Ägg på postorder

Jag har köpt ägg på postorder! Nästan. Men det var inte helt enkelt. Låt mig berätta.

Genom det förbluffande effektiva webbaserade forumet Blocket fann Dottern en like till sin mor. I Blekinge bor nämligen ännu en Hönsakärring med sina höns och, vad jag kan förstå, en Husfar nånstans i kulissen.

Hönsakärringen i Blekinge har hönsraser som inte jag har. Då hon märkte hur jag, likt Pavlos hundar, dreglade över hennes Amrocksägg föll hon till föga och lovade mig tjugo stycken av dessa till i mitten på maj. Häromdagen, just innan leveransen av desamma, ringde hon mig. Genast hörde jag att hon lät bedrövad. Efter lite kallprat, naturligtvis om höns, kom hon till pudelns kärna.

- Jo, det var det här med dina Amrocksägg, Mickan…

Här tystnar hon och det är uppenbart att hon är mycket bekymrad. Jag hinner tänka tusen tankar, typ att hennes hönshus fallit offer för en blekingsk pyroman, militanta hönsvandaler eller antihönsterrorister. Så harklar hon sig och tar sats.

- Jag är ledsen, men det är bara nitton ägg.

Mycket lättad över det odramatiska budskapet säger jag i lätt ton att det naturligtvis går bra med nitton stycken. Vi slogs nämligen mot tiden. Den i Blekinge boende Hönsakärringen var lika angelägen som den Småländska att äggen skulle anlända innan Kristi Himmelsfärdshelgen. På så vis vann vi ju fem dagar i ruvningstid. Anlände de nitton äggen hit innan helgen kunde jag börja ruva på onsdagen istället för efter helgen som annars skulle bli fallet.

Nu är det alltså inte jag personligen som ruvar de små sköra äggen. Om så vore fallet skulle genast alla äggens stackars hönsembryo få ta helgens tema på fullaste allvar och inom kort färdas till himmelen.

Men nu går jag händelserna i förväg.

Efter att Hönsakärringen i Blekinge låtit sig lugnas över att det inte gjorde något att det tjugonde ägget saknades i leveransen lade vi på luren med överenskommelsen att hon nästkommande morgon skulle förpacka och via gula Postverket sända äggen till mig.

Samma kväll berördes äggleveransen i aftonbönen.

Fram på förmiddagen nästkommande dag ringde den Blekingska Hönsakärringen. Klangen av bedrövelse var som bortblåst! Istället sprudlande hon och nästan genast utbrast hon.

- Dä ä tjugo ägg! Ho hann värpa ett te innan posten kom!

Skrockande satt vi i varsin ände av telefonlinjen, vi bägge hönsakärringar.

Sicken klok och särdeles välvilligt inställd höna! Så fick jag avinumret på den dyrbara försändelsen och knappade genast knappade in mig på nätet för att följa upp var i världen mina Amrocksägg befann sig. Klockan 21.12 samma kväll var de uppe i Jönköping för vidare sortering. Ingen ytterligare information infann sig, det kvittade hur många gånger jag knappade in mig på nätet.

Äggleveransen var åter ett av aftonbönens ämnen.

07.12 nästa morgon hade leveransen anlänt Postens utlämningsställe i Staden och beskedet löd: ”Brevavi har skickats mottagaren”. Kors i jisse namn, kalla fötter och kalla kårar! En brevavi! Det betydde ju flera dagars försening! Bara att få ut ett brev till Gården från Staden tar ju två dagar.

Nu var goda råd dyra! Skulle de stackars äggen, mina blivande fina Amrockshöns, tvingas tillbringa hela helgen på en hylla i ett torrt gammalt förvaringsutrymme? Vad göra?

Som brukligt vid krisartade tillfällen rådfrågas Husfar. Denne var inte sämre än att han stegade in på Posten i Staden. Där sade de mycket riktigt att de sänt en avi till mottagaren. Den skulle säkert komma nån gång under, eller efter, helgen…

Husfar förklarade situationen för den vänliga postiljonen HH som snart fann på råd, printade ut nödvändiga formalia och räckte till Husfar.

- Åk nu till utlämningsstället i Stadens östra del och hämta ut paketet, sa hon med en trygg stämma.

Husfar åkte till utlämningsstället och räckte fram sin lapp. Men si där blev det stopp. Icke, sa nicke, han fick minsann inte hämta ut någon leverans eftersom de tjugo äggen var adresserade till undertecknad, det vill säga till en Småländsk
Hönekärring med vilken Husfar tydligen icke kunde förväxlas.

Jag nödgades därför göra en snabb och ytlig lekamlig sanering och när detta mödosamma tilltag var verkställt färdades jag in till Staden. Mötte Husfar, erhöll lappen med uppgifterna och stegade själv in på Utlämningsstället.

Men nu blev det stopp igen. Jag hade inte rätt avi med mig! Jag var tvungen att ha brev-, eller smsavi från Posten. Såååå trött man kan bli. Och arg. Med mången argument, list och trix lyckades jag i alla fall till slut få ut mitt paket.

Under stor vördnad mottog jag till slut det stora paketet på alla håll det med stora röda bokstäver stod: ”AKTA! ÄGG!” och ”OBS: INNEHÅLLER ÄGG.” Folk omkring mig gjorde stora ögon och snart hördes fniss och mummel. Jag uppfattade ord som ”Äggröra” och ”Färdig omelett” och andra spefulla kommentarer.

Stolt som den tupp som förhoppningsvis befruktat äggen, bar jag den stora kartongen som vore den ett litet spädbarn. Och vet du vad, alla tjugo äggen var hela! Men det var egentligen inte undra på för mer välemballerade ägg har nog aldrig skådats förr.
(Ett varmt och innerligt TACK sändes från en hönekärring till en annan. Fast, av egen erfarenhet kan jag kanske tillstå att det nog inte är helt osannolikt att det är den blekingska Hönekärringens Husfar som ska tackas.)

Och nu ligger de här i min äggkläckningsmaskin. Tillvaron fylls nu av nya vanor såsom att ”väcka äggen”, ”lägga äggen” och ”vattna äggen”. Dessutom gläntar jag ofta på locket och pratar med dem, säger gomorron när jag morgonvänder dem och gonatt när jag kvällsvänder dem. En och annan sång blir det också.

Äggande tider börjar övergå i väntans tider.

Som brukligt är…


En dag då jag var iväg på jobb kom jag på att familjens ungdomar kanske inte visste att jag hade nykläckta kycklingar uppe på mitt arbetsrum. Jag ringde hem till Husfar och bad honom varna övriga familjen att ha koll på dörren så att inga katter skulle ta sig in på rummet. När jag kom hem fanns följande lapp på min dörr. Jag har låtit den sitta kvar...