Jag lämnade gården tidigt i morse. En föreläsning,
signeringsstund och många snöiga jobbiga körmil senare, är jag åter hemma.
Kändes
vemodigt och märkligt att åka bort just denna förmiddag ty då var det
själaringning i Nävelsjö Kyrka för lille farfar.
Jag hade så gärna velat stå alldeles stilla någonstans på en
kulle bortåt kyrkbyn och lyssnat till de mäktiga tonerna från kyrkklockorna som
rullade fram genom socknen till ära och minne för farfar Alvar.
Jag hoppas att
många andra i nejden hörde själaringningen och tog en stund att reflektera över
livet och döden som ju går hand i hand, trots att döden till slut alltid vinner
över livet genom att avsluta vår jordevandring.
Man blir så medveten om vikten att verkligen LEVA alla dagar,
stunder och ögonblick och gärna strö många, många frö av kärlek, omsorg och
vänlighet längs livets stig …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar