tisdag 7 mars 2017

SJÄLARINGNING.




Jag lämnade gården tidigt i morse. En föreläsning, signeringsstund och många snöiga jobbiga körmil senare, är jag åter hemma. 

Kändes vemodigt och märkligt att åka bort just denna förmiddag ty då var det själaringning i Nävelsjö Kyrka för lille farfar.

Jag hade så gärna velat stå alldeles stilla någonstans på en kulle bortåt kyrkbyn och lyssnat till de mäktiga tonerna från kyrkklockorna som rullade fram genom socknen till ära och minne för farfar Alvar. 

Jag hoppas att många andra i nejden hörde själaringningen och tog en stund att reflektera över livet och döden som ju går hand i hand, trots att döden till slut alltid vinner över livet genom att avsluta vår jordevandring.

Man blir så medveten om vikten att verkligen LEVA alla dagar, stunder och ögonblick och gärna strö många, många frö av kärlek, omsorg och vänlighet längs livets stig … 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar