söndag 9 december 2012

Hem ljuva hem...

Det var några riktigt besvärliga o tidskrävande bilpendlardagar till och från redaktionen i veckan. Men det hindrade mig inte från att låta nunan klyvas av ett brett leende härom kvällen när jag svängt av från de större vägarna och färdades fram på grannsocknens häradsväg.
 
Där byttes mina medtrafikanter från en outsinlig ström av bilar och långtradare i hög fart för att istället bestå av väsentligt lugnare trafikenter.
 
Först såg jag två tanter på varsin sparkstötting, en man på skidor med två travande hundar intill, en mamma som drog sitt barn i pulka samt ett par tjejer som red varsin häst.
 
Och plötsligt fick det underliga slaget i snön sin förklaring då jag körde ifatt ett hästdraget slädekipage med glyrande lampor båd bak och fram. (Och nä, jag tror faktiskt inte det var tomten och hans rendragna släde jag körde om - men man kan aldrig veta - på landet händer de mest gåtfulla saker...)
 

 
Jag drog en djup suck av såväl lättnad som förnöjsamhet och lutade mig tryggt mot den gamla devisen; Hem ljuva hem...

1 kommentar:

  1. Förstår det är gött att komma hem där du bor, hela det landskapet andas ro....

    SvaraRadera