Tionetta blev gladare igen. Kramisar!

      Radera
  2. Tårarna forsar ner för mina kinder här jag sitter i bilen på en bakgata i Jönköping. Jag väntar på dottern som gör några ärenden. Folk går förbi och tittar konstigt på mig. Men dom förstår ju inte att jag precis fått se början till en ny och underbar vänskap mellan två hästar. Så fint!! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är för att du har djur själv Anna. Du har plats för dem i ditt hjärta och du hyser såväl kärlek som respekt för djuren i ditt sinne - därför blir du berörd långt in i de själens strängar där så mycket kärlek finns. Och sorg... Tack för att du skriver så fint här Anna. Och tack för dina glädjetårar gumman <3

      Radera
  3. Vilken trevlig liten krabat. Ser ut att vara en sådan som är duktig på att få hjärtan att smälta <3

    SvaraRadera