Nidbild...

När var liten och åkte till skolan om morgnarna kunde vi barn i skolbussen ibland fnissa åt en syn. Det var en tant som bodde på en liten gård längs vägen som fick oss att skratta.

Inte sällan kunde hon skådas liggandes på knä i vägkanten eller på en liten lycka strax intill vägen. Bredvid sig hade hon en plastpåse och mina vaga minnen säger mig att det var Konsums logo på påsen.

Tanten var ganska gammal (vilket man förvisso tyckte om alla som fyllt typ tjugofem) och bar alltid en luggsliten gammal kofta som var alldeles för stor. Hennes ärende var att med grova och arbetsbemärkta nävar repa gräs som hon sedan stoppade i sin påse. När påsen var full gick hon hem till sina höns och sin tupp, för vilken jag för övrigt var skiträdd, och gav dem grönt friskt gräs. Sannolikt både för att spara foder och för att göra gulan än gulare.

Nu är det istället jag som uppfyller den där nidbilden. Nu är det jag som går ute på ängen och repar gräs till hönsen. Tack o lov går inte skolbussen här förbi.

Konsumpåsen har dock ersatts av en trådhink.

O koftan är näppeligen för stor - snarare för liten...