Om aftonen är vinden närmast ljummen och vårens dofter går tydligt att skönja i luften. Tar en runda på gården och hänförs av stort och smått. Slås av hur påtaglig grönskan är! Penseldrag från en mängd färgpytsar i subtila nyanser av grönt har med generösa svep målats över gården.
Lyssnar man riktigt ihärdigt kan ett svävande brus uppfångas. Det kommer från alla håll, underifrån, från sidorna och ovanifrån. Det är den vidunderliga växtkraften som nära nog briserar.
Vid Lutan, bak lagårn, får jag syn på några rundformiga aluminiumbitar vilka omsvept en maltdryck a la Falcon Bayer emedan de nu står och ser förödande torra ut. Intill står en tvåaxlad gammal vagn med ett lass ved, nån meter bort står pallar med fload, (eller, om du så föredrar, lavad) ved och däremellan står kapen. Husfar blir nämligen torr i halsen av de påfrestningar vedarbete tarvar…
I gryningen, bara några timmar senare, tittar jag ut genom fönstret. Blinkar klentroget med ännu sömndruckna ögon. Vitt. Helt vitt. Nån har varit framme med penslar vilka doppats djupt i pytsen med vitfärg! Eller är det måntro bara mina fönster som är fulla av vackra eteriska frostrosor? Eller är det rentav snö ute igen? Eller är gräset, vilket borde glimma av ljumna daggdroppar, fruset och frostigt?
Blinkar ytterligare några gånger och försöker förstå varför det gröna förbytts till ett mjölkvitt skimmer.
Så erinrar jag mig att jag ju gav Anki Anka ett reningsbad igår. Kanske spillde detta reningsbad även över på mig? Blev alldeles glad när jag inser att reningsbadet kan ha skänkt mig, om inte oskulden så i alla fall, oskuldsfullheten tillbaka!
Allt det vita jag såg var ett uttryck för jungfruligheten, det renhjärtade, det goda och oskuldsfulla som fanns i mig. Efter gårdagens reningsbad tillsammans med Anki Anka badade allt i ljus! Oskulfullhetens vita färg uppfyllde mig!
Oskuldens vita färg, som ju egentligen inte är någon färg utan bara närvaron av ljus, har lagt en vacker hinna över allt min blick famnar. Hjälper mig selektera bort det mörka och bara ta in allt det ljusa,goda,fina…
Ännu sittande på sängkanten, blickandes ut i gryningen, är jag så uppfylld av det inre magiska skeendet till följd av Anki Ankabadet, att jag högt och högtravande affirmerar:
- Oskuldens vita färg fyller mitt hjärta, min tanke och mitt sinne. Endast godhet och välvilja finns inom mig.
Men där kommer jag plötsligt av mig av något ljud bak ryggen. Dovt frasande i sängkläder och sen låter en grov, grumlig och rosslande stämma någonstans inunder täcket bräka;
- Dä omöjjlia har allri hännt - vafför sulle de hända nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar