Ackompanjerade med några grenar från trädgårdens ormhassel bildas ett behagfullt stilleben – en vilsam plats att låta blicken stanna en stund. Slappna av. Låta tankar komma och gå.
Låta känslor sjunka in men också bli klar med andra och låta dem klinga av.
Tillbringa en liten, liten stund i ens alldeles egna inre universum där man är helt ensam om vad som tänks, tycks, känns och upplevs.
Inuti vårt egna hemliga universum där allt kan vara fördunklat av svärta och smärta.
Men i en annan stund, i ett alldeles nyfött ögonblick, kan de sköra inre strängarna likafullt träffas av ett mäktigt ljus och anta lika energirika färger som en vårlig tulpanbukett.
Gåtfullt. Föränderligt. Och inte helt igenom behagfullt.
Precis som Livet självt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar