Paddtrafik o paddkommunikation...

Det milda vädret håller i sig på det småländska höglandet.

Det för bland annat med sig att Husmor fortfarande möts av en sällsamt trevlig välkomstkommitée på den våta trädgårdsgången i kvällningen.

Där, bland bruna nedfallna löv, sitter ett gäng coola feta granna och underbart vackra paddor och bligar storögt då Husmor kommer stegandes från maskinhallen, trött efter en lång arbetsdag borta från gården - men glad, upprymd och lycklig över att äntligen kommit hem igen.

Men - det gäller att se sig för var man sätter foten för det man tror är ett brunt löv kan lika gärna vara en platt, närmast hjärtformad, padda.

Husmor hukar sig än här och än där och utropar glatt; "Nämen hej" och "Åh, så du är här idag" eller "Så stor du har blivit då" till paddorna. Ibland böjer hon sig ned och smeker över den vårtiga paddryggen - även om paddorna knappast verkar uppskatta den typen av närgångenhet.

Katterna, som i alla väder bildar välkomstkommitté på trädgårdsgången, låter paddorna vara ifred som väl är - till skillnad från de små grodorna som de ibland jagar obarmhärtigt.

Paddorna hoppar makligt några steg då och då, någon plumsar i bäcken eller smådammarna längs trädgårdsgången medan andra mest bara sitter still, tunga och liksom trötta (hög igenkänningsfaktor på det.....).

Husmor sicksackar sig sakta mellan sina paddvänner för att inte göra någon illa.

Samtliga katter slår följe med henne längs trädgårdsgången in mot huset, ty de vet att när matmor kommit hem vankas snart kvällsgröt.

Det är smått bisarr syn där ute på Gården i kvällningen. En sfärisk lanttant som för att undkomma att trampa på sina paddvännor, vinglar, ginglar och balanserar sig fram tätt följd av Fina Findus, Katten Spöket, Farbror Nils och Cat Russell...

Häromdagen kände Husmor oro för de fina paddorna. I en vän ton, då kvällsvarden gick mot sitt slut, sa hon lite försiktigt till Husfar.

- Du Far lelle, tänk bara på att se dig för när du går på trädgårsgången nu när det är så skumt i både kvällning och gryning.

Grymtning.

Gruff.

Husmor fortsatte;

- Det är många paddor som sitter där och det är lätt att ta dem för löv - bara så du inte trampar på någon av misstag, menar jag.

Husfar grymtade lite till.

Så åt husfolket färdigt sin kvällsvard.

Så sa Husfar;

- Jaha, dä ä la klart att du måste sä dä te me.

Husmor häpnade.

Frågade;

- Va menar du???

För ovanlighetens skull replikerade Husfar snabbt.

- Ja, du behöver la inte tänka på at själv, menar ja.

- Jag menar, i ä ju ut å samma sort, samma skrot o korn, så i har la ett eget inbördes språk å kännsla för var i ä på denna jord.

- Så även um dä ä sketaskummt ute så vet la e padda var e nästa padda ä....