Im dreaming of a white Easter...

Phjuuuh!

Har med nöd o näppe tagit mig igenom ännu ett långpass på jobbet.

Kom hem lagom till Påskhelgen. Som i fjol firades med sol, bad och letande av påskägg bland grönskande gräs och blommande påskliljor.

Så blev det nu inte riktigt i år...



Den vintriga vyn från kökets fönster verkade ha en nedslående effekt på både Blenda och Alice som låg o blängde ut mot pergolans nedsnöade passage...




Kaprifolens grenar och hasselns blommor fick snällt finna sig i att åter kläs i vintrig skrud.


Efter alltför många dygn i Civilisationen "iblann fölk", som Husfar ibland spottande benämner ansamlingen av människor, var det otroligt befriande att ta med sig tasspatrullen på en tur ut i skogen vars vägar och stigar endast trampas av klöv- och tassförsedda varelser.





Gick bland snötyngda grenar som gjorde stigarna svårframkomliga och nackens bara glipa uppenbarligen oemotståndlig eftersom snön hela tiden ville falla in just där.

Gick förnöjsamt och gnolande; Im dreaming of a white Easter...

Eller kanske inte?


Holkuppsättningen som kom av sig...

Liljeblomningen som kom av sig...

Trädgårdsarbetet som kom av sig...

Påskpyntandet som kom av sig...


Vårbetandet som kom av sig...


Men vårblomsterna kämpar på - trots snö mitt ibland stjälkar och blad.


Den snöiga påsken gav mig idén att ordna Thanksgivingdinner - till påsk!

Tog mig an en jättelik kalkon på sisådär sex kilo.


Och det varde kväll.

Och det varde gille.

Nä, visst ja. Det varde Thanksgivingdinner.



Och det varde äggmålning.

Här syns delar av fyra generationers äggmålning.


Och det varde nytt liv...

Familjens Yngste Medlem introducerades för alla nära, kära, gäster och familjemedlemmar.

Välkommen Gottfrid!

(Hm, undrar just hur det är att inleda sin vandring här på jorden med att fira Thanksgivingdinner under Påsken hos tokiga mååååmoooo...)

Men så sant som det är sagt; Det ska böjas i tid - det som krokigt ska bli...


Och det varde gratulationsblomster...


Och det varde natt.

Och det varde påskdagsmorgon då det klockan 04.47 var minus 11 grader, fullmåne och ett nytt fragilt nattgammalt isskikt på dammen.

Endast jag och tupparna var vakna.

De ropade ihärdigt, gal direkt till mig med budskapet att de längtande efter gårdens husmor...

Eftersom den här påskkavalkaden inleddes med strofen "Im dreaming of a white Easter" sker avslutningen i samma anda:

När påskdagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå.........