Kalla magar & Varma rövar...

 

Pulsade iväg i smålandsskogen på en runda med hundarna. Insåg rätt kvickt att man hinner glömma hur jobbigt det är att pulsa i djupsnön från en vinter till en annan.

Men hundarna har det ju förstås värre, de släpar ju praktiskt taget magen i snön.

Det gör inte jag. Ännu...

Huruvida det sistnämna lilla förbehållet beror på att magen ska bli större eller snötäcket djupare återstår att se...

På tal om magar som blir kalla när de släpas i snön...

Anki Anka och Lotta Gås undviker att bli kalla om buken genom helt frankt till den varmaste sketen på dyngan där de häver sig för att värma båd frusen buk, gump och ändalykt.

Metoden att värma sig med fesljummen dynga tillämpar emellertid inte jag.

Kanske beror det på att det oftast är om kinderna o näsan jag fryser...