Landsbygdstrafik...

När vet man att man verkligen bor på landet? Det är förstås allt det där med att man bor mitt i klorofyllet, hör göken göka och ser grodorna göra detsamma. Känner frän gödseldoft och hör höfläktarnas dån. När man har bristfällig mobil- och internettäckning och åtskilliga timmar av strömlöshet. När man räknar ned dagarna tills dess att bokbussen ska komma och när en främmande förbipasserande bil blir samtalsämnet för en kvart. Ja, då bor man nog på landet.

Men kanske vet man det riktigt riktigt när man, som jag, åker till redaktionen i arla morgonstund och väljer den sydvästra vägen ut ur socknen och får stanna en stund för mötande trafik.


Och kanske vet man det riktigt riktigt när man, som jag, kommer hem från redaktionen om aftonen och väljer den nordvästra vägen in i socknen och får stanna en stund för mer långsamgående trafik.



Ack, hur stort och underbart äro icke detta liv på landet? Jag fullkomligt ÄLSKAR det!