Decemberdagarna avlöser varann i en rasande fart. Knappt man ens hinner med att elda datumljuset i takt med tidens gång.
Tände i pannan och vedspisen innan jag gick ut för att fylla på fågelautomaterna, bära ut ensilage till rådjuren, gå till fähuset och slåss med tjuriga höns, getter med nageltrång, nedfrusna vattenkärl och igenfrusna rör. Gick sen upp på rännet där jag gick i närkamp med en förbluffat motsträvig ensilagebal - oklart vem som gick segrande ur striden.
Endast de djärvaste fjäderfäna vågade sticka ut näbben på morgonen. Men när solen var framme passade en och annan tupp ändå på att sola sig i den bleka vintersolen.
Snön gnistrade vackert. En ormvråk låg högt högt upp i snöbeklädd talltopp och vakade över allt och inget. Det vita vinterlandskapet kontrasterade vackert mot den blå himmelens valv.
Längs stolpar och staket bjöd snön på böljande mönster som var imponerande konstfärdiga. Överallt var fönster fyllda med frostrosor. Smålands röda stugor gör sig mer än någonsin mot de oändliga vita vidderna.
Märrarna lät sig inte bekomma av den kalla morgonen, trots att frosten nästan slog ned över ryggarna, de åt och tuggade förnöjsamt på det hö som bjöds i Lutan.
Mjölkbordets tomtar och julbockar har nästan helt försvunnit inunder bågnande snömängder.
Fick vända tidigare än vanligt för två tredjedelar av tasspatrullen frös om tassarna.
Å tro tusan det - tänk dig själv att gå barfota i snön i den här svinkalla morgonen!!??!!
Nej, då är faktiskt så att man överväger att stoppa ned fossingarna i den där rykande sketen på dyngan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar